börden och hofgunsten, och i den mån landt-
adeln drager sig från riksdagen, stå dessa delar
alldeles isolerade. Kan någon begära eller har
man någonsin under denna riksdag sett, att de
ofrälse stånden göra afseende på Riddarhuset
eller dess majoritet? — En annan allierad
skulle man söka i de biskoplige och de för-
skräckte, som frukta, att staten äfventyras om
systemet ej får pengar. Men de biskopliga be-
tyda i denna egenskap föga mer än Riddarhus-
majoriteten; de utgöra ock delar af systemet,
och äro hemfallne under dess svaghet; Stats-
och Ekonomiutskottens förslag att indraga bi-
skopslönerne, röjer dessutom tillräckligt deras
ställning inom representationen, och till öfver-
flöd äger systemet äfven inom dem motståndare,
emedan de till en viss grad representera för-
tjenstens adel, som icke är :densamma
med bördsadeln. De förskräckte åter bi-
skoparne deri inberäknade, äro icke rätt mån-
ga, och förskräckelsen som aldrig varit rätt stor
hos majoriteten af de tänkande, börjar snart att
bli långt större för de vådor, som kunna inträffa,
i fall systemet icke vill gifva med sig, än för mot-
satsen. Statsrevisionerna, öfverskotten, diskus-
sionen om hufvudtitlarne, den närmare bekant-
skapen med regeringens sätt att hushålla, öf-
vertyga dem, att faran af ett ombyte i princi-
per ej är så stor. Hvem förskräckes t. ex. om
anslag vägras åt Statstidningen, åt Riddarholms-
kyrkan, eller om regeringen till och med skulle
finna sig nödsakad att indraga ett helt grann-
låtsregemente? Borgare- och Bondeståndet åro
alls icke förskräckta.
Fabriksintresset är en allierad, som gör myc-
ket larm, men ingalunda är så farlig i sak, som
stor i ord. Om detta å ena sidan önskar re-
geringens biträde för att få dela landets inkom-
ster, så har det å andra mycket att beklaga
sig öfver systemets godtycklighet och vacklande,
och skulle gerna se sig deraf oberoende; det
torde dessutom finna förmånligare att sluta sig
till landet, till medborgarne som hafva pungen,
och verkligen äfven äga medel att, utan
regeringens mellankomst, jemka detta intresses
fördelar och lugna dess förskräckelse.
Allt detta visar ungefärligen, hvilka utsigter
det gamla systemet har till förtroende å Stän-
dernes sida. Vi skola i det följande söka åda-
galägga, först, huruvida chancerna skulle vara
bättre att fortsätta detsamma utan att alls bry
sig om hvad Ständerna tänka och besluta, och
att, för sådant ändamål, antingen taga rådgif-
varepersonalen rent till höger, såsom man sä-
ger, hvartill några organer både på riksdagen
och hos allmänheten ännu flitigt vilja invitera,
eller också fullkomligt färglöst och endast be-
teknande att låta det gå så godt det kan tills
vidare; och slutligen hvad som utom dessa al-
ternativer ålerstår, Jå man äfven får tillfälle
att se, huruvida, vare sig Konungen för sin
person eller Konungamakten samfäldt skulle äf-
veniyra eller förlora det ringaste i makt, i
verksamhet, i förtroerde och anseende öfver
landet och i folkets kärlek, genom att med ens
taga sitt parti och bilda sin omgifning i enlig-
het med de önskningar, som majoriteten ut-
talat alltifrån denna riksdags början, och att
nu göra det utan alla biafsigter. Den vidlyf-
tighet, hvartill det förestående redan växt i ut-
rymme, föranleder oss dock att göra detta till
föremål för en serskild arfikel.