hjerts hemvist, med stadgat uppsåt att afdagataga honom, och derefter tillegna sig hvad som kunde åtkommas. Gårdsporten befanns vara läst, men blef, då Wik bultade på, öppnad af en piga, som tjenar i egendomen. Dörren till Klinghbjerts, två trappor upp belägna, boningsrum var älven stängd, men uplästes da Wik, genom ringande på en klocksträng, gaf tillkänna sin närvaro. Klinghjert var redan uppe och sysselsatt med arbete. Wik förebar, såsom anledning till sitt tidiga besök, att kan vore tillsagd att nägonstädes i grannskapet biträda vid klädesmangling, men hade kommit attgå ut för bittida. Pa Klinghjerts begäran gick Wik ned på gården att hemta upp vatten samt en hörda ved. Sedan språkade de om hvarjehanda, derunder Wik blef bjuden på brännvin, hvaraf han söp två supar. Derpå satte sig Wik vid Klinghjerts arbetsdisk och började företaga sig något arbete, hvartill en hammare begagnades, som förut fanns på disken. Klinghjert sysslade emedlertid med något annat. Slutligen kom han intill stället der Will satt samt böjde sig ned för att leta efter något på disken. Då passade Wik tillfälle och gaf honom med hammare: ett svårt slag i hufvudet. Klinghjert föll genast omkull med hufyidet mot en å ett hörn invid disken stående koffert, utan att låta höra minsta ljud. Wik reste sigupp samt skyndade att ånyo med Hammaren gifva honom ett nytt slag, hvilket äfven träffat hufvudet, för att,såsom VW. uttryckte sig, ristigt döda honom. Wik blef väl till en början förskräckt öfver hvad han gjort, men repade snart mod och tog sig ytterligare en sup bränvin. Sisom Klinghjert då låg, ansågs han af Wik vara fullkomligt död; han rörde sig icke det ringaste, icke eller skall han gifvit något ljud ifrån sig sedan han erhållit det första slaget. Sedan Wik kastat öfver honom en matta, började han att plocka tillsammans hvad i rummen kunde finnas af värde. Ett ur och plånboken stoppade han i fickan. Derefter aftog han sin egen jacka och iklädde sig en Klinghiert tillhörig bonjour-rock. Likaså utbytte kan sina egna tofflor mot ett par stöllor. I öfrigt medtog han 4 par byxor, 2 rockar, 4 kappa, 3 västar, 4 halsdukar, af hvilka i den ena fanus fastsatt en kråsnål, samt ytterligare ett par stöflor, hvilket allt ihopknöts med ett tåg. Innan Wik derefter lemnade rummet, kom han att se åt det ställe, der Klinghjert låg, och märkte då, att denne rörde något på ena foten. Wik skyndade då ur rummet med sn börda, hvartill äfven lades Kinghjerts hatt och paraply, läste igen dörren och stoppade nyckeln i fickan. I förstugan mötte han en gosse, som likväl icke tilltalade honom. Han begaf sig derefter Gamla Kungsholmsbrogatan uppföre till Drettsinggatar, samt vidare öfver Gustaf Adolfs Torg till Oster: långgatar och Skottgränden, der han ingick på en krog. Här var Wik känd, hvarföre han, på derom gjord begäran, fick tillåtelse att qvarlemna klädknytet, under det han gick ned till Skeppsbron, för alt efterhöra sjölägenhet till Norrland; ty ångfartyget Örnsköld hade, efter hvad han visste, då redan på morgonen afseglat. På Skeppsbron, sedan Wik derifrån kastat nyckeln till Klinghjerts rum i sjön, träffade han en bekant, som anmärkte, alt Wik, bvilket han sjelf förut icke varseblifvit, var blodbestänkt, utan att likväl närmare fästa sig dervid. Det lyckades Wik att träffa en Norrlandsskepparc, som skulle vara segelfärdig följande dagen, och med hvilken han uppgjorde öfverenkommelse, att medfölja såsom passagerare. Derefter begaf han sig äter till krogen, der han, af de stulna kläderna klädde på sig byxor och väst, så att han blef fulikomligt klädd i de i Klinghjerts hemvist annammade persedlarna, Flere kamrater och bekanta träffades på krogen, och då de tillkännagåfvo sin förundran öfver Wiks utstyrsel, samt att han dessutom vore försedd med klocka och en betydlig penningesumma, bvilket allt han äfven förevisat, hade Wik föreburit, att ban lyckats erhålla en vinst på Nummer-Lotteriet. Det begångna mordet oroade hsnom väl understundom, men han sökte döfva erinriugvu derom genom flitigt tillitande af en bränvinskagge, hvilken han låtit påfylla. Följande morgon afreste han med fartyget, som Fredagen den 17 anlävde till sin bestämmelseort, Wifsta Skeppsvarf. Derifrän afreste Wik sedan till Sundsvall, för att ytterligare fortkomma till hemorten, dit han ännu hade 5 mil. I Sundsvall qvarstannade han till Onsdagen den 22, då han, till följd af den härifrån afgångne skrifvelsen, derstädes blef arresterad. — Huru mycket penningar vid tillfället funnits i Klinghjerts plånbok, har Wik icke bestämdt kunnat uppgifva, e medan han, före sin afresa härifrån, gjort ätskillig: uppköp. På sjön, under resan, hade han öfverräknat kassan, som då utgjort 50 Rdr. Deraf hade han efter framkomsten till Suudsvall, till en bekant ullånat en del, och användt återstoden för egen räkning. — Wik, som icke tyckes visa serdeles åvger öfver sin begångna missgerning, har enständigt på stått, att ingen annan på ringaste sätt vore derut delaktig. EE