PRESTESTÄNDET. Plenum den 44 Augusti. Ståndet sysselsatte sig denna dag med hvad se dan föregående plenum återstod af tredje hufvud titeln, samt derefter med den fjerde och femte Början skedde med beväringen, om hvilken uppstoc en intressant diskussion, hvari hufvudsakligen del. togo följanda: Prosten Åstrand ansåg, att för detta försvarsverk som hädanefter borde blifva det vigtigaste, det e vore af så synnerlig vigt, huru mycket man anslår då ansleget i alla fall blott blefve ett förslagsanslag; likväl borde det beräknas till åtminstone 4100,000 Rdr, ena summa, som alls icke vore för stor, i förhållande till den tilltagande folkmängden Prosten Sidner fann det smärtande, att, då man vid förra anslag haft något afseende på folkets oförmåga, man nu allt mera började ej blott bevilja hvad som blifvit begärdt, utan äfven derutöfsver. Teal. ville visst anse deras åsigt för uppriktigt fosterländsk, som talade för anslagen, men för sin del ansåg han för pligt att hushålla med folkets medel. Nationalbeväringens ändamålsenliga organisation, befrämjad genom och baserad på indragning af armeåen, så vidt möjligt vore, skulle visst vara en önskad försvarsstyrka, men då skall den också hafva något att försvara. För öfrigt behöfdes till dess öfning längre tid, än de 40 å 49 dagarne, som au voro ailtför otillräcklige. Hos Konungen bords man anhålla att, genom all möjlig indragning och besparing, medel till dess öfning målte beredas. Prosten Gumaelius anmärkte, att men kan hafva olika åsigt om armeens indragning; men om beväringen vore den säkert ej delad. Det smärtade Tal., att den så litet öfvas, och att Utskottet ville så litet dertill anslå. Hos Konungen ansåg Tal. lämpligt begära att, genom ett ställa en del af armeen på vakans, medel dertill måtte besparas. För öfrigt instämde Tal. med Prosten Åstrand. Prosten P. G. Svedelius var ungefär af samma tanka som Prosten Sidner. Skulie den ej genaet viora donna fullkomlighet, kunde det väl bära sig ändock; ty både i Finland och Pomern hade den visat sig ändamäåleeniig. Flere instämde. Dr Björkman ansåg 12 dagars öfaingstid nog. Prosten P. P:son Svedelius instämde med Prosten Sidner, och ansåg nödvändigt att öfaingstiden utsträckes, och bevärlsgsskyldigheten utvidgas. Prosten Nibelius instämde med Hrr Astrand och Gumelius, men önskade en exercis af 21 dagar, enligt Konungens proposition; hvilken sednare tanka delades af Prosten Lundblad, m. fl. Biskop Franzen misskänds ej flare Talares nit för folxets väl och derss skatters nedsättning, men trodde dock ej d2 svåra utskylderna ensamt vara orsak till den allmänna förlägevheten, utan fastmera oordentiighet och det olycksaliga bränvinet. Hr Bi:kopen skiljde sig derigenom från förre Talarne, att ban ansåg lämpligt att hvar Söndag sommartiden exercera allmoger, och i allmänhet beväringeskyldige, vid kyrkorna eller på någon annan passande plats, hvilket för de flssta säkert skulle vara ett stort nöje. Fiere andra Talare, bland dem Biskop Agardh, Prostarne Nordhammar och Sandberg, Professor Grafström, D: Moren och Prosten Lyth, m.fl., yttrade sig i varma ordalag för den vigtiga saken. Anslaget befanns ock, i de flestas tanka otillräckligt, hvarföre de föreslogo 100,000 Rdr. Det i öfrigt erforderliga för beväringens utvidgning skulle bersdas genom lindring i rotering, indregning ef indelta armåsan cch öaskad besparing. Ståndet biföll Utskottets förslag om beväringstiden, och bestämde, såsom årligt förslagsansleag, 100,000 Rår för exercisen. Materiel. Försvarsverket i allmänhet eller KrigsKollegii, Departementer. Prosten Sandberg yrkade nedsättning, enligt Utsk:s förslag; msn öfrige Talarne vågade ej gå in derpå, utan blef Utak:s förslag afsla-! get, och de fordna 696,000 Rdr beviljades. i Försleg till skrifvelse derom, att Rotefrihetsmedlen skulle anslås till Armeens materiella behof, afs!cgs. Till lifmundering för indelta Infanteriet beviljades 71,000 Rår. Diverse Anslag. Till Spanmåls-upphandlingsoch Bageri-kostnader biföllos 25,000 Rår. Vedoch ljuspenningar, m. m., 14,000 Riår, samt Skrifmaterialier 4500 Rår. Reseoch traktaments-penningar för militära embetsoch tjenstemän bestämdes till 6666: 32. EE Värfningsoch rekapitulations-medel beslöts skola förbiifva vid 1000 Rår. Durchmarchekostnader och oförutsedda utgifter bestämdes, de förra till 36,000 Rdr, de sednare till 50,000 Rdr. Ersättning till inqvarterin4sgifvare beviljades derjemte med 9000 Rår; och skulle ett Pr. Åstrands förslag till skrifvelse härom meddelas de andra Stånden. — Öfriga punkter biföllos. Fjerde Hufvudtiteln. Siåndet, som ej fann sig ega nog insigt i sjöförsvaret, för att kuana afdöma striden mellan stora och lilla flotian, sysselsatte sig dock en icke obetydlig stund med diskussion om den enas och andras företräden, hvarvid för Sverges på skärgårder rika kuststräcka skärgårdseller lilla flottan gafs företrädet, dock ej så, att den stora eller örlogsflottans stors nytta underkändes. De borde båda på tillbörligt sätt vidmaktbållas, såsom ytterst vigtiga, och staten vid omkestnaderna för bådas ändamålsenliga vård ihågkomma ett maktpåliggande suum cuique. Lokala egenheter talade väl för skärgårdsflottens företräde och borde föranleda att på detta sorts vapen grunda ett försvarssystem; mon conjuncta valent, och kunde de, hvar i sin mån, ändamålsenligt och med afseende på landets egenheter och tiligångar orgsniserade, och sedan gemensamt bandlande, blifva landets mest passande försvarsvapen. Ståndet öfverenskom derföre, att man i skrifvelse till Konungen skulla anhålla, det täcktes han, it samråd med i saken kunnige män,