kenkyrka, som är så gammal att, enligt Ekman: sons beskrifning öfver Wermland, valfarter und: katolska tiden dit anställdes från sjslfva Rom, ick erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att få insamla ko lekt till den mest nödtorftiga reparation. Afstyrkt anslaget. — Peter Claösson från Elfsborgs Län m.f lika med de föregående. — Rutberg förenade sig me dem, som ansågo tak behöfligt å kyrkan, och trodd detsamma redan hafva bort bekostas af de mede för hvilka tornet blifvit uppfördt. Men han för menade, att det behöfliga takst borde kuana an skaffas för mindre än 52,000 Rdr. — Lars Larsso likaledes. — Jon Olsson från Geflaborgs Län anså det förete en viss märkvärdighot, att den Kong propositionen kom på samma gång, som Hartmans dorffska kalkylerns, samt på samma gång, son propositionen om afskrifningar för vissa betryckt orter för erhållen undsättningsspanmål, hvilken sist nämnde proposition syntes Talsren innefatta et motsiycse till de två förstnämnde handlingarne Talaren högaktade visserligen de stora minnen som med kyrkan äro förenade; men han gjorde de lika bögt, om de stoft, hvilka der förvares, om gifvas af guld och sirater eller icke. T-odde sät tet, ait verkställa reparationen, vara förvändt, nä! ej taket förr byggdes. Ansåg da allmänna skatte bördorna ej böra ökas med utgifter af dylik be skaffenhet, samt förraenade, att insamling möjligen kuade ske bland hufvudstadens invånare, hvilka säkerligen skulie omfatta tillfället, att, förmedels besparing af en eller annan champagnebutelj eler en och snnan riksdelsr, som annars vandrar till Israeliternas krambodar, sammsenskjuta hvar sin skärf, som skulla gifva dem tillfredsställe!se, övar gång de betraktade det slratliga tornet, 0. 8. V. — Brissman afstyrkte äfven anslaget. — Östman 9rinrade, att ett begärdt lån ej zunnat baviljas till stiftskyrkan i hans hemort för eu nödvändig reperition, hvadan han önskade, att Statsutskottet ville begagna samma skäl till afstyskanda af nu ifrågavarande anslag. Minga förenade sig med Jon Olsson. Propostionen remicterades till Statsutskottet. Kongl. proposition om afskrifning af undsältnings skulderna i Westerboltens och Norrboltens Län. Bengt Gudmundsson yttrade, i ett långt, skrift ligt anförande, att Ständerna ej borde befatta sig med kontraktsr emellan enskilda och staten, hvarföre frågan om Liljewalchska medeln borde skiljas från frågan om det öfriga, samt väckte motion om enahanda afskrifning för Halland, som den för de norra orterne begärde. — Ölriga Riksdagsmän från Halland instämde hårl, och begärde Fullmäktige från Götbeborgs och Bohus Läa eashanda afskrif niog för deras ost, hvilken begäran Hans Jansson m. fl. utsträckte till alla orter i riket, som fått undsättningsspanmål och ej kunna betala. — Strindlund tillstyrkte en slik afskrifaing, hvarigenom vanns minskoing i den tjenstamannapersonal i Statskontoret, som har befattning med slike understödsmadel. — Nils Persson från Örebro Län lika med Bongt Gudmundsson. — Rulberg upplyste, att den Kongl. propositionen icke handlade om den undsättning, Hr Liljewalch lemnat, uten om den direkte eaf staten bekomna, och yrkade sorskild be handling af dessa 2 frågor. — v. Zweigbergk trodde ej afskrifning böra på en gång genast ske af all undsättningsskuld, men väl mildring tillvägabringas. — Flera förenade sig härmed. — Per Jönsson från Jönköpings Län ansåg undjisättningarne vara lemnade på så goda vilkor (hvaribland Tealaren serskildt nämnde, att en mängd varor undantagas, som ej få gå i mät för gäldande af slike lån), att han ej ville tillstyrka en för häftig afskrifning, heldst många beböfvande finnas äfven på de orter, der undeättningsspanmål icke bekommes. Der undantsges ingenting vid utmätningarne för deras gäld. — Peter Persson i Slätthult, Jonas Andersson från Jönköpings Län samt Jan Andersson från Westerås Län lika med Peter Jönsson. — Nils Persson från Södermanland kunde ej medgifva en generel afskrifning för hvad de nor:a orterna erhållit ända sedan 1830, enär en sådan afskrifning ej var i Kongl. propositionen begärd, och en del af den undsättning, som de under sednare åren bskommit, säkerligen kunde återgäldes. — Lars Bengtsson och Per Jönsson från Skåne, Lars Pettersson från Blekinge, Johannes Christoffersson och Peter Persson i ÄÅtelfors från Småland instämde med Nils Parsson. — Rulberg erinrade om inne-. hållet af den Kongl. propositionen, hvilken remitterades till Statsutskottet.