RIESDAGEN. Ridderskapets och Adelns öfverläggning de 4 och 3 Juli, angående anmärkningarn mot den förra Rådgifvarepersonalen. (Forts. från M 1892.) Hr Dalman, W. F. sanförde, att ehuru gerna ha! erkände det förtjenstfulla nit och den noggrannhet hvarmed Konst. Utskottet tillvägsgålt vid gransk Ding ef Sistsrådets protokoll och hvaraf? det nu fö redragna be:änkandet lemnar så ojäfektiga bevis hade hen dock önskat en annan plan för uppställ ningere af avmärkningarne och framför ellt ett a Konst. Utsk. uttaladt omdöme öfver styrelsens all märna karakter, så vidt denna kan inhamtas a Statsrådsprotokoller. Han kunde omöjligen tolks 407 R. F. på det sätt, stt Utekottet endast ålige att lemna en förteckning på de serskilda punbter Utsk. funsit anmärknicgsvärda. Tvärtom ansåg kan Utskottet berättigadt stt utelemna denna speciel!a förtecknivg, snerore än att undoriåta följa 107 S:n3 ordalydelse, neml. catt för Rikets Stäader trilkännegifes, buruvida Utskottet (sid grarsk ning af Stats:ådsprotokollcn) anmärkt, att Siatsrå dets ledemöter samfäld: eller en eller flere af dem uti deres rådsleg om sllmänna mått och steg (de gälde således personerca och sekerna) icke isktia git rikets sannskyldiga pytta, eller att nigon föredregande icke med cväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat. Detta bestämda tillkännsgifvande förutsätter cvilkorligen Utskottets rätt och pligt att afgifva ett motiveradt omdöme, rörsnde styrelsens och de serskilde rådgivarnes förferande, hvarefter det först tillhör Rikets Ständer att tillse, buruvida rikets väl kräfv2r någon anmälan hos Kongl. Mej:t om den ene eiler and:e rådgifvarene entledigande. ti förevsreandea betänkande saknas imedlortid ett sådant omdöme och, etu:u rika meaterialierna dertill än må vara, lärer det dock icke stå tillsammans med 56 R. F. ait Ridd. och Ad. första gången betänkandet föredrages eantsger detsamma med förändringar eller tillsatser, hvilket deck blifver oundsängligt, så vida någon annan åtgärd dermed åsyfscs, än dess läggande till handlingarne, d. v. s. att dei blir utan all åtgärd. cFör min del, yttrade han cönskar jag likvälicJe, att frågan måtte taga denna nog snöpliga vändcing. Landet her sina ögon fästade uppå oas. Det medgifver icke, att folkets representanter stå stillaligande, eit de af menniskofruttan eller konsiderationer draga sig tillbaka, just då de: gäller att sätta representationens irsegel på det allmänna tänkesättet rörende regeringssyeiemet och de Kongl rådgifvsrne. Jag bar hört sägss, att dcballen i detta ämne skulle tillfyllest utmärka cpicionen om styrelser och göra allt vidare omdöme öfrerflödigt. Jsgtror dock föga på etyrelsernas öm:ålighet i deta fall. Om de rnödgas höra bårda ord fiån en talsre, tå få de dem desto mildare oeh vackrare från ev anpan och då räkna sig dessa sidnare tiofallt tillgodo. De fleste ledarsöterne yttra sig också ofiest endast genom voteringåsedeln, och det är såled:s ef vigt att skaffa dem tillfälle dertill. Jsg har vidare hört sägas, aft Rikeis Ständer hafva sig öppet att emot någon ledamot i den Euvarande regeriogen, scm äfven tillhört den gamla, och emot hvilken några väsendtliga anmärkningar förekomma, tillämpa 4107 samt således begära hears entledigande ur Statsrådet. Jeg erkänner, att vi ega denna rätt; och jag finner begäran om den ne ledamots aflägsnande fullkomligt motiverad, ensamt af hans åtgöranden vid 4838 års traktat med Ryssland, men jag tror ej att det är lämpligt, stt, innan vi ega ett bestämdt omdöme från Konst.UtUtskottet öfver dot hela företaga pröfning af denna speciella frågs; ty jeg föreställer mig, ett vivu borde behandla saken så, att oss beredes tillfälle att afgifva vårt omdöme öfver hela den gemls tådgifvarepersonelen, decs system och kanpdlings:ätt. Den åtgärd, som således under närvarande förhållanden anses mest lämplig och till ändamålet ledande, är ett Rikets Ständers beslut, bvarigenom i enlighet med ordslydelsen i 407 RB. F., Rikets Ständer förklare, att de, efier pröfning af hved Konst. Utsk. anmärkt vid de rådsilvande åtgärderna under den och den tidrymden, finna, at Konungens rådgifvare samfäldt (eller bioit vissa namngifne al dem, som mb. ännu lefva Icke uti deras rådslag angåeende allmänna mått och steg iakttagit rikets sannskyldiga pytta samt katt de och de Stetssekretsrarne eller föredraganderne icke uti afeifce fal med oväld, nit, skicklighet och drif: sina förtroendoembeten utöfvat; men att, då de fleste af bemälde rädgifrere blifvit råa sina exbsten i nåder entledigade, deicke finna någon annan åtgärd lämplig, än att låta till Kongl. Msi:ts kusskap komma hvad emot ofvanbezälte rådgifvare vid gracskning af Statsrådets protokoll blifvit I erundlagsenlig ordning anmärkt, i hvilket ufseende de serskilda anmwärkvingar, hvarpå Rikets Btänder grundat ifrågavarande utlåtande, borde under vissa klassifikationer upptagas. Det är för att vinna utväg till en atillsate, till betänkandet u:i denna syftning, som jag för närvarande anser återremiss vara oundviklig och som ag nu icke finner nödigt att vidare motivera eller specialisera mitt ofvanberörde ormsdöme, än under åberopande af de uti Utskottets betänkande upplegne öfver ett hundrade anmärkningar, hvilka tvifvelsutan mer än tillräckligt visa, huruvida styrelsen fullgjort sitt kall så, som nationen baft rätt att ordra. Då jag fördenskul!l, bufvudsakligen för att under närvarande omständigheter komma till något esultat, begär återremiss af betänkandet, kan jag j undertrycka min önskan, att KonstitutionsUtkottet måtte åt detsamma giva en form, som unlerlättar vinnardet af ett sådant resultat, genom nmärkningarnes hänförande under vissa allmänna orinciper och deras mer koncentrerade metivering.