ser man hela skaror af dessa olyckliga, af huz-
ger förbleknade varelser ankomma och ropa om
barmhertighet. Ofta kan man, endast på detta af-
lägsna ställe, räkna till 40 å 50 personer om da-
gen, och knappt hinner man att gifva en förrän en
anran kommer. Det olyckligaste är, att detta
icke är förhållandet blott med de mindre bemed-
lade, utan till och med många behållna hemmans
ägare äro alldeles utan föda. Bark, halm, potatis-
skal, och af allmogen såkallad skurk (stjelken af
diverse sumexarter), allt tillgripes för att förvand-
las till bröd. Den hittills obetydligt uppvexta po-
tatiskålen har af många blifvit tillgripen. Ja, man
har till och med det rysliga exemplet af en qvinna,
som hungern drifvit till att förtära exkromsnter,
funna på marken. Härvid rågas eländet ännu mer
deraf, ats mycket litet spannmål kunnat erhållas i
persmessan, och att den, som fanns, hölls oerhördt
högt. Många utaf dessa olyckliga, som samman-
skrapat de få styfrar, som de möjligtvis kunnat för-
tjena, för att köpa sig någon kappce,sågo sig nöd-
sakade att återvända med oförrättadt ärende, men
deremot afyttra sin näfver — snart segdt den enda
produkt de hafva — till det enorma priset ef 42
sk. Rgs för pundet. Den vexande säden är visst
lofvande, men blir ändock säkert otillräcklig nu,
Gå alla förlager äro uttömda.
Svåra sjukdommar torde äfven vara att befara al
det myckra otjenliga näringsmedel, som de nödgas
förtära. Orsaken till denna nöd bör, utom de svå-
ra missvextåren, hufvudsakligen sökas i svåra kro-
noutlagor, brist på hushållning och isynnerhet i brän-
vinet. Det vore önskligt, om de nu församl: de
Rikets Ständer ville besinna detta, och kraftigt
motverka det öfverhand tagande onda.