PRESTESTÄNDET.
Plenum den 44 Augusti.
Ståndet sysselsatte sig denna dag med hvad se
dan föregående plenum återstod af tredje hufvud
titeln, samt derefter med den fjerde och femte
Början skedde med beväringen, om hvilken uppstoc
en intressant diskussion, hvari hufvudsakligen del.
togo följanda:
Prosten Åstrand ansåg, att för detta försvarsverk
som hädanefter borde blifva det vigtigaste, det e
vore af så synnerlig vigt, huru mycket man anslår
då ansleget i alla fall blott blefve ett förslagsan-
slag; likväl borde det beräknas till åtminstone
4100,000 Rdr, ena summa, som alls icke vore för
stor, i förhållande till den tilltagande folkmängden
Prosten Sidner fann det smärtande, att, då man
vid förra anslag haft något afseende på folkets o-
förmåga, man nu allt mera började ej blott bevilja
hvad som blifvit begärdt, utan äfven derutöfsver.
Teal. ville visst anse deras åsigt för uppriktigt fo-
sterländsk, som talade för anslagen, men för sin
del ansåg han för pligt att hushålla med folkets
medel. Nationalbeväringens ändamålsenliga orga-
nisation, befrämjad genom och baserad på indrag-
ning af armeåen, så vidt möjligt vore, skulle visst
vara en önskad försvarsstyrka, men då skall den
också hafva något att försvara. För öfrigt behöfdes
till dess öfning längre tid, än de 40 å 49 dagarne,
som au voro ailtför otillräcklige. Hos Konungen
bords man anhålla att, genom all möjlig indragning
och besparing, medel till dess öfning målte be-
redas.
Prosten Gumaelius anmärkte, att men kan hafva
olika åsigt om armeens indragning; men om bevä-
ringen vore den säkert ej delad. Det smärtade Tal.,
att den så litet öfvas, och att Utskottet ville så li-
tet dertill anslå. Hos Konungen ansåg Tal. lämp-
ligt begära att, genom ett ställa en del af armeen
på vakans, medel dertill måtte besparas. För öf-
rigt instämde Tal. med Prosten Åstrand.
Prosten P. G. Svedelius var ungefär af samma
tanka som Prosten Sidner. Skulie den ej genaet
viora donna fullkomlighet, kunde det väl bära sig
ändock; ty både i Finland och Pomern hade den
visat sig ändamäåleeniig. Flere instämde.
Dr Björkman ansåg 12 dagars öfaingstid nog.
Prosten P. P:son Svedelius instämde med Pro-
sten Sidner, och ansåg nödvändigt att öfaingstiden
utsträckes, och bevärlsgsskyldigheten utvidgas.
Prosten Nibelius instämde med Hrr Astrand och
Gumelius, men önskade en exercis af 21 dagar,
enligt Konungens proposition; hvilken sednare tan-
ka delades af Prosten Lundblad, m. fl.
Biskop Franzen misskänds ej flare Talares nit
för folxets väl och derss skatters nedsättning, men
trodde dock ej d2 svåra utskylderna ensamt vara
orsak till den allmänna förlägevheten, utan fast-
mera oordentiighet och det olycksaliga bränvinet.
Hr Bi:kopen skiljde sig derigenom från förre Ta-
larne, att ban ansåg lämpligt att hvar Söndag som-
martiden exercera allmoger, och i allmänhet bevä-
ringeskyldige, vid kyrkorna eller på någon annan
passande plats, hvilket för de flssta säkert skulle
vara ett stort nöje.
Fiere andra Talare, bland dem Biskop Agardh,
Prostarne Nordhammar och Sandberg, Professor
Grafström, D: Moren och Prosten Lyth, m.fl., ytt-
rade sig i varma ordalag för den vigtiga saken.
Anslaget befanns ock, i de flestas tanka otillräck-
ligt, hvarföre de föreslogo 100,000 Rdr. Det i öf-
rigt erforderliga för beväringens utvidgning skulle
bersdas genom lindring i rotering, indregning ef
indelta armåsan cch öaskad besparing. Ståndet bi-
föll Utskottets förslag om beväringstiden, och be-
stämde, såsom årligt förslagsansleag, 100,000 Rår för
exercisen.
Materiel.
Försvarsverket i allmänhet eller KrigsKollegii,
Departementer. Prosten Sandberg yrkade nedsätt-
ning, enligt Utsk:s förslag; msn öfrige Talarne vå-
gade ej gå in derpå, utan blef Utak:s förslag afsla-!
get, och de fordna 696,000 Rdr beviljades. i
Försleg till skrifvelse derom, att Rotefrihets-
medlen skulle anslås till Armeens materiella behof,
afs!cgs.
Till lifmundering för indelta Infanteriet bevilja-
des 71,000 Rår.
Diverse Anslag.
Till Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostna-
der biföllos 25,000 Rår.
Ved- och ljuspenningar, m. m., 14,000 Riår, samt
Skrifmaterialier 4500 Rår.
Rese- och traktaments-penningar för militära
embets- och tjenstemän bestämdes till 6666: 32.
EE Värfnings- och rekapitulations-medel beslöts skola
förbiifva vid 1000 Rår.
Durchmarche- kostnader och oförutsedda utgifter
bestämdes, de förra till 36,000 Rdr, de sednare till
50,000 Rdr.
Ersättning till inqvarterin4sgifvare beviljades der-
jemte med 9000 Rår; och skulle ett Pr. Åstrands
förslag till skrifvelse härom meddelas de andra
Stånden. — Öfriga punkter biföllos.
Fjerde Hufvudtiteln.
Siåndet, som ej fann sig ega nog insigt i sjöför-
svaret, för att kuana afdöma striden mellan stora
och lilla flotian, sysselsatte sig dock en icke obe-
tydlig stund med diskussion om den enas och an-
dras företräden, hvarvid för Sverges på skärgårder
rika kuststräcka skärgårds- eller lilla flottan gafs
företrädet, dock ej så, att den stora eller örlogs-
flottans stors nytta underkändes. De borde båda
på tillbörligt sätt vidmaktbållas, såsom ytterst vig-
tiga, och staten vid omkestnaderna för bådas än-
damålsenliga vård ihågkomma ett maktpåliggande
suum cuique. Lokala egenheter talade väl för skär-
gårdsflottens företräde och borde föranleda att på
detta sorts vapen grunda ett försvarssystem; mon
conjuncta valent, och kunde de, hvar i sin mån,
ändamålsenligt och med afseende på landets egen-
heter och tiligångar orgsniserade, och sedan ge-
mensamt bandlande, blifva landets mest passande
försvarsvapen. Ståndet öfverenskom derföre, att
man i skrifvelse till Konungen skulla anhålla, det
täcktes han, it samråd med i saken kunnige män,