lan Sverige Och AHNand, var juSsi, all I INMSK SPpaåll-
mål kande inkomma mot half tull och att en län-
ge önskad förbättring i våra speciella lagar derige-
nom blef möjlig, Sådan är., yttrade Frih., i
kort öfversigt denna så mycket klandrade diplo-
maliska transaktion. Det synes, som om Utskoite!
hufvudsakligen skulle hafva ogillat den, för det att
den icke stod i full öfverensstämmelse med R. St.
yttrade önskningar. Det säges, att man slutade en
ny handelstraktat i stället förs etc. Den som liä-
ser dessa ord, utan att närmare pröfva förhållan-
det, skall tro meningen vara, att denna traktat var
en förnyelse af den gamla; men den betydliga skil-
naden emellan 1834 och 1838 årens traktater har
nu blifvit tillfyllest ådagalagd )
Utskottet hade vidare anmärkt, att handelstraktaten
afslutades på 10 år, i stället för 3 etc. Frih. för-
klarade detta vara just i öfverensstämmelse med RB.
St. önskan; ty denna traktat innehöll blott reci-
procitets-förhållanden emellan Ryssland och Sve-
rige. !9) Den speciella öfverenskommelsen derc-
mot rörande Finland, som är annexerad till huf-
vudtraktalen, och derifrån utgör ctt temporärt un-
dantag, upphör med 1844. Utskottet har således
bort säga 6 är i stället för 10. Af Utskottets he-
Ja framställning vill det sålunda synas, som dess
afsigt endast varit att visa, huru R. St. önskningar
allesamman blifvit åsidosatta. Detta tvingade Frih.
å sin sida att i en vigtig del komplettera Utskot-
tets uppgifter och framlägga clt factum, som Ut-
skottet alldeles förbigått.
De Sveaska plenipotentiärernes första instruktion
var att föreslå de Ryskaen vanlig reciprocitetstrak-
tat, utan specialiteter för Finska handeln; men de
Ryske förklarade då, säsom en conditio sine qua
non, hvarförutan Ryska Reg. icke kunde ingå uti
några negociationer om handelstraktat med Sverge
och Norge, alt de speciella stipulationerna rörande
handeln med Finland, dem man ännu icke ville i
allo afbryta, uti en additionel akt blelvc bestämde,
öppet lemnadt att underhandla om undantagens
mängd och afgifternas belopp. Konungens Rådgifva-
re hade således endast valet emellan ingen traktat,
eller en sådan, som nu afslutades. !!) Underdånig
anmälan derom gjordes af den embetsman, som hade
utrikes portföljen, och Konungens Rådgifvare ansågo
sig under sådana omständigheter böra tillstyrka an-
tagandet. af den å Ryska sidan framställda basis,
med de modifikationer, som finnas i instruktionen
till underhandlarne noga upptagna. Frih. trodde
rättvisan hafva fordrat, att Utskottet icke lemnat
denna vändningspunkt i mnegociationen å sido: i
synnerhet då det ingått så i minulier, att det fästat
sig vid ett måhända för starkt, fastän möjligen rätt-
vist uttryck af en föredragande. Det var naturligt,
att vid öfvervägande i ett belt af de politiska och
kommerciella förhållanderna, skulle Kon. Rådgifva-
re föredraga alt tillstyrka hvad som beslöts. Det
är ej förgäfves, som handelstraktater vanligen be-
nämnas handels- och vänskapstraktater. De kunna
ej isoleras från de politiska relationerna (!?) Så
beskaffade förhållanden ensamt med grannriket och
olika med våra handelsrelationer till nästan hela
det öfriga Europa, Frankrike undantaget (2) att
Svenska och Ryska skepp och handelsvaror skulle
reciprokt vara underkastade ofria umgälder, hade
icke stålt tillsammans med de politiska relation r,
som böra äga rum emellan de begge grannrikena,
0. 8. V.
Hvad anmgick anm. angående de 6000 tunnor rågs
fördelning, som mot nedsatt tull! få införas, ansåg
Frih. hela frågan derom, endast gälla fragten. !?)
Frih. trodde, alt om frågan derom uppstått vid ne-
gociationen om traktaten, hade utgången blifvit den-
samma (!).
43 och 46 punkterna ville Frih. sammanslå. Han
åberopade Hr Skogmans auktoritet för Convoymed-
lens disposition af Kongl Maj:t enligt praxis och
hittillsantagen grundlagstolkning. !5) Frih. trodde
det således icke med fog kunna sägas, att disposi-
tionerna å sjöfartsfonden utsträckt sig öfver den
tid, för hvilken de af Rikets Ständer blifvit be-
stämda, Frih, fästade sig äfven vid, att Rikets Stän-
der nyttjat det uttrycket år 1834, att de för deras
del beslutit angående sjöfartsfondens medel, och
ställt beslutet i form af anhållan till Kon. !!) Frih,
?) Denna Friherrens bevisning synes öka, sna-
rare än minska gten af Utskottets anmärkn.
emot 4834 år raktat; ty, hvarföre iaktto-
gos ej då ger ot de pricciper, som Frih. sä-
ger i den sta traktaten blifvit afsedda?
Hvarföreh man så brådtom, att i Peters-
burg afsluta den? 0. s. Vv. (Red. anm.)
10) Vackra reciprocitets-förhållanden, som lem-
na Ryssarne fri saglation på våra insjöar
och kenaler, samt kredit- och nederlagsrätt
öfverallt, då vi bloit få njuta nederlagsrätt i
två Ryska Ostersjöharapar och ej i en enda
vid Svarta EIafvet, o. s. V. (Red. anm.)
12) I detta fall lärer det ej vara det närmare
verldshardeln och fördelaktigare belägta lan-
det, som förlorat på att ingen handelstraktai
blifvit af, utan tverltom Ryssland, som derpå
tappat. (Red. anm.)
22) Den lydnadsställning, hvari ett af våra eg-
ra embetsverk imedlertid kommer till Ryska
diplomatien, genom Rysslands rätt att be-
stämma hvilka som få införa de 3000 tun-
norna tager Frib. ej i betänkande.
(Red. anm.)
13) Dot är i sanning förvånande, att män med
anspråk på allmänt förtroende, kunna i fråga
om tolkning al l2gars lydelse så aflägga
all aktning för modersmålets begrepp. Frib.
Schultzenheim skulle då ej hafva frågat
sig hvilka waccis afgifterna i 60 år 4809
voro?, Han skulle ej veta, att dessa varo; vid
landttullarne accis, vid sjötullarne tolag: och
att i 3 S Ansv.-lag endast undantages de af-
gifter, hvilkas föremål äro inrättningar till en-
skildas nytta och beqvämlighet, såsom Båk-,
bro-, färj-afgifter. Huru kanen till allmän-
na ändamål utgående afgift dit räknas?
(Red. anm.)
24) Det är denna antagna origtiga och opassan-
de stil, som, på sätt vi ofta anmärkt, begag-
nac af Rikata Sländer: men som eiett ävAN-