vanta ucu la URFqt MV UGUG UIVTILYDVISTIAN
och de inför Ständerne ansvarige funktioner
ställas på tillsvidarefot; tvångs- och förmyndare-
systemena i alla administrationens vägar, med
rättighet att stifta lagar för tillfället, så att
rättigbeter till arbetskraftens användande, till
personlig frihet bero af regeringens resolution
nästan för hvarje serskildt fall; utdelandet af
licenser och dispenser samt prygel- och häkt-
nings- och inqvisitionssystemernas användande
mot vissa andra; (se den bekanta prygel-
boken af ett Statsråd, med sitt förslag till ett
par tusen sockenprofosser m. m.); ändtligen
börds- och nepotism-systemerna, hvarigenom Sta-
tens indrägtigaste och mest maktpåliggande em-
beteu reserveras åt en viss kast eller dess re-
lationer, hästryggen och hoftrappan blifva ste-
gar till taburetterna, innehafvarne af bof-
cbarger beklädas med domarevärdigheter eller
omvändt, och slutligen allenastyrelsens tillämp-
ning på folkets rådplägnings- och beslutande-
rält, samt rikets yttre förbållanden, till följe
hvaraf den fria yttranderätten, vare sig i tal
eller tryck måste inskränkas och om möjligt
är utrotas (adet som är gömdt, är derföre ic-;
ke glömdt yttrade en ledamot af gamla sy-
stemet för någon tid sedan på Riddarhuset,
till utmärkande af sin hätskhet mot tryckfrihe-
ten), folkets rådplägnings- och beslutanderätt
betrakta; såsom ett ingrepp i prerogativet
eller wöfverheten af Gudi, och det fordom
fria Sverige sluta sig till, ja ödmjuka sig
under de makter, som föra despotismens ta-
Jan, och brödrafolkets fria institutioner, om
möjligt vore förderfvas, framförallt adelskap
och veto hos detta folk införas, och all inti-
mare gemenshap mellan de båda folken före-
byggas.
Det öfverlemnas åt Läsaren huruvida icke
alla dessa saker höra till det gamla systemet,
och huruvida någon öfverdrift finnes i mål-
ningen.
Huru man pu än må betrakta saken, så lär
det vara klart, att det första vilkoret för detta
systems fortfarande är pengar; pengar till den
gamla hushållningens fortsättning, till militär-
och diplomatlyxen, till riksdagskostnader — ty
en riksdagstaktik för att få pengar måste san-
nolikt äfven hafva utgifter med sig; vidare till
hemliga utgifter, till underhållande af försvars-
lösheten och annat, som medför korrektionshu-
sens ytterligare befolkning, ja måhända till be-
lägringstillstånd och dragonnader. Men det
fordrar ännu något mer, det fordrar undertryc-
kandet af opinionens yttringar, det fordrar tyst-
nad hos pressen.
Hvilken är då utsigten att få detta Ständernas
förtroende, om ock blott till skenet, samt fram-
för allt att få pengar till systemet?
Ständerna hafva förklarat sig emot systemet;
de bafva förklarat sig i statsrevisionerna, i ut-
skottsvalen, i dechargebetävkandet, — der äfven
några personers djupa deltagande för perso-
nernas belägenhet (man erinre sig, att en le-
damot i Presteståndet högt snyftade på deras
vägnar i sitt tal), icke hos någon enda utom
konseljen eller dess närmaste relationer, för-
mådde framkalla den minsta gnista barmhertig-
het mot asystemet, —; i anslagsfrågorne; i skynd-
samheten att gifva konseljen en förändrad or-
ganisation; i upptagandet af sådane grundlags-
förändringar, som alse systemets tillintetgörande,
såsom i enhälligt antagande af indragningsmak-
tens upphäfvande — för så vidt det beror af
närvarande Ständer, — förslaget till treåriga
riksdagar, Bondeståndets liberalitet för utvidg-
ning af Ståndets representationsrätt äfven till
säteriegare, och slutligen i det sätt på hvilket
de mottagit alla de propositioner från Rege-
ringen, som på minsta sätt smakat af systemet,
till exempel propositionen att honorera de för-
bindelser Regeringen utan Ständernas samtycke
ingått, propositionen till upprorslag, med flera.
Lägger man härtill sättet, på hvilket enskilda
stånd eller särskilda ledamöter af desamma, i
dessa och många andra frågor, förklarat sig e-
mot Regeringens åsigter, så måste man med-
gifva, att aldrig någon representation, ifrån det!
öfverklagade systemets antagande, och röjande,!
visat -detsamma en så fiendtlig fysionomi, som
den närvarande. Och hvilken opinion står icke
bakom denna representation, för att stödja, styrka
och stadfästa den? Hur uppbäras icke de, som
utan fruktan uttala sin mening mot systemet;
huru sjunker icke anseendet för dem, som i
minsta mån misstänkas att vilja dsgtinga eller
lägga byende under det gamla? Huru fram-
komma icke oupphörligt vederläggningar mot
det astigande välstånd,, hvarom systemet skru-
tit, och på hvilket det velat assignera nya sum-
mor? Betraktar man nu på den andra sidan
de allierade, systemet kan ega inom denna re-
presentation, för att med dem göra en diver-
sion, bekomma pengar och derpå blifva Riks-
dagen qvitt, hvilka äro då desse? Jo, till en
början Riddarhusmajoriteten. Men första frågan
är om den betyder något. Tre Stånd eller
två Stånd, representerande den ojemförligt stör-
sta delen af landet. och förstärkt StatsUt-