ITALIEN. Konungen af Neapel har nu definitift antagit Frankrikes förslag till biläggande af tvisten i svafvelfrågan. Påfvens helsa lärer ej lemna stort hopp om, att van kan lefva serdeles länge. RYSSLAND. En rekryt-utskrifning öfver hela riket har genom en kejserlig ukas af d. 48 Juli blifvit anbefalld. Den är starkare än man sedan länge hört omtalas, emedan dels fem dels sex man komma att uttagas af hvarje 4000. Denna rekrytering är också märkvärdig derigenom, att deux sträcker sig till alla rikets provinser, såsom ett undantag från regeln, hvilken annars är, att blott hälften af guvernementerne i sender gilva rekryter. Från Giurgewo vid Donau skrifves d. 29 Juni, att Ryssarne skola hafva skickat 150,000 man emot Syriska gränsen. De trupper, som inskeppades i Odessa och Sebastopol, och som sades vara ämnade till Cirkassiska kusten, lära i stället blifvit landsatta i mindre Asien för att begagnas emot Ibrahim Pascha. I Bessarabien inryckte alltjemnt friska trupper från Polen, i forcerade marcher. De medförde en mängd groft artilleri, hvilket ej synes häntyda på någon deras bestämmelse till Cirkassien, i hvars berg detta vapen ej vore användbart. En ofantlig massa transportvagnar följde dessa trupper. ORIENTEN. Viecekonungens utskickade, Sami Bei, hade nu slutat sin karantän i Konstantinopel, och höll konferenser med Storviziren och de öfrige Turkiske ministrarne. Hans propositioner voro: att Mebemed Ali skulle erhålla ärftlig besittning af Egypten och Syrien, hvaremot han ville återställa Turkiska flottan, de heliga städerna, distriktet Adana och ön Candia, samt uppställa en armåee af 50,000 man vid Taurus och Eufrat, till Sultans disposition för Turkiets skydd. Af Storvizairen hade han fått till svar blott den allmänna försäkran, att Porten ingenting högre önskade, än att så snart som möjligt se freden återställd i det Ottomanniska riket. Utrikesministern Redschid Pascha hade helt torrt anmärkt, att Sultan framför allt väntade sin flottas snara återkomst. Man tog i Konstantinopel för gifvet, att Sami Bei skulle komma att återvända till Alexandria med oförrättade ärenden, hvilket väl också är temligen säkert, med den vändning, som de Orientaliska affirerna nu sednast tagit i London. Den afsatte Storviziren Chosrew Pascha hade helt plötsligt försvunnit från Konstantinopel, och troddes hafva flyktat till Koniah. Hans egandom hade blifvit sequestrerad. Ryske ministern Buteniew hade den 2 Juli haft sin afskedsaudiens hos Sultan, och såsom charge daffaires tills vidare presenterat Hr von Titow. Från Beirut har man underrättelser af den trångmål och invånarne flyktade hoptals till Bergen, der de förenade sig med insurgenterne. Den Egyptiska besättningens grymma framfart öfversteg all föreställning. I S:t Jean dAcre, Aleppo, Damascus och sjöståderne herskade dof jäsning. Osman och Soliman Pascha hade på trenne serskilda ställen angripit insurgenterne. Mycket folk föll å ömse sidor, utan att segren bestämdt deciderade sig för någondera. Deremot hade Abbas Pascha af insurgenrterne blifvit slagen med betydande förlust. Den 29 Juni landsteg ban med 40,000 man. Dagen derpå ryckte 8000 ut mot bergsboerne, men blefvo drifna tillbaka med stor manspillan. Tvenne Engelska fregatter hade visat sig utanför Beirut, och då Mehemed Ali erfor detta, hade han genast skickat ett fartyg till Syriska kusten, med befallning till befälhafvaren öfver expeditionen, att ofördröjligen återsända alla de Turkiska fartyg, som dervid varit begagnade, till Alexandria. Under seglatsen från Alexandria till Beirut hade de ombord på ett af de Egzgyptiske linieskeppen befintlige Turkar öfverfallit Egyptiska besättningen, som dock behållit öfverhanden, sedan 20 Turkar förlorat lifvet. — Mehemed Ali sades sjelf ämna hbegifva sig till Syrien. I Alexandria hade pesten upphört. På Candia skola äfven oroligheter hafva utbrustit, hvilka skrifvas på Engelska agenters räkning liksom de i Syrien. Trenne Engelska linieskepp hade lemnat sin station vid Mitylene och afseglat till Beirut. — Justitiestatsministern, Grefve Posse, är förordnad att vara Ordförande i Götha Kanalbolag och Direktion. v — Genom Civildepartementet är d. 27 nästlidne Juli utfärdad en kungörelse, så lydande: