taldt.
PRESTESTÄNDET.
Plenum den 5 Augusti f. m.
Såsom vi nämnde i gårdagsbladet, upplogs
detta plenum till större delen af mindre vä-
sendtliga föredragningsämnen.
Statsutskottets utlåtande JM 204, om inventering
af kollegiernas räkenskaper, m. m. bifölls, efter en,
serdelas mellan Prosten Hallström och Biskop Heur-
lin temligen liflig diskussion, deri den förre fann
inventeringen ej vara utan all nytta, då don ej blot:
gällde räkeoskaperna, utan också kassorna, och
skulle deraf verkliga förhållanden cen gång blifva
kända och säkerhet för framtiden vinnas; då der-
emot den sednare fann den onödig, omedan Ban-
ken är den egentliga kassakistan, och det vid kol-
latione-ing af kollegiornas der befintlige kassor
visat sig, att de haft större bobållning i Banken,
än räkenskaperna uppvist, och det dessutom vore
ett missbruk, om dessa annorstädes hade några
kassor. Med sednare Tslaren förenade sig Doktor
Björkman.
Till Statsutskottets utlåtande JM 205, om num-
merlotteriets upphörande; sillastyrkte Professor Geijer
bifall, äfvensom Prosten Hallström, med twillägg af
den önskan, att alla lotterispel, äfvensom försälj-
ning af utländska lottsedlar, måtte förbjudas; hvil-
ken mening blef Ståndets beslut.
Statsutskottets utlåtande JM 206, om afdrag för
arrendatorer af fiske i Umeå elf, blef derpå före-
draget, och yttrade sig Professor Grafström för be-
tänkandst, som rörde några fattige bönder i hans
församling, som, för att ej få intrång och se sina
stränder nedtrampade af andra, vid arrendeauk-
tionerna gå till det ytte:sta, ofta med förlust, och
ej nu kuncat förutse den skada, som träffat dem
genom nästan total förstöring af deras lägen. AT
de skäl, som lagts till grund för afslag, nämligen
att de bordt förutse hvad sem iutrafra:, vCn arren-
desumman blifvit nedsatt, sökte Talaren veder-
lågga det förra med omöjligheten att förutse hvad
gom hända kan, då, ef:er snöns smältande, floden
kommer; det sednare dermed, att arrendet blifvit
nedsatt fjust derföra, att de förra arrendatorerne
svårligen kunde utgöra detsamma. Häremot in-
vände Doktor Björkman, att förstöringen för dem
väl varit ster, msn ej total, och att vinningslyst-
nad här spelade hufvudrollen. De borde varit be-
redda på olyckor, som der ej äro ovanliga. Bön-
derna hade år 4836 hos Konungen sökt afdrag,
men uten framgång; hvadan Statsutskottet ej bordt
gilla den nu väckta motionen. — Prosten Säve gal
tillkänna, att elfven detia år förstört till och med
bruk, och således så mycket lättare fiskena. Desss
bade också på sednare tiden varit i aftagande, och
när inkomsten för ett år förlorats, behöfdes väl
afdrag. Biföll betänkandet. Till svar på Doktor
Björkmans invändvingar yttrade Professor Graf:
ström, att det vore en möjlighet, det Konungens
svar kommit att fördröjas, och kanske saken ej
blifvit upptagen, förr än den nu vid innevarande
Riksdag af en enskild blifvit framdragen. Talarer
kunde ej annat än tillstyrka betänkandet, helst då
större summor förut afskrifvits, och det nu gällde
gågra fattiga bönder, som ofta vid andra fisker
måste köpa lax, för att kunna betala sitt arrende
Vid omröstning bifölls betänkandet med 24ja emo
43 nej. Deremot ressrverado sig Hrr Örnberg ock
Björkman.
Bankoutskottets betänkande M 46, Om ersätt
ning till Öfverste Hjärne för bestridd bankoombuds
befattning vid Götheborgs Lånekontor, m. m., bi:
fölls till alla delar.
Bankoutskottets betänkende JM 47, om ersält-
ning till Bankoombudet Ferlin, för inlöste 2:e fal
ska assignationer, bifölls efter obetydlig diskussion
hvazrunder Prosten Hallstöm öoskade, att begäran
skett under annan form, än såsom det vore Ban:
kens skyldigbot att ersätta, hvaraf prejudikat kunde
uppstå. Prostarne Tunelius, Tuden och Åstrand
äfvensom Biskop Bruhn, ansågo deremot betän-
kandet, såsom srundadt på billighet och rättvisa
böra bifailas, då ifrågavande person dels varit oför-
vitlig och baft hedrande uppdrag, dels i en sjukils
tid, och då ingen annan ville, nedreste och öfvertog
befattningen, dels äfven varit i mycket bryderi
för att få sin oskuld ådagalsgå, och aldrig af lag
borde kunna åläggas svara för medel, som, utsr
hans vetskap, undanstulits. Betänkandets bifal
iande åtföljdes af bifall till samma Utskottets beiän-
kande JM 49, Om eftergift af öfverränta å Ryllmä-
stare Martins lån i Bankodiskonten-
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets be-
tänkande JM 73, om Blekinges läggande till Cal.
mare Län. Prosten Sylvan var emot förslaget, äf
vengom Komminister Dahlgren, som fann natur-
förhållanderna mera homogena, om man tänker sig
en Blekingsbo och en Skåning, än en Blekingsbo
och en Calmarit, och yrkade återromiss oller af.
slag. Biskop Heurlin fann ej blott Lunds stifts
styrelse böra böras, utan äfven allmogen och alla
dem saken anginge, och att Wexiö Stift vore mera
passande för Blekinge, än Calmar, ehuru ban ej
ville tillsyrka en sådan förening. Hado ej något
emot bifall;-men trodde saken förfalla. Doktor
Thomander yttrade sig i likhet härmed. Lektor
Laurenias, Prosten Gumaelius, Biskop Butsch och
Prosten Hallström ansågo deremot betänkandet ej
möta större svårigheter, än att det väl kunde låta
sig göra, och anmärkte Prosten Gumelius, att just
samma svårigheter möta, hvad förändring man än
vill företaga, och att på detta sätt eldrig här vore
någon förbättring att förvänta. Betänkandet kom
under omröstning och afslogs med 26 nej mot 40