Naturhistoriska Museum avsåg sig Ståndet böra
I serdeles ihågkomma, och tillerkändes detsamma en
summa af 7,500 Rir, hvari Medstånden skulle in-
I bjudas att deltaga.
Till resestipendier anslogos, enligt Konungens
proposition och Borgareståndets redan gifna bifall,
40.000 Rör.
Öfrige punkter under denna hufvudtitel bevil-
jades.
Innan plenum slutades, upsteg Doktor Moren
med den förklaring, att han reserverade sig mot
den af Talmannen till Svenska Axadsmiens i Stån-
det närvarande Ledamöter gifna tillåtelsen, att vid
omröstning till anslaget för nämnde akademi del-
taga; i hvilken reservstion Prosten Hallström in-
stämde. Detta gaf anledning till en mosförklaring,
som slutades med ett väldigt klubbslag.
BORGARESTÅNDET.
Diskussionen om Tullbevillningen.
(Forts. från Nr 186.)
Hr Lagergren uppläste ett längre anförande till
förmån för prokibitivsystemet. Utskottet hade med
kxnepp pluralitet antagit Kom.:s förslag om för-
budens upphäfvande. Det måste förvåna, att Utsk.
utan att framlägga några egna skäl härför, helt en-
kelt antagit och godkänt Kom:s förslag med detlof-
ord, att den icke af motsatta sidans förfäktare i
någon måtto kunnat jäfvas; Tal. medgaf att närin-
garne sedan år 1823 icke aftagit, utan snarare tvärt-
om, i afseende på de egentliga fabriks- och väf-
nadsslöjderne, emedan dessa varit skyddade af för-
bud; men ansåg många fakta för handen, som åda-
galade ett ständigt aftynande i handtverkerierna, och
en vexande förlägenhet i andra industrigrenar. Ut-
skottet hade ej fästat afseende på det tillstånd af
öfverproduktion och försvårad afsättnirg, som råd-
de i de flesta Europeiska länder. En på detta för-
hållande stödd motion af Tal. åsyftande, att landet
borde förvissa sig om motsvarande handelsförmåner,
innan dess hamnar utan ellt förbehåll öppnades för
utländsk varuinförsel, hade Utskottet lemnat obesva-
rad. På samma gång som Sverige afstode från al-
Ja importförbud, betoges regeringen tillfället att gö-
ra ett förbuds upphäfvande till basis för underhand-
lingen med en eller annan makt, om reciprocite
för Sveriges exportartvaror. Ulskottet hade till-
styrkt Ständerne att nära nog uppoffra Svenska nä-
ringarne, ty uppoffring eller förstörelse blefve följ-
den, äfven om några års uppskof lemnades; det ha-
de ej visat hvilka fördelarne skulle blifva af denna
föreslagna införselsfrihet. Det vore 2:nc intressen
som yrkade en oinskränkt hbandelsfrihet: konsumen-
ternas eller det aristokratiska intresset, för hvilket
godt pris, så vidt det angår andras produkter, är
högsta regein i statshushållningen. Det andra är
den mindre handelns. Man hade hört personer af
betydenhet under denna riksdeg säga, stt de med
hela värman af sin öfvertygelse hyllade ett fritt
handelssystem; dock undantogo de härifrån 2:ne
artiklar, bränvin och tackjern, emedan om förbu-
den för dessa produkter afskaffades, landets väl verk-
ligen stode på spel; Tel. trodde, att förbudens upp-
häfvande mot export aftackjern och import af bränvin
i denna tidpunkt visserligen skulle verka förderfligt;
men kunde ej inse att de förderfliga verkningarne som
inträdde, om landets verkliga slöjde industri tilllin-
tetgjordes, borde lemnas utan allt afseende. — Vårt
land vore jemförelsevis fattigt på produkter mer
absolut fattigt på kapitaler; dessa få kapitaler bade
sökt sig väg till näringarna och bringat upp dessa
till en höjd, som svarade emot landets behof; ka-
pitalerna hafva ej blifvit placerade, utan i följd
af den trygghet man trott sig ega genom för-
budsskyddet. Teg bort denna trygghet, låt en in-
dustrigren, som hädanefter skulle bägnas med sg. k.
skyddstull, bero af den hvart femte år återkomman-
de tullbevillningen, och förtroendet är borta, såväl
hos slöjdeidkeren, som hos förläggaren. En gång
nedlagda skulle våra näringar icke på en hel men-
niskoålder kunna uppblomstra. Resulblaterna häraf!
kunde sammanfsettas ungefär i några korta satser: !
näringarnes tillvaro berodde af deras trygghet: den-
na trygghet finnes ej under en s. k. skyddstull,
som vid hvarje ny tullreglering kan förvandlas i-
från skydd till blott statsinkomst: af näringarnes
trygghet berodde kapitaltillgången för dem: deras
undergång måste åstadkomma stor kapitalförlust,
som genom ingen reglering kan förebyggas; men
näringarnes förfall skall verka menligt icke blott
på kapitalförmögenheten, utan i lika hög grad pål
jordbruket: de omedelbara verkningarne af räringar-
nas fall eller aftynande sträcka sig så väl till stä-.
derna som till folkrika landsorter i flere delar af
landet: saknaden afsyssolsättning skall kasta på för-
samlingarne en hel population af arbetslösa och fat-
tige, hvilkas hela subsistens beror af de arbetslö-
ner, som dädaneftor skulle gå till utlänningen, och
hvilka den slags handel, som skulle inträda i in-
dustriens ställe, ej kunde sysselsätta m. m. Tal.
replikerade till slut mundtliger något af Hr Petres
anförande, isynnerhet hvad som rörde socken- samt
klädesfabrikationen.
Hr Hesgardt utlät sig äfven skriftligen i en libe-
ral anda; Utskottet, som tillstyrkt Rikets Ständer
att besluta en oinskränkt handelsfrihet, så att för-
bud mot någon varas in- eller utförsel ej måtte ega
rum, dsrigenom man ändtligen, såsom Utskottet
uttryckt sig, komme att taga sista steget på en
längesedan beträdd bana, har i nästa momsng med
några pennirag sökt försvaga och nära nog tillin-
tetgöra verkan af dessa nyss förut uppställda prin-
ciper genom sitt förslag, ty 4:0 hade Utskottet till-
styrkt att hos Kongl. Maj:t måtte i underdånig an-
hållas, att bittills till in- eller utförsel förbudna va-
ror ej förr än den 4 Januari.1844 måtte få till in-
försel tillåtas; jemförde man motivet härför, hade
man svårt att finna någon konseqvens i de skäl
Utskottet anfört för 3 !, års dröjsmål, med tillämp-
ningen af sina grundsatser, nemligen ati man med
varsamhet borde taga det afgörande steget, som, för-
bered; för 47 år sedan, i anledning af en hundra-
årig erfarenhet, dock skulle vara det sista; Tela-
ren ville ej bestrida, att varsamhet vore af nöden;
men kunde derföre ej finna, att man af en chime-
risianledning dervid måste taga i beräkning en
tid, så betydlig, att det goda man velat uträtta,
tvärtemot all räson och i oträngdt mål skulle för-
TÅ rAEt Anh sjllkhakh. sas a aa vm haslntat ann 8