och karakteren hos de olika delarna af representationen. På Riddarhuset diskuterades om KonstitutionsUtskottets förslag att Ständernas Utskott hädanefter skulle få genom val emellan ledamöterne utse ordförande (nu beklädes denna plats af den främste bland Adelns ledamöter). Detta billiga, af alla möjliga både förnuftsoch erfarenhetsskäl påkallade förslag understöddes ock af en mängd talare och motsades endast af Hrr v. Hartmansdorff och Bråkenhjelm; men det oaktadt förklarade pluraliteten, vid påföljande votering med den stora öfvervigten af 76 röster mot 27, förslaget onyttigt, enligt Hr v. Hartmansdorffs diktering. Det ser nu mera verkligen ut, som om nämnde ledamot blott behöfde gifva en vink om, huru det skall beslutas, för att det må efterkommas af pluraliteten. Vi hemställa om icke Ståndet sjelf genom beslut, som så vittna om omöjligheten att kunna göra äfven den ringaste uppoffring åt det allmänna af sina inbillade företrädesrättigheter, vida mera nedsätter sitt eget anseende hos nationen, än sådant kan ske genom alla möjliga omdömen från tidningspressens sida. Ett motstycke af helt annan art erbjöd Bondeståndets beslut angående utgifterna på tredje hufvudtiteln, hvarom finnes här ofvan berättadt. Utan en enda votering och utan ens opposition från någon enda ledamot, beslöt Ståndet för sin del de betydligaste nedsättningar af militäranslagen, äfven under StatsUtskottets förslag. Detta vittnar om en enhällighet i tärkesätt inom den stora mängden i landet, i afseende på denna del af statsbördorna, som icke bör, icke kan lemnas utan afseende i längden, äfven om det skulle lyckas vederbörande att arbeta sig till ett par rösters öfvervigt i det förstärkta StatsUtskottet. Måtte detta besinnas i ett ögonblick, då frågan är att utse de män, hvilka jemte Konungen skola hafva sig Rikets väl anförtrodt! — Ridderskapet och Adeln välja i morgon Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret. Det skall blifva icke utan vigt, att se huruvida nämnde RiksStånd vid detta tillfälle fortfar att uppdraga ordförandeplatserna i Rikets Ständers begge verk, till personer, som i förtroendeembeten äro beroende af Regeringens välbehag, och snart sagdt alla ledamotsplatserne åt embetsmän, hvilka i mer eller mindre mån äfven för deras framtida befordran äro beroende af styrelsen. Det synes, som det likväl vore tid, att Riddarhuset, om det ock icke ännu inser nödvändigheten att i sina stånds-beslut lämpa sig efter nationens allmänna tänkesätt ang. folkets tillgångar och statens behof, åtminstone visade den aktning för Rikets Ständers gemensamma nvärdighet,, och den oegennyttiga wilja för det allmännas bästa, att det till sådana platser, der Adelns medlemmar skola samverka med de valda Ståndens, utsågo män, hvilka under närvarande förhållanden kunde förtjena och bibehålla sina . tNmäktives adelade förtroende. Att, vid många af de vigtiga värl, som åligga paukuoch Riksgäldsfullmäktige, desse kunna komma i kollision mellan pligterna till sina principaler, Rikets Ständer och nationen, samt till regeringen, är redan af erfarenheten bevittnadt, genom tilldragelser så väl i Riksgäldskontoret som Banken, under fordna tider. — Och ännu är det icke gifvet, att ej sådana kunna uppstå förr än man tror, till följd af de beslut, som ännu af Rikets Ständer vid denna Riksdag kunna fattas. Det är ännu i friskt minne, buru Regeringen vid sista Riksdag gjorde anspråk på delaktighet i banko-vinstens disposition, — och en kreditiflyftning på emot laga former stridande sätt, skulle väl kunna ifrågakomma till följd af minskade statsanslag, o. s. v. Om RBikets Ständer af någon anledning, som ej är alldeles utom sannolikhetens gräns, skulle komma, ett t. ex. plötsligen åtskiljas, så att bevillningens fördelning icke hunnit efter de antagna grunderna af BevillningsUtskottet fullbordas, så blir det fullmäktiges gemensamma iåliggande att dermed taga befattning. Med ett ord — det är ej af ringa vigt, att dessa platser besättas med män, oberoende ej mindre till sin ställning än till karakteren. Desse böra dessutom i begge verken ega skicklighet och sträng rättskänsla, för att utföra den förenkling i organisationerne och den reglering med tjenstemanna-personalen, hvilka synas behöfliga att ännu fullständigare utföra i Rikets Ständers verk. Det vore derföre lyckligt, eburu svag förhoppningen derom är, om vid valet i morgon, Ridderskapet och Adeln visade sig frångå alla konsiderationer för de intressen, som eljest visa sig vid dylika tillfällen verksamma inom Riddarhuset, och gjorde sådana val, som allmänheten kunde gilla och med hvilka de andra Stånden finna sig belåtna. eccaetteatsatsttnatatttatataaauanauaatazll REVY AF TIDNINGARNA. Vi funno oss, uti en artikel sistlidne Thorsdao d SA Tal; nädsakada att förahålla Padat