och karakteren hos de olika delarna af repre-
sentationen. På Riddarhuset diskuterades om
KonstitutionsUtskottets förslag att Ständernas
Utskott hädanefter skulle få genom val emellan
ledamöterne utse ordförande (nu beklädes denna
plats af den främste bland Adelns ledamöter).
Detta billiga, af alla möjliga både förnufts- och
erfarenhetsskäl påkallade förslag understöddes
ock af en mängd talare och motsades endast
af Hrr v. Hartmansdorff och Bråkenhjelm; men
det oaktadt förklarade pluraliteten, vid påföl-
jande votering med den stora öfvervigten af
76 röster mot 27, förslaget onyttigt, enligt Hr
v. Hartmansdorffs diktering. Det ser nu mera
verkligen ut, som om nämnde ledamot blott
behöfde gifva en vink om, huru det skall be-
slutas, för att det må efterkommas af plurali-
teten. Vi hemställa om icke Ståndet sjelf ge-
nom beslut, som så vittna om omöjligheten att
kunna göra äfven den ringaste uppoffring åt
det allmänna af sina inbillade företrädesrättig-
heter, vida mera nedsätter sitt eget anseende
hos nationen, än sådant kan ske genom alla
möjliga omdömen från tidningspressens sida.
Ett motstycke af helt annan art erbjöd Bon-
deståndets beslut angående utgifterna på tredje
hufvudtiteln, hvarom finnes här ofvan berät-
tadt. Utan en enda votering och utan ens op-
position från någon enda ledamot, beslöt Stån-
det för sin del de betydligaste nedsättningar af
militäranslagen, äfven under StatsUtskottets för-
slag. Detta vittnar om en enhällighet i tärke-
sätt inom den stora mängden i landet, i afse-
ende på denna del af statsbördorna, som icke
bör, icke kan lemnas utan afseende i längden,
äfven om det skulle lyckas vederbörande att
arbeta sig till ett par rösters öfvervigt i det
förstärkta StatsUtskottet. Måtte detta besin-
nas i ett ögonblick, då frågan är att utse de
män, hvilka jemte Konungen skola hafva sig
Rikets väl anförtrodt!
— Ridderskapet och Adeln välja i morgon
Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret.
Det skall blifva icke utan vigt, att se huruvida
nämnde RiksStånd vid detta tillfälle fortfar att
uppdraga ordförandeplatserna i Rikets Ständers
begge verk, till personer, som i förtroende-
embeten äro beroende af Regeringens välbehag,
och snart sagdt alla ledamotsplatserne åt em-
betsmän, hvilka i mer eller mindre mån äfven
för deras framtida befordran äro beroende af
styrelsen. Det synes, som det likväl vore tid, att
Riddarhuset, om det ock icke ännu inser nöd-
vändigheten att i sina stånds-beslut lämpa sig
efter nationens allmänna tänkesätt ang. folkets
tillgångar och statens behof, åtminstone visade
den aktning för Rikets Ständers gemensamma
nvärdighet,, och den oegennyttiga wilja för det
allmännas bästa, att det till sådana platser, der
Adelns medlemmar skola samverka med de valda
Ståndens, utsågo män, hvilka under närvarande
förhållanden kunde förtjena och bibehålla sina
. tNmäktives adelade förtroende. Att, vid
många af de vigtiga värl, som åligga pauku-
och Riksgäldsfullmäktige, desse kunna komma i
kollision mellan pligterna till sina principaler,
Rikets Ständer och nationen, samt till regerin-
gen, är redan af erfarenheten bevittnadt, ge-
nom tilldragelser så väl i Riksgäldskontoret
som Banken, under fordna tider. — Och ännu
är det icke gifvet, att ej sådana kunna uppstå
förr än man tror, till följd af de beslut, som
ännu af Rikets Ständer vid denna Riksdag
kunna fattas. Det är ännu i friskt minne, buru
Regeringen vid sista Riksdag gjorde anspråk på
delaktighet i banko-vinstens disposition, — och
en kreditiflyftning på emot laga former stri-
dande sätt, skulle väl kunna ifrågakomma till
följd af minskade statsanslag, o. s. v. Om RBi-
kets Ständer af någon anledning, som ej är
alldeles utom sannolikhetens gräns, skulle kom-
ma, ett t. ex. plötsligen åtskiljas, så att bevill-
ningens fördelning icke hunnit efter de antagna
grunderna af BevillningsUtskottet fullbordas, så
blir det fullmäktiges gemensamma iåliggande
att dermed taga befattning. Med ett ord —
det är ej af ringa vigt, att dessa platser be-
sättas med män, oberoende ej mindre till sin
ställning än till karakteren. Desse böra dess-
utom i begge verken ega skicklighet och
sträng rättskänsla, för att utföra den förenkling
i organisationerne och den reglering med tjenste-
manna-personalen, hvilka synas behöfliga att
ännu fullständigare utföra i Rikets Ständers
verk. Det vore derföre lyckligt, eburu svag
förhoppningen derom är, om vid valet i mor-
gon, Ridderskapet och Adeln visade sig frångå
alla konsiderationer för de intressen, som eljest
visa sig vid dylika tillfällen verksamma inom
Riddarhuset, och gjorde sådana val, som all-
mänheten kunde gilla och med hvilka de an-
dra Stånden finna sig belåtna.
eccaetteatsatsttnatatttatataaauanauaatazll
REVY AF TIDNINGARNA.
Vi funno oss, uti en artikel sistlidne Thors-
dao d SA Tal; nädsakada att förahålla Padat