taldt. PRESTESTÄNDET. Plenum den 5 Augusti f. m. Såsom vi nämnde i gårdagsbladet, upplogs detta plenum till större delen af mindre väsendtliga föredragningsämnen. Statsutskottets utlåtande JM 204, om inventering af kollegiernas räkenskaper, m. m. bifölls, efter en, serdelas mellan Prosten Hallström och Biskop Heurlin temligen liflig diskussion, deri den förre fann inventeringen ej vara utan all nytta, då don ej blot: gällde räkeoskaperna, utan också kassorna, och skulle deraf verkliga förhållanden cen gång blifva kända och säkerhet för framtiden vinnas; då deremot den sednare fann den onödig, omedan Banken är den egentliga kassakistan, och det vid kollatione-ing af kollegiornas der befintlige kassor visat sig, att de haft större bobållning i Banken, än räkenskaperna uppvist, och det dessutom vore ett missbruk, om dessa annorstädes hade några kassor. Med sednare Tslaren förenade sig Doktor Björkman. Till Statsutskottets utlåtande JM 205, om nummerlotteriets upphörande; sillastyrkte Professor Geijer bifall, äfvensom Prosten Hallström, med twillägg af den önskan, att alla lotterispel, äfvensom försäljning af utländska lottsedlar, måtte förbjudas; hvilken mening blef Ståndets beslut. Statsutskottets utlåtande JM 206, om afdrag för arrendatorer af fiske i Umeå elf, blef derpå föredraget, och yttrade sig Professor Grafström för betänkandst, som rörde några fattige bönder i hans församling, som, för att ej få intrång och se sina stränder nedtrampade af andra, vid arrendeauktionerna gå till det ytte:sta, ofta med förlust, och ej nu kuncat förutse den skada, som träffat dem genom nästan total förstöring af deras lägen. AT de skäl, som lagts till grund för afslag, nämligen att de bordt förutse hvad sem iutrafra:, vCn arrendesumman blifvit nedsatt, sökte Talaren vederlågga det förra med omöjligheten att förutse hvad gom hända kan, då, ef:er snöns smältande, floden kommer; det sednare dermed, att arrendet blifvit nedsatt fjust derföra, att de förra arrendatorerne svårligen kunde utgöra detsamma. Häremot invände Doktor Björkman, att förstöringen för dem väl varit ster, msn ej total, och att vinningslystnad här spelade hufvudrollen. De borde varit beredda på olyckor, som der ej äro ovanliga. Bönderna hade år 4836 hos Konungen sökt afdrag, men uten framgång; hvadan Statsutskottet ej bordt gilla den nu väckta motionen. — Prosten Säve gal tillkänna, att elfven detia år förstört till och med bruk, och således så mycket lättare fiskena. Desss bade också på sednare tiden varit i aftagande, och när inkomsten för ett år förlorats, behöfdes väl afdrag. Biföll betänkandet. Till svar på Doktor Björkmans invändvingar yttrade Professor Graf: ström, att det vore en möjlighet, det Konungens svar kommit att fördröjas, och kanske saken ej blifvit upptagen, förr än den nu vid innevarande Riksdag af en enskild blifvit framdragen. Talarer kunde ej annat än tillstyrka betänkandet, helst då större summor förut afskrifvits, och det nu gällde gågra fattiga bönder, som ofta vid andra fisker måste köpa lax, för att kunna betala sitt arrende Vid omröstning bifölls betänkandet med 24ja emo 43 nej. Deremot ressrverado sig Hrr Örnberg ock Björkman. Bankoutskottets betänkande M 46, Om ersätt ning till Öfverste Hjärne för bestridd bankoombuds befattning vid Götheborgs Lånekontor, m. m., bi: fölls till alla delar. Bankoutskottets betänkende JM 47, om ersältning till Bankoombudet Ferlin, för inlöste 2:e fal ska assignationer, bifölls efter obetydlig diskussion hvazrunder Prosten Hallstöm öoskade, att begäran skett under annan form, än såsom det vore Ban: kens skyldigbot att ersätta, hvaraf prejudikat kunde uppstå. Prostarne Tunelius, Tuden och Åstrand äfvensom Biskop Bruhn, ansågo deremot betänkandet, såsom srundadt på billighet och rättvisa böra bifailas, då ifrågavande person dels varit oförvitlig och baft hedrande uppdrag, dels i en sjukils tid, och då ingen annan ville, nedreste och öfvertog befattningen, dels äfven varit i mycket bryderi för att få sin oskuld ådagalsgå, och aldrig af lag borde kunna åläggas svara för medel, som, utsr hans vetskap, undanstulits. Betänkandets bifal iande åtföljdes af bifall till samma Utskottets beiänkande JM 49, Om eftergift af öfverränta å Ryllmästare Martins lån i BankodiskontenAllmänna Besvärsoch Ekonomiutskottets betänkande JM 73, om Blekinges läggande till Cal. mare Län. Prosten Sylvan var emot förslaget, äf vengom Komminister Dahlgren, som fann naturförhållanderna mera homogena, om man tänker sig en Blekingsbo och en Skåning, än en Blekingsbo och en Calmarit, och yrkade återromiss oller af. slag. Biskop Heurlin fann ej blott Lunds stifts styrelse böra böras, utan äfven allmogen och alla dem saken anginge, och att Wexiö Stift vore mera passande för Blekinge, än Calmar, ehuru ban ej ville tillsyrka en sådan förening. Hado ej något emot bifall;-men trodde saken förfalla. Doktor Thomander yttrade sig i likhet härmed. Lektor Laurenias, Prosten Gumaelius, Biskop Butsch och Prosten Hallström ansågo deremot betänkandet ej möta större svårigheter, än att det väl kunde låta sig göra, och anmärkte Prosten Gumelius, att just samma svårigheter möta, hvad förändring man än vill företaga, och att på detta sätt eldrig här vore någon förbättring att förvänta. Betänkandet kom under omröstning och afslogs med 26 nej mot 40