vanta ucu la URFqt MV UGUG UIVTILYDVISTIAN och de inför Ständerne ansvarige funktioner ställas på tillsvidarefot; tvångsoch förmyndaresystemena i alla administrationens vägar, med rättighet att stifta lagar för tillfället, så att rättigbeter till arbetskraftens användande, till personlig frihet bero af regeringens resolution nästan för hvarje serskildt fall; utdelandet af licenser och dispenser samt prygeloch häktningsoch inqvisitionssystemernas användande mot vissa andra; (se den bekanta prygelboken af ett Statsråd, med sitt förslag till ett par tusen sockenprofosser m. m.); ändtligen bördsoch nepotism-systemerna, hvarigenom Statens indrägtigaste och mest maktpåliggande embeteu reserveras åt en viss kast eller dess relationer, hästryggen och hoftrappan blifva stegar till taburetterna, innehafvarne af bofcbarger beklädas med domarevärdigheter eller omvändt, och slutligen allenastyrelsens tillämpning på folkets rådplägningsoch beslutanderält, samt rikets yttre förbållanden, till följe hvaraf den fria yttranderätten, vare sig i tal eller tryck måste inskränkas och om möjligt är utrotas (adet som är gömdt, är derföre ic-; ke glömdt yttrade en ledamot af gamla systemet för någon tid sedan på Riddarhuset, till utmärkande af sin hätskhet mot tryckfriheten), folkets rådplägningsoch beslutanderätt betrakta; såsom ett ingrepp i prerogativet eller wöfverheten af Gudi, och det fordom fria Sverige sluta sig till, ja ödmjuka sig under de makter, som föra despotismens taJan, och brödrafolkets fria institutioner, om möjligt vore förderfvas, framförallt adelskap och veto hos detta folk införas, och all intimare gemenshap mellan de båda folken förebyggas. Det öfverlemnas åt Läsaren huruvida icke alla dessa saker höra till det gamla systemet, och huruvida någon öfverdrift finnes i målningen. Huru man pu än må betrakta saken, så lär det vara klart, att det första vilkoret för detta systems fortfarande är pengar; pengar till den gamla hushållningens fortsättning, till militäroch diplomatlyxen, till riksdagskostnader — ty en riksdagstaktik för att få pengar måste sannolikt äfven hafva utgifter med sig; vidare till hemliga utgifter, till underhållande af försvarslösheten och annat, som medför korrektionshusens ytterligare befolkning, ja måhända till belägringstillstånd och dragonnader. Men det fordrar ännu något mer, det fordrar undertryckandet af opinionens yttringar, det fordrar tystnad hos pressen. Hvilken är då utsigten att få detta Ständernas förtroende, om ock blott till skenet, samt framför allt att få pengar till systemet? Ständerna hafva förklarat sig emot systemet; de bafva förklarat sig i statsrevisionerna, i utskottsvalen, i dechargebetävkandet, — der äfven några personers djupa deltagande för personernas belägenhet (man erinre sig, att en ledamot i Presteståndet högt snyftade på deras vägnar i sitt tal), icke hos någon enda utom konseljen eller dess närmaste relationer, förmådde framkalla den minsta gnista barmhertighet mot asystemet, —; i anslagsfrågorne; i skyndsamheten att gifva konseljen en förändrad organisation; i upptagandet af sådane grundlagsförändringar, som alse systemets tillintetgörande, såsom i enhälligt antagande af indragningsmaktens upphäfvande — för så vidt det beror af närvarande Ständer, — förslaget till treåriga riksdagar, Bondeståndets liberalitet för utvidgning af Ståndets representationsrätt äfven till säteriegare, och slutligen i det sätt på hvilket de mottagit alla de propositioner från Regeringen, som på minsta sätt smakat af systemet, till exempel propositionen att honorera de förbindelser Regeringen utan Ständernas samtycke ingått, propositionen till upprorslag, med flera. Lägger man härtill sättet, på hvilket enskilda stånd eller särskilda ledamöter af desamma, i dessa och många andra frågor, förklarat sig emot Regeringens åsigter, så måste man medgifva, att aldrig någon representation, ifrån det! öfverklagade systemets antagande, och röjande,! visat -detsamma en så fiendtlig fysionomi, som den närvarande. Och hvilken opinion står icke bakom denna representation, för att stödja, styrka och stadfästa den? Hur uppbäras icke de, som utan fruktan uttala sin mening mot systemet; huru sjunker icke anseendet för dem, som i minsta mån misstänkas att vilja dsgtinga eller lägga byende under det gamla? Huru framkomma icke oupphörligt vederläggningar mot det astigande välstånd,, hvarom systemet skrutit, och på hvilket det velat assignera nya summor? Betraktar man nu på den andra sidan de allierade, systemet kan ega inom denna representation, för att med dem göra en diversion, bekomma pengar och derpå blifva Riksdagen qvitt, hvilka äro då desse? Jo, till en början Riddarhusmajoriteten. Men första frågan är om den betyder något. Tre Stånd eller två Stånd, representerande den ojemförligt största delen af landet. och förstärkt StatsUt