RIESDAGEN.
Ridderskapets och Adelns öfverläggning de
4 och 3 Juli, angående anmärkningarn
mot den förra Rådgifvarepersonalen.
(Forts. från M 1892.)
Hr Dalman, W. F. sanförde, att ehuru gerna ha!
erkände det förtjenstfulla nit och den noggrannhet
hvarmed Konst. Utskottet tillvägsgålt vid gransk
Ding ef Sistsrådets protokoll och hvaraf? det nu fö
redragna be:änkandet lemnar så ojäfektiga bevis
hade hen dock önskat en annan plan för uppställ
ningere af avmärkningarne och framför ellt ett a
Konst. Utsk. uttaladt omdöme öfver styrelsens all
märna karakter, så vidt denna kan inhamtas a
Statsrådsprotokoller. Han kunde omöjligen tolks
407 R. F. på det sätt, stt Utekottet endast ålige
att lemna en förteckning på de serskilda punbter
Utsk. funsit anmärknicgsvärda. Tvärtom ansåg
kan Utskottet berättigadt stt utelemna denna spe-
ciel!a förtecknivg, snerore än att undoriåta följa
107 S:n3 ordalydelse, neml. catt för Rikets Stäa-
der trilkännegifes, buruvida Utskottet (sid grarsk
ning af Stats:ådsprotokollcn) anmärkt, att Siatsrå
dets ledemöter samfäld: eller en eller flere af dem
uti deres rådsleg om sllmänna mått och steg (de
gälde således personerca och sekerna) icke isktia
git rikets sannskyldiga pytta, eller att nigon före-
dregande icke med cväld, nit, skicklighet och drift
sitt förtroende-embete utöfvat. Detta bestämda
tillkännsgifvande förutsätter cvilkorligen Utskottets
rätt och pligt att afgifva ett motiveradt omdöme,
rörsnde styrelsens och de serskilde rådgivarnes
förferande, hvarefter det först tillhör Rikets Stän-
der att tillse, buruvida rikets väl kräfv2r någon
anmälan hos Kongl. Mej:t om den ene eiler and:e
rådgifvarene entledigande. ti förevsreandea betän-
kande saknas imedlortid ett sådant omdöme och,
etu:u rika meaterialierna dertill än må vara, lärer
det dock icke stå tillsammans med 56 R. F. ait
Ridd. och Ad. första gången betänkandet föredra-
ges eantsger detsamma med förändringar eller till-
satser, hvilket deck blifver oundsängligt, så vida
någon annan åtgärd dermed åsyfscs, än dess läg-
gande till handlingarne, d. v. s. att dei blir utan
all åtgärd.
cFör min del, yttrade han cönskar jag likvälic-
Je, att frågan måtte taga denna nog snöpliga vänd-
cing. Landet her sina ögon fästade uppå oas. Det
medgifver icke, att folkets representanter stå stilla-
ligande, eit de af menniskofruttan eller konside-
rationer draga sig tillbaka, just då de: gäller att
sätta representationens irsegel på det allmänna tän-
kesättet rörende regeringssyeiemet och de Kongl
rådgifvsrne.
Jag bar hört sägss, att dcballen i detta ämne
skulle tillfyllest utmärka cpicionen om styrelser
och göra allt vidare omdöme öfrerflödigt. Jsgtror
dock föga på etyrelsernas öm:ålighet i deta fall.
Om de rnödgas höra bårda ord fiån en talsre, tå
få de dem desto mildare oeh vackrare från ev an-
pan och då räkna sig dessa sidnare tiofallt tillgo-
do. De fleste ledarsöterne yttra sig också ofiest
endast genom voteringåsedeln, och det är såled:s
ef vigt att skaffa dem tillfälle dertill.
Jsg har vidare hört sägas, aft Rikeis Ständer
hafva sig öppet att emot någon ledamot i den Eu-
varande regeriogen, scm äfven tillhört den gamla,
och emot hvilken några väsendtliga anmärkningar
förekomma, tillämpa 4107 samt således begära
hears entledigande ur Statsrådet. Jeg erkänner, att
vi ega denna rätt; och jag finner begäran om den
ne ledamots aflägsnande fullkomligt motiverad, en-
samt af hans åtgöranden vid 4838 års traktat med
Ryssland, men jag tror ej att det är lämpligt, stt,
innan vi ega ett bestämdt omdöme från Konst.Ut-
Utskottet öfver dot hela företaga pröfning af den-
na speciella frågs; ty jeg föreställer mig, ett vivu
borde behandla saken så, att oss beredes tillfälle
att afgifva vårt omdöme öfver hela den gemls tåd-
gifvarepersonelen, decs system och kanpdlings:ätt.
Den åtgärd, som således under närvarande för-
hållanden anses mest lämplig och till ändamålet
ledande, är ett Rikets Ständers beslut, bvarigenom
i enlighet med ordslydelsen i 407 RB. F., Rikets
Ständer förklare, att de, efier pröfning af hved
Konst. Utsk. anmärkt vid de rådsilvande åtgär-
derna under den och den tidrymden, finna, at
Konungens rådgifvare samfäldt (eller bioit vis-
sa namngifne al dem, som mb. ännu lefva
Icke uti deras rådslag angåeende allmänna mått
och steg iakttagit rikets sannskyldiga pytta samt
katt de och de Stetssekretsrarne eller föredragan-
derne icke uti afeifce fal med oväld, nit, skick-
lighet och drif: sina förtroendoembeten utöfvat;
men att, då de fleste af bemälde rädgifrere blifvit
råa sina exbsten i nåder entledigade, deicke finna
någon annan åtgärd lämplig, än att låta till Kongl.
Msi:ts kusskap komma hvad emot ofvanbezälte
rådgifvare vid gracskning af Statsrådets protokoll
blifvit I erundlagsenlig ordning anmärkt, i hvilket
ufseende de serskilda anmwärkvingar, hvarpå Rikets
Btänder grundat ifrågavarande utlåtande, borde un-
der vissa klassifikationer upptagas.
Det är för att vinna utväg till en atillsate, till
betänkandet u:i denna syftning, som jag för när-
varande anser återremiss vara oundviklig och som
ag nu icke finner nödigt att vidare motivera eller
specialisera mitt ofvanberörde ormsdöme, än under
åberopande af de uti Utskottets betänkande upp-
legne öfver ett hundrade anmärkningar, hvilka tvif-
velsutan mer än tillräckligt visa, huruvida styrel-
sen fullgjort sitt kall så, som nationen baft rätt att
ordra. Då jag fördenskul!l, bufvudsakligen för att
under närvarande omständigheter komma till något
esultat, begär återremiss af betänkandet, kan jag
j undertrycka min önskan, att KonstitutionsUt-
kottet måtte åt detsamma giva en form, som un-
lerlättar vinnardet af ett sådant resultat, genom
nmärkningarnes hänförande under vissa allmänna
orinciper och deras mer koncentrerade metivering.