hjerts hemvist, med stadgat uppsåt att afdagataga
honom, och derefter tillegna sig hvad som kunde
åtkommas. Gårdsporten befanns vara läst, men
blef, då Wik bultade på, öppnad af en piga, som
tjenar i egendomen. Dörren till Klinghbjerts, två
trappor upp belägna, boningsrum var älven stängd,
men uplästes da Wik, genom ringande på en klock-
sträng, gaf tillkänna sin närvaro. Klinghjert var
redan uppe och sysselsatt med arbete. Wik förebar,
såsom anledning till sitt tidiga besök, att kan vore
tillsagd att nägonstädes i grannskapet biträda vid
klädesmangling, men hade kommit attgå ut för
bittida. Pa Klinghjerts begäran gick Wik ned på
gården att hemta upp vatten samt en hörda ved.
Sedan språkade de om hvarjehanda, derunder Wik
blef bjuden på brännvin, hvaraf han söp två supar.
Derpå satte sig Wik vid Klinghjerts arbetsdisk och
började företaga sig något arbete, hvartill en ham-
mare begagnades, som förut fanns på disken. Kling-
hjert sysslade emedlertid med något annat. Slut-
ligen kom han intill stället der Will satt samt böj-
de sig ned för att leta efter något på disken. Då
passade Wik tillfälle och gaf honom med ham-
mare: ett svårt slag i hufvudet. Klinghjert föll
genast omkull med hufyidet mot en å ett hörn in-
vid disken stående koffert, utan att låta höra minsta
ljud. Wik reste sigupp samt skyndade att ånyo med
Hammaren gifva honom ett nytt slag, hvilket äfven
träffat hufvudet, för att,såsom VW. uttryckte sig, ris-
tigt döda honom. Wik blef väl till en början
förskräckt öfver hvad han gjort, men repade snart
mod och tog sig ytterligare en sup bränvin. Sisom
Klinghjert då låg, ansågs han af Wik vara full-
komligt död; han rörde sig icke det ringaste, icke
eller skall han gifvit något ljud ifrån sig sedan han
erhållit det första slaget. Sedan Wik kastat öfver
honom en matta, började han att plocka tillsam-
mans hvad i rummen kunde finnas af värde. Ett
ur och plånboken stoppade han i fickan. Derefter
aftog han sin egen jacka och iklädde sig en Kling-
hiert tillhörig bonjour-rock. Likaså utbytte kan
sina egna tofflor mot ett par stöllor. I öfrigt med-
tog han 4 par byxor, 2 rockar, 4 kappa, 3 västar,
4 halsdukar, af hvilka i den ena fanus fastsatt en
kråsnål, samt ytterligare ett par stöflor, hvilket allt
ihopknöts med ett tåg. Innan Wik derefter lemnade
rummet, kom han att se åt det ställe, der Kling-
hjert låg, och märkte då, att denne rörde något på
ena foten. Wik skyndade då ur rummet med sn
börda, hvartill äfven lades Kinghjerts hatt och pa-
raply, läste igen dörren och stoppade nyckeln i fic-
kan. I förstugan mötte han en gosse, som likväl
icke tilltalade honom. Han begaf sig derefter Gam-
la Kungsholmsbrogatan uppföre till Drettsinggatar,
samt vidare öfver Gustaf Adolfs Torg till Oster:
långgatar och Skottgränden, der han ingick på en
krog. Här var Wik känd, hvarföre han, på derom
gjord begäran, fick tillåtelse att qvarlemna klädkny-
tet, under det han gick ned till Skeppsbron, för alt
efterhöra sjölägenhet till Norrland; ty ångfartyget
Örnsköld hade, efter hvad han visste, då redan på
morgonen afseglat. På Skeppsbron, sedan Wik der-
ifrån kastat nyckeln till Klinghjerts rum i sjön,
träffade han en bekant, som anmärkte, alt Wik,
bvilket han sjelf förut icke varseblifvit, var blod-
bestänkt, utan att likväl närmare fästa sig dervid.
Det lyckades Wik att träffa en Norrlandsskepparc,
som skulle vara segelfärdig följande dagen, och med
hvilken han uppgjorde öfverenkommelse, att med-
följa såsom passagerare. Derefter begaf han sig ä-
ter till krogen, der han, af de stulna kläderna kläd-
de på sig byxor och väst, så att han blef fulikom-
ligt klädd i de i Klinghjerts hemvist annammade
persedlarna, Flere kamrater och bekanta träffades
på krogen, och då de tillkännagåfvo sin förundran
öfver Wiks utstyrsel, samt att han dessutom vore
försedd med klocka och en betydlig penningesum-
ma, bvilket allt han äfven förevisat, hade Wik fö-
reburit, att ban lyckats erhålla en vinst på Num-
mer-Lotteriet. Det begångna mordet oroade hsnom
väl understundom, men han sökte döfva erinriugvu
derom genom flitigt tillitande af en bränvinskagge,
hvilken han låtit påfylla. Följande morgon afreste
han med fartyget, som Fredagen den 17 anlävde
till sin bestämmelseort, Wifsta Skeppsvarf. Derifrän
afreste Wik sedan till Sundsvall, för att ytterligare
fortkomma till hemorten, dit han ännu hade 5 mil.
I Sundsvall qvarstannade han till Onsdagen den
22, då han, till följd af den härifrån afgångne skrif-
velsen, derstädes blef arresterad. — Huru mycket
penningar vid tillfället funnits i Klinghjerts plån-
bok, har Wik icke bestämdt kunnat uppgifva, e
medan han, före sin afresa härifrån, gjort ätskillig:
uppköp. På sjön, under resan, hade han öfverräknat
kassan, som då utgjort 50 Rdr. Deraf hade han
efter framkomsten till Suudsvall, till en bekant ul-
lånat en del, och användt återstoden för egen räk-
ning. — Wik, som icke tyckes visa serdeles åvger
öfver sin begångna missgerning, har enständigt på
stått, att ingen annan på ringaste sätt vore derut
delaktig.
EE