Naturhistoriska Museum avsåg sig Ståndet böra I serdeles ihågkomma, och tillerkändes detsamma en summa af 7,500 Rir, hvari Medstånden skulle inI bjudas att deltaga. Till resestipendier anslogos, enligt Konungens proposition och Borgareståndets redan gifna bifall, 40.000 Rör. Öfrige punkter under denna hufvudtitel beviljades. Innan plenum slutades, upsteg Doktor Moren med den förklaring, att han reserverade sig mot den af Talmannen till Svenska Axadsmiens i Ståndet närvarande Ledamöter gifna tillåtelsen, att vid omröstning till anslaget för nämnde akademi deltaga; i hvilken reservstion Prosten Hallström instämde. Detta gaf anledning till en mosförklaring, som slutades med ett väldigt klubbslag. BORGARESTÅNDET. Diskussionen om Tullbevillningen. (Forts. från Nr 186.) Hr Lagergren uppläste ett längre anförande till förmån för prokibitivsystemet. Utskottet hade med kxnepp pluralitet antagit Kom.:s förslag om förbudens upphäfvande. Det måste förvåna, att Utsk. utan att framlägga några egna skäl härför, helt enkelt antagit och godkänt Kom:s förslag med detloford, att den icke af motsatta sidans förfäktare i någon måtto kunnat jäfvas; Tal. medgaf att näringarne sedan år 1823 icke aftagit, utan snarare tvärtom, i afseende på de egentliga fabriksoch väfnadsslöjderne, emedan dessa varit skyddade af förbud; men ansåg många fakta för handen, som ådagalade ett ständigt aftynande i handtverkerierna, och en vexande förlägenhet i andra industrigrenar. Utskottet hade ej fästat afseende på det tillstånd af öfverproduktion och försvårad afsättnirg, som rådde i de flesta Europeiska länder. En på detta förhållande stödd motion af Tal. åsyftande, att landet borde förvissa sig om motsvarande handelsförmåner, innan dess hamnar utan ellt förbehåll öppnades för utländsk varuinförsel, hade Utskottet lemnat obesvarad. På samma gång som Sverige afstode från alJa importförbud, betoges regeringen tillfället att göra ett förbuds upphäfvande till basis för underhandlingen med en eller annan makt, om reciprocite för Sveriges exportartvaror. Ulskottet hade tillstyrkt Ständerne att nära nog uppoffra Svenska näringarne, ty uppoffring eller förstörelse blefve följden, äfven om några års uppskof lemnades; det hade ej visat hvilka fördelarne skulle blifva af denna föreslagna införselsfrihet. Det vore 2:nc intressen som yrkade en oinskränkt hbandelsfrihet: konsumenternas eller det aristokratiska intresset, för hvilket godt pris, så vidt det angår andras produkter, är högsta regein i statshushållningen. Det andra är den mindre handelns. Man hade hört personer af betydenhet under denna riksdeg säga, stt de med hela värman af sin öfvertygelse hyllade ett fritt handelssystem; dock undantogo de härifrån 2:ne artiklar, bränvin och tackjern, emedan om förbuden för dessa produkter afskaffades, landets väl verkligen stode på spel; Tel. trodde, att förbudens upphäfvande mot export aftackjern och import af bränvin i denna tidpunkt visserligen skulle verka förderfligt; men kunde ej inse att de förderfliga verkningarne som inträdde, om landets verkliga slöjde industri tilllintetgjordes, borde lemnas utan allt afseende. — Vårt land vore jemförelsevis fattigt på produkter mer absolut fattigt på kapitaler; dessa få kapitaler bade sökt sig väg till näringarna och bringat upp dessa till en höjd, som svarade emot landets behof; kapitalerna hafva ej blifvit placerade, utan i följd af den trygghet man trott sig ega genom förbudsskyddet. Teg bort denna trygghet, låt en industrigren, som hädanefter skulle bägnas med sg. k. skyddstull, bero af den hvart femte år återkommande tullbevillningen, och förtroendet är borta, såväl hos slöjdeidkeren, som hos förläggaren. En gång nedlagda skulle våra näringar icke på en hel menniskoålder kunna uppblomstra. Resulblaterna häraf! kunde sammanfsettas ungefär i några korta satser: ! näringarnes tillvaro berodde af deras trygghet: denna trygghet finnes ej under en s. k. skyddstull, som vid hvarje ny tullreglering kan förvandlas ifrån skydd till blott statsinkomst: af näringarnes trygghet berodde kapitaltillgången för dem: deras undergång måste åstadkomma stor kapitalförlust, som genom ingen reglering kan förebyggas; men näringarnes förfall skall verka menligt icke blott på kapitalförmögenheten, utan i lika hög grad pål jordbruket: de omedelbara verkningarne af räringarnas fall eller aftynande sträcka sig så väl till stä-. derna som till folkrika landsorter i flere delar af landet: saknaden afsyssolsättning skall kasta på församlingarne en hel population af arbetslösa och fattige, hvilkas hela subsistens beror af de arbetslöner, som dädaneftor skulle gå till utlänningen, och hvilka den slags handel, som skulle inträda i industriens ställe, ej kunde sysselsätta m. m. Tal. replikerade till slut mundtliger något af Hr Petres anförande, isynnerhet hvad som rörde sockensamt klädesfabrikationen. Hr Hesgardt utlät sig äfven skriftligen i en liberal anda; Utskottet, som tillstyrkt Rikets Ständer att besluta en oinskränkt handelsfrihet, så att förbud mot någon varas ineller utförsel ej måtte ega rum, dsrigenom man ändtligen, såsom Utskottet uttryckt sig, komme att taga sista steget på en längesedan beträdd bana, har i nästa momsng med några pennirag sökt försvaga och nära nog tillintetgöra verkan af dessa nyss förut uppställda principer genom sitt förslag, ty 4:0 hade Utskottet tillstyrkt att hos Kongl. Maj:t måtte i underdånig anhållas, att bittills till ineller utförsel förbudna varor ej förr än den 4 Januari.1844 måtte få till införsel tillåtas; jemförde man motivet härför, hade man svårt att finna någon konseqvens i de skäl Utskottet anfört för 3 !, års dröjsmål, med tillämpningen af sina grundsatser, nemligen ati man med varsamhet borde taga det afgörande steget, som, förbered; för 47 år sedan, i anledning af en hundraårig erfarenhet, dock skulle vara det sista; Telaren ville ej bestrida, att varsamhet vore af nöden; men kunde derföre ej finna, att man af en chimerisianledning dervid måste taga i beräkning en tid, så betydlig, att det goda man velat uträtta, tvärtemot all räson och i oträngdt mål skulle förTÅ rAEt Anh sjllkhakh. sas a aa vm haslntat ann 8