RIKSDAGEN. Ridderskapets och Adelns öfverläggning den 4 och 3 Juli, angående anmärkningarne mot den förra Rådgifvarepersonalen. (Forts. från J4 179.) Grefve Bård, Carl, hade inlemnat ett skrifiiigt anförande hvaruiur vi, då det behandlar mycket es: hvad föreg. Tal. yttrat i sammandrsg endast anse oss böra meddela följande: Han ansåg den slutssts böra dragas af . 407 Regeringsformen, catt KonstitutionsUtskottets anmärkningar icke kuade utsträckas till de personer, som upphört att vara ledamö ter i Statsrådet, och trodde att cUtskotte:s åliggande borde vara, att emot hvar cch en af Siatsrådets ledamöter framställa de anmärkningar, hvartill Utskottet finner enledning, så att Rikets Ständer må kunna i ett sammanhang bedöma hvars och ens åtgärder. Han ansåg Utskottet ej hafva bordi behandla Rådgifvarne kollektivt i u:låtandet, och att bilagan icke var tillfyllsstgörande att visa den enskildes förhållande. Hsn sökte äfven göra den me ningen gällande, att de afgåzgne och qvarvarande Rådgifvarne icke blefvo lita rättvist behandlade, då de förra genom Rihets Ständers beslut icke fingo upprättelse för Utskottets anklagelser, men de sednare rättfärdigades, derest Rikets Ständer Icke beslutade att begära deras eflågsnande. Han yttrade, att som flera blind de af Utskottet framställde anmärkningar rörde ärender, vid hvlikas bohandling i Statsrådet han varit pärvarande, ansäg han sig såsom inför Rikets Siänder anklagad, och att derna anklagelse, att ej hafva iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, skulle, om den funnes grundad, beröfva honom sitt anseends såsora redlig och cuz lig medborgare och embeteman. För att icke cäfven se detta genom sitt inträdande på embeismannabanan förspildt, mås:e ban påkalla en dom cch derföre yttrade kan sig öfver anvisnipgaine. Anm. 4. 6:te punkten angående oformligketen ati till Riteis Ständer sflomna ett kommitte-betänkande angående fattigvården utan proposition, förklarade Grefve Hård på det sätt, att Rikets Siänder i deras skrifvelso den 9 Februari 4335 sjelfve begärt, att det förslag, som en kommitte bordi utarbeta tiil författning angående sockenstämmor cch kyrkoråd, skulle till Ständersa vid nästa Riksd:g aflemnas. Ds hede ej begärt rågon proposition. Men som det befanns, att den koramit., sum va.it nedsatt, ibland annat uppgjort förslag till kommunal-lag, och fattigvården enligt datta förelag sku!ls uppdragss åt sockenrämnden, blef denna fråga så sammanblandad med frågan om de ekonomiska ärendernes skiljande från sockenstämman, ait din ej kunda serskildt hos Kongl. Moj:t komma i öf vervägande, och Rikets Ständer kade fö; bebållis sig att ejolfve försi bedöma den sednarc delen. Afsigten var sålunda blott att lemna Rikets Siänder kännedom derom,, m. m. 8:de och 26:ie punkterna ansåg hen älven röra atlmännare styrelse-principer (tjezeters tillförordoende och ett system af undantag från gätlende författningar sugående rikets näringar. Döt förra hede endast af 1823 års KonstitutionsUtskott blifvit enmärkt, men utan påföljd hos Rikets Ständer, och sedan aldrig vid Riksdagarne anmärkt. G:efven trodde sig ej om, att således ensam ändra et vid hans inträde i rådet redan 27-årigt system cch kunde dessutom icke anse des beiänkligt. Detscdnare förbållandet hade aldrig förr blifvit af något Konstitutione Utskott anmärkt, men förfarandet bar likväl säkerligen lika länge ägt :um som det förra. Grundlagen förbjuier ej Kongl. Maj:t att icgifva tull-lindring, äfven i spscieila fall, icke heller att tillåta uadantag för de författningars föreskrifter som det beror af Konungen ensam att stifta, för klara eller upphäfva. Grefven medgaf, 8tt begga deolargo kunde kafva menliga följder, om sådana förhållanden a!lmänt ägde rum; men ansåg nu undantagen icke hafva varit flera än som lofligan må äga rum, då fråga är om tillämpning af en allmän regel. I 49:s punkten angående möten! orter, der misavext och dyr tid härjat, förklarade grefven sitt haindlingssätt dermed, ait leverantörerne uppköpa spenmålen, m. m. i andra orter än der missvext verit; ett soldatens frånvaro från kemorten snarare gjorde förrådes der mera tillräckligt, samt att det icke I militäriskt hänseende var likgiltigt om macskapet ssknade öfning under ett år. Grefven anmärkje besynnerligheten, stt Utskottet häri jusi klandrat, det ett undantag från gällende föreskrifter ej blifvis tillstyrkt. Anm. i 20 punkten, angående afstyrkandat af R. St:s begäran om stedgande af billig ersättning för den tryckande tungan att med proviant och foursge örse tågande trupper, ansåg grefven obefogad, då råga icke vore om frivillig gästning och bifellet till R. S::s begäran vållat betydliga förböjningar i kostr.aderne för tågande trupper, så väl för pessevolansfonden, som för beväringsensleget. 22 punkjen förklarades med ssmma skäl, som finnas i biIegan upptagre. 235 punkten engående Rystatrakaten, förklarade grefven ur åeigten af hufvudsta. Jons behof, provinsernas ännu icke tillräckliga tillgångar på viktualier, förmånen af utförsel i annan väg till Finland och Ryssland, o. s. Y. Hen ansåg äfven tolkningen angående teckjerns utskappbingen vara den förunderligaste, som nu bunde äga rum. I 28 punkten ansåg grefven blandret förmodligen åsyfta det bifallna, ej det afslagna unantaget, som regeringen tillåtit sig i fråga om enskild mans liqvid med en skuld till Statsverket. Grefven förmodade, att då anståndet med betalningen icke vållade Kronan förlust, men väl förskaffada de nödställde lättnad, af hvilka dessa medel skulle indrifvas, kunde det ej jemföras med upp-! bördsmannens förbållande. Tiden för uppbörden: var längesedan förfluten; han bade ej ställt säkert et; restransakning hedecj kontrasterat förhållandet, ! 0. 8. Vv. Hvad 34 punkten beträffade såg grefvenin-!: nn RE Ann