uppgörelse mellan paschan 1 Egypten och hofvet i Konstantinopel; nu ater anses detta uppror endast komma att öka de diplomatiska invecklingarne. England, representeradt af lord Ponsonby, skall nemligen nu, mer än någonsin bearbeta Turkiska styrelsen, att ick2 gifva efter, utan tvertom höja sina fordringar och fratbför allt icke handla utan i förening med de stora makterna; ja, man berättar till och med, att lord Palmerston ska!l hafva undertecknat en öfverenskommelse med Österrike och Ryssland, att alldeles utesluta Frankrike från deltagandet i orientaliska angelägerheterna auch att använda tvång mot Mehemed Ali. Franska och Engelska eskadrarne i Levanten äro i beständig rörelse, men någon slutsats till sanningen i nyssnämnde uppgift kan häraf icke dragas. Dock försäkras, att grefve Pontois skall vsra högst uppbragt mot en ung fransman, grefve Honfroid, exalterad legitimist och kompronetterad för Venceoroligheterna, hvilken skall hafva ställt sig i spetsen för Druserna och från hvilken alla proklamationer till den europeiska och kristna befolkningen, att förena sig mot Mohemed Ali, skola utgå.