RIKSDAGEN.
Ridderskapets och Adelns öfverläggning den
4 och 3 Juli, angående anmärkningarne
mot den förra Rådgifvarepersonalen.
(Forts. från J4 179.)
Grefve Bård, Carl, hade inlemnat ett skrifiiigt
anförande hvaruiur vi, då det behandlar mycket es:
hvad föreg. Tal. yttrat i sammandrsg endast anse oss
böra meddela följande: Han ansåg den slutssts böra
dragas af . 407 Regeringsformen, catt Konsti-
tutionsUtskottets anmärkningar icke kuade utsträc-
kas till de personer, som upphört att vara ledamö
ter i Statsrådet, och trodde att cUtskotte:s ålig-
gande borde vara, att emot hvar cch en af Siatsrådets
ledamöter framställa de anmärkningar, hvartill Ut-
skottet finner enledning, så att Rikets Ständer må
kunna i ett sammanhang bedöma hvars och ens
åtgärder. Han ansåg Utskottet ej hafva bordi be-
handla Rådgifvarne kollektivt i u:låtandet, och att
bilagan icke var tillfyllsstgörande att visa den en-
skildes förhållande. Hsn sökte äfven göra den me
ningen gällande, att de afgåzgne och qvarvarande
Rådgifvarne icke blefvo lita rättvist behandlade,
då de förra genom Rihets Ständers beslut icke fin-
go upprättelse för Utskottets anklagelser, men de
sednare rättfärdigades, derest Rikets Ständer Icke
beslutade att begära deras eflågsnande. Han ytt-
rade, att som flera blind de af Utskottet fram-
ställde anmärkningar rörde ärender, vid hvlikas bo-
handling i Statsrådet han varit pärvarande, ansäg
han sig såsom inför Rikets Siänder anklagad, och
att derna anklagelse, att ej hafva iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, skulle, om den funnes grundad,
beröfva honom sitt anseends såsora redlig och cuz
lig medborgare och embeteman. För att icke cäf-
ven se detta genom sitt inträdande på embeisman-
nabanan förspildt, mås:e ban påkalla en dom cch
derföre yttrade kan sig öfver anvisnipgaine.
Anm. 4. 6:te punkten angående oformligketen ati
till Riteis Ständer sflomna ett kommitte-betänkan-
de angående fattigvården utan proposition, förkla-
rade Grefve Hård på det sätt, att Rikets Siänder
i deras skrifvelso den 9 Februari 4335 sjelfve be-
gärt, att det förslag, som en kommitte bordi utar-
beta tiil författning angående sockenstämmor cch
kyrkoråd, skulle till Ständersa vid nästa Riksd:g
aflemnas. Ds hede ej begärt rågon proposition.
Men som det befanns, att den koramit., sum va.it
nedsatt, ibland annat uppgjort förslag till kommu-
nal-lag, och fattigvården enligt datta förelag sku!ls
uppdragss åt sockenrämnden, blef denna fråga så
sammanblandad med frågan om de ekonomiska ä-
rendernes skiljande från sockenstämman, ait din
ej kunda serskildt hos Kongl. Moj:t komma i öf
vervägande, och Rikets Ständer kade fö; bebållis sig
att ejolfve försi bedöma den sednarc delen. Afsigten
var sålunda blott att lemna Rikets Siänder känne-
dom derom,, m. m.
8:de och 26:ie punkterna ansåg hen älven röra atl-
männare styrelse-principer (tjezeters tillförordoen-
de och ett system af undantag från gätlende författ-
ningar sugående rikets näringar. Döt förra hede
endast af 1823 års KonstitutionsUtskott blifvit en-
märkt, men utan påföljd hos Rikets Ständer, och
sedan aldrig vid Riksdagarne anmärkt. G:efven
trodde sig ej om, att således ensam ändra et vid
hans inträde i rådet redan 27-årigt system cch
kunde dessutom icke anse des beiänkligt. Detscd-
nare förbållandet hade aldrig förr blifvit af något
Konstitutione Utskott anmärkt, men förfarandet bar
likväl säkerligen lika länge ägt :um som det förra.
Grundlagen förbjuier ej Kongl. Maj:t att icgifva
tull-lindring, äfven i spscieila fall, icke heller att
tillåta uadantag för de författningars föreskrifter
som det beror af Konungen ensam att stifta, för
klara eller upphäfva. Grefven medgaf, 8tt begga
deolargo kunde kafva menliga följder, om sådana för-
hållanden a!lmänt ägde rum; men ansåg nu undan-
tagen icke hafva varit flera än som lofligan må ä-
ga rum, då fråga är om tillämpning af en allmän
regel.
I 49:s punkten angående möten! orter, der misa-
vext och dyr tid härjat, förklarade grefven sitt haind-
lingssätt dermed, ait leverantörerne uppköpa spen-
målen, m. m. i andra orter än der missvext verit;
ett soldatens frånvaro från kemorten snarare gjor-
de förrådes der mera tillräckligt, samt att det icke
I militäriskt hänseende var likgiltigt om macska-
pet ssknade öfning under ett år. Grefven anmärk-
je besynnerligheten, stt Utskottet häri jusi klandrat,
det ett undantag från gällende föreskrifter ej blif-
vis tillstyrkt.
Anm. i 20 punkten, angående afstyrkandat af R.
St:s begäran om stedgande af billig ersättning för
den tryckande tungan att med proviant och foursge
örse tågande trupper, ansåg grefven obefogad, då
råga icke vore om frivillig gästning och bifellet
till R. S::s begäran vållat betydliga förböjningar i
kostr.aderne för tågande trupper, så väl för pesse-
volansfonden, som för beväringsensleget. 22 punk-
jen förklarades med ssmma skäl, som finnas i bi-
Iegan upptagre. 235 punkten engående Rystatrak-
aten, förklarade grefven ur åeigten af hufvudsta.
Jons behof, provinsernas ännu icke tillräckliga till-
gångar på viktualier, förmånen af utförsel i annan
väg till Finland och Ryssland, o. s. Y. Hen an-
såg äfven tolkningen angående teckjerns utskapp-
bingen vara den förunderligaste, som nu bunde ä-
ga rum. I 28 punkten ansåg grefven blandret för-
modligen åsyfta det bifallna, ej det afslagna un-
antaget, som regeringen tillåtit sig i fråga om en-
skild mans liqvid med en skuld till Statsverket.
Grefven förmodade, att då anståndet med betalnin-
gen icke vållade Kronan förlust, men väl förskaf-
fada de nödställde lättnad, af hvilka dessa medel
skulle indrifvas, kunde det ej jemföras med upp-!
bördsmannens förbållande. Tiden för uppbörden:
var längesedan förfluten; han bade ej ställt säkert
et; restransakning hedecj kontrasterat förhållandet, !
0. 8. Vv. Hvad 34 punkten beträffade såg grefvenin-!:
nn RE Ann