Frihetren öch Landtmarskalken yttrade derafter,
bland annat, att han hade trott sig finna, att Hr:
Hjertas yttrande börjat ingå på dot enskilda omiå-
det till den grad, stt Hr Landtmarskalken avsett
sig icke kunna undgå, att till Tal. själf homställa,
om han ej funne, att hazs yttrande ginge öfver je
gränser, som våra grundlagar bestämma. Hr Landt-
meösrskalken hade ej aforutit Tal., för att hisdra
honom att fortsätta, men hade ansett det vara sin
skyldighet ait fåsta hans uppmärksamhet derpå, att
det lätt kan hända en Talare, att af sitt ämne hän-
föras Jängre än han själf önskat. Hr Landtmar-
skalken uppropade derefser:
Hr Hjerta, L.: aJag får först uttrycka min förbin
delse för den loyau och beredvillighet, hvarmed åt
skilligeafHusets Ledamöter behagat understödja mig.
Jag medgifver, att ew uttryck, som jag begagnade,
rörande adet sättp, hvarpå det anya Trollbäite B3-
lagets kalkyler presenterade sig,, kunde, sisom H.
Exe. Hr Grefve Posse yttrade, iogifva Hr Fiib. och
Landim. en skälig farbåga, ati jag skulla helt och
bållet rycka in på det enskilda gebitet; men sådan
var icke min mening. Jag ämnvada icke och kom
mer ej att hålla mig vid denne, en enskild korpo-
ration rörande fråga, i annan mån, än så vidt den
eger sammanhang med frågan om Koruogers Råd
gifvares skyldighet, att, i afszende å densamma,
sjelfkrafde påminna om tikets rått och bästa. Jag
har tillförene, under denna Riksdag, yttrat den
öfvertygelse, att jag anser föreskriften I 90:e R.
F., som förbjuder att draga Kougl. Maj:ts beslut,
rörande enskilde personer eller korporationer un
der Riksståndens öfserläggning, icke kan alsa en-
nat än förbud för Rikets Stärder, att tillvälla stg
någon beslutande rätt I sådana mäl och dermed
gripa in på verkställande eller domaremaktens om
råde. Jag tror att det ej är möjligt eller görligt,
och erfarenbeten har bekräfiat sanningen häraf, att
mas, för upplysningars meddelande i allmänna ären
dor, ej skulle få gå in på easkilda personer 1ö
rande frågor, så långt som de ega sammanhang
med de allmänna ärenderna. På sådan grund an-
håller jag att få återtsga mitt yttrande vid den
punkt, dear jag stadnade, nämligen huru kalkylen
för det nya bolaget bordt presentera sig för Ko-
nungens Rådgifvare, om de velat se på verkliga
förhållande:. Det är sannt, att den nya kanalbygg-
naden skulle, efter förslaget, kosta 4,750,000 Rår.
Det gamla bolegets egendom fick köpas för 419,000
Rir, utgörande det af staten gjorda anbudet. Datta
tillsammans med det förra utgör något mer än
2400000 Rår. 5 procent på den summan är
4926,000 Rår. Men nu erböl!l det nya bolaget först
och främst 60,000 Rår årligen af staten och 80-
dermera 400,000 Rdr inkomst af den gamla kana-
Jen eller tillsammans 460,000 Rår; och hede såle-
des hela byggnadsföretaget till skänks. Det kunde
då utan tvifvel hos hvilken utländsk bankier som
heldst erhålla ett lån, utan att behöfva tillskjuta en
enda skilling, för att få tillräckligt kapital till
byggnadens företagande. När en sådan kalkyl pre-
sentesada sig för Korungens Rådgifvare, hemstäl-
ler jag, om det cj varit skäl att taga saken i när
mere botraktande. En värd Ledamot, som nyss
med mycken beredvillighet uttryckte den önskan,
att jag måste få fortfara, bar uti förra plenum för-
ordat företaget och förklarat, att det var alldeles
öfverensstämmande med det sätt, som i dylika fall
iaktteoges i Frankrike. Mig synes då, att adet fran
ska sätter, attiskidana afseendentillvägå, Icke för-
tjanar serdeles förtroende; ty om Konusgens Råd
gifvare ansågo, att den, som öfvertog arbeten,
skulla, genom de förmåner, som dermed förenades,
kunna göra arbetet för intet, så hade de ju, med
vida större skäl, bordt tillstyrka, att staten bebål-
lit det sjelf, än att det skulle skänkas till enskilda.
För ett gifva ännu tydligare begrepp om företa-
gets fördelaktiga beskaffeznet, viil jag nämna, att
aktieteckningen skedde tiil fulla beloppet på en
enda dag, så att när, dagen efter det organisatio-
nan af nya bolaget bief bekant, efterfrågan om ak-
tior skedde på börsen, fanns ingen enda qvar.
Minne det då Icka åtminstone varit skäl för Ko-
nungens Rådgifvare, att tillse, dest nödiga kontrol-
ler vunnits för uppfyllandet af bolagets förbindel-
sor till staten? Et: vilkor för bolaget var visser-
ligen, att 1,500 aktier skulle utfärdas, och att, så
snart bolaget e-hillit 40 procent på deesa aktier,
skulle det öfriga återgå till staten. Men när en
så fördelektig plan visade sig för sjelfva företaget,
månne det icke varit en oafvislig pligt för Konun-
gens rådgifvsie, att stadga sådana konirolter, att
de: allmänna kunde vara försäkradt, att avtingen,
om dessa 4.500 aktier behöfies, de ock blefvo teck-
nade eller också, hvad som icka behöfde teknas
af summan, måtte komma statea till godo. Det
hafva Konungens Rådgifvare icte gjort. D3 baiva
icke yrkat offentlighet i räkenstaperna öfver kost-
naden för kanalbyggnaden, icke ers tiliförsett sta-
ten, det a!lmänna och de trafikerande den säker-
het, att taxan ej kan komma att förhöjas; ett vil-
kor, som likväl ålåg det gamla bolaget och som
äfven ver afsedt vid arbetsföretagets första utbju-
dende. Nu deremot står det i nya bolagets skön
ait stänga farleden, om det ej för genomfarten er-
håller hvad det behagar föreskrifva, och det för-
slag Hr Skogman uti sitt skrifiliga anförande upp-
gifvit till botemedel, nämligen att på en omväg
åstadkomma hved som blifvit försummadt, är, så
vidt jog Vid uppläsvingen kunde fatta det, så raf-
fineradt, att jag åtminstone icke anser det verk-
ställbart, sedan man försummst att betinga sig vil-
koret vid oktrojens afslutande.
Den värde Talare, som yttrade sig öfver denna
punkt uti förra plenum, behegade nämna, att en
insinuation varit framställd i allmänt tryck, angå-
ende något hemligt kontrakt, som skulle finnas
emellan aktieegarne. Atskiilige af Ridderskapets
och Adeslng ledamöter torde förmodligen känna, att
ett rykte om ett så beskaffadt hemligt kontrakt
verkligen existerat. Den värde Talaren tycktes
också medgifva det, då ban förklarade, att afskrif-
ter af detta kontrakt funnes hemma bos honom och
der stode att få se. Jag hear nu i min hand en
afskrift af detta kontrakt, sådant det allmännast är
spridt. Jag tillstår, att, med afseende på den värde
Talarens då lamnadse: upplysning, hade det varit
min tanka att nu uppläsa detsamma för Ridder-
skapet och Adeln, för att få inhemta hans tanka,
om det var det rätte, emedan det är ett högst in-
tressant dokument, ett dokument af så stor märk-
värdighet, att man troligen icke på långliga tider sett
ett sådant kontrakt. Men för att icke fela mot den
grannlagenhet jag bör ålägga mig sjelf, efter hvad
AA Am AA AA MA
AA A A m mm mm
AA