lan Sverige Och AHNand, var juSsi, all I INMSK SPpaållmål kande inkomma mot half tull och att en länge önskad förbättring i våra speciella lagar derigenom blef möjlig, Sådan är., yttrade Frih., i kort öfversigt denna så mycket klandrade diplomaliska transaktion. Det synes, som om Utskoite! hufvudsakligen skulle hafva ogillat den, för det att den icke stod i full öfverensstämmelse med R. St. yttrade önskningar. Det säges, att man slutade en ny handelstraktat i stället förs etc. Den som liäser dessa ord, utan att närmare pröfva förhållandet, skall tro meningen vara, att denna traktat var en förnyelse af den gamla; men den betydliga skilnaden emellan 1834 och 1838 årens traktater har nu blifvit tillfyllest ådagalagd ) Utskottet hade vidare anmärkt, att handelstraktaten afslutades på 10 år, i stället för 3 etc. Frih. förklarade detta vara just i öfverensstämmelse med RB. St. önskan; ty denna traktat innehöll blott reciprocitets-förhållanden emellan Ryssland och Sverige. !9) Den speciella öfverenskommelsen dercmot rörande Finland, som är annexerad till hufvudtraktalen, och derifrån utgör ctt temporärt undantag, upphör med 1844. Utskottet har således bort säga 6 är i stället för 10. Af Utskottets heJa framställning vill det sålunda synas, som dess afsigt endast varit att visa, huru R. St. önskningar allesamman blifvit åsidosatta. Detta tvingade Frih. å sin sida att i en vigtig del komplettera Utskottets uppgifter och framlägga clt factum, som Utskottet alldeles förbigått. De Sveaska plenipotentiärernes första instruktion var att föreslå de Ryskaen vanlig reciprocitetstraktat, utan specialiteter för Finska handeln; men de Ryske förklarade då, säsom en conditio sine qua non, hvarförutan Ryska Reg. icke kunde ingå uti några negociationer om handelstraktat med Sverge och Norge, alt de speciella stipulationerna rörande handeln med Finland, dem man ännu icke ville i allo afbryta, uti en additionel akt blelvc bestämde, öppet lemnadt att underhandla om undantagens mängd och afgifternas belopp. Konungens Rådgifvare hade således endast valet emellan ingen traktat, eller en sådan, som nu afslutades. !!) Underdånig anmälan derom gjordes af den embetsman, som hade utrikes portföljen, och Konungens Rådgifvare ansågo sig under sådana omständigheter böra tillstyrka antagandet. af den å Ryska sidan framställda basis, med de modifikationer, som finnas i instruktionen till underhandlarne noga upptagna. Frih. trodde rättvisan hafva fordrat, att Utskottet icke lemnat denna vändningspunkt i mnegociationen å sido: i synnerhet då det ingått så i minulier, att det fästat sig vid ett måhända för starkt, fastän möjligen rättvist uttryck af en föredragande. Det var naturligt, att vid öfvervägande i ett belt af de politiska och kommerciella förhållanderna, skulle Kon. Rådgifvare föredraga alt tillstyrka hvad som beslöts. Det är ej förgäfves, som handelstraktater vanligen benämnas handelsoch vänskapstraktater. De kunna ej isoleras från de politiska relationerna (!?) Så beskaffade förhållanden ensamt med grannriket och olika med våra handelsrelationer till nästan hela det öfriga Europa, Frankrike undantaget (2) att Svenska och Ryska skepp och handelsvaror skulle reciprokt vara underkastade ofria umgälder, hade icke stålt tillsammans med de politiska relation r, som böra äga rum emellan de begge grannrikena, 0. 8. V. Hvad anmgick anm. angående de 6000 tunnor rågs fördelning, som mot nedsatt tull! få införas, ansåg Frih. hela frågan derom, endast gälla fragten. !?) Frih. trodde, alt om frågan derom uppstått vid negociationen om traktaten, hade utgången blifvit densamma (!). 43 och 46 punkterna ville Frih. sammanslå. Han åberopade Hr Skogmans auktoritet för Convoymedlens disposition af Kongl Maj:t enligt praxis och hittillsantagen grundlagstolkning. !5) Frih. trodde det således icke med fog kunna sägas, att dispositionerna å sjöfartsfonden utsträckt sig öfver den tid, för hvilken de af Rikets Ständer blifvit bestämda, Frih, fästade sig äfven vid, att Rikets Ständer nyttjat det uttrycket år 1834, att de för deras del beslutit angående sjöfartsfondens medel, och ställt beslutet i form af anhållan till Kon. !!) Frih, ?) Denna Friherrens bevisning synes öka, snarare än minska gten af Utskottets anmärkn. emot 4834 år raktat; ty, hvarföre iakttogos ej då ger ot de pricciper, som Frih. säger i den sta traktaten blifvit afsedda? Hvarföreh man så brådtom, att i Petersburg afsluta den? 0. s. Vv. (Red. anm.) 10) Vackra reciprocitets-förhållanden, som lemna Ryssarne fri saglation på våra insjöar och kenaler, samt kreditoch nederlagsrätt öfverallt, då vi bloit få njuta nederlagsrätt i två Ryska Ostersjöharapar och ej i en enda vid Svarta EIafvet, o. s. V. (Red. anm.) 12) I detta fall lärer det ej vara det närmare verldshardeln och fördelaktigare belägta landet, som förlorat på att ingen handelstraktai blifvit af, utan tverltom Ryssland, som derpå tappat. (Red. anm.) 22) Den lydnadsställning, hvari ett af våra egra embetsverk imedlertid kommer till Ryska diplomatien, genom Rysslands rätt att bestämma hvilka som få införa de 3000 tunnorna tager Frib. ej i betänkande. (Red. anm.) 13) Dot är i sanning förvånande, att män med anspråk på allmänt förtroende, kunna i fråga om tolkning al l2gars lydelse så aflägga all aktning för modersmålets begrepp. Frib. Schultzenheim skulle då ej hafva frågat sig hvilka waccis afgifterna i 60 år 4809 voro?, Han skulle ej veta, att dessa varo; vid landttullarne accis, vid sjötullarne tolag: och att i 3 S Ansv.-lag endast undantages de afgifter, hvilkas föremål äro inrättningar till enskildas nytta och beqvämlighet, såsom Båk-, bro-, färj-afgifter. Huru kanen till allmänna ändamål utgående afgift dit räknas? (Red. anm.) 24) Det är denna antagna origtiga och opassande stil, som, på sätt vi ofta anmärkt, begagnac af Rikata Sländer: men som eiett ävAN