VV VV OO Vv OS PJ VAR TA hufvudfrågan; utan blott att anmäla Hr Skogmans anförande, som följer här nedan: H2s Eders Excellens och Kongl. Kommitteen anhåller jag ödmjukeligen ett få yttra mig till protokollet, i afssende på det i våra nu gällande handelsförfattningar stadgade prohbibitiva system, hvars fortfarande Kongl. Kommitteen ämnar i underdånighet tillstyrka såsom grund för det uaderdåniga förslag till en ny tulltsxs, som Kommitteen blifvit anbefalid att utarbeta. I följd af den ställning, hvari jag, genom Kongl. Maj:ts nåd och mina förmäns förtroende, biifvit försatt, har detta ämne bordt uigöra ett hufvudsakligt föremål för mine forskningar, och jag har trott mig pligtig att vid detta tillfälle korteligen framställa resultatet deraf. Jag anser för en bevist sate i stiatshushållningsläran, utt all användning af arbete will frambringande af varor, som i värde ej svara mot tillverkningssostnaden, eller som kuana erhållas i utbyte mot produkter af en mindre summa arbete på annat sätt användt, är en nationalförlust. Denna allmänna sats tål endast inskränkning i afseende på frambriagandet af sådane artiklar, som äro oundgängligen nödvändiga för en nations sjolfständighet och försvar under krig mot utländska makter. Hvar och en nation bör kunna frambringa dem med hvad uppoffricg som helst. Da bostå förnämligast i bröd och krigsförråd; ty ehvad olägenheter ett folk ock må lida af en genom krig hämmad införsel af andra artiklar från utrikes orter, skall dock dess sjolfständighet derigenom ej äfventyras. Vid tillämpningen af denna så!unda modifierade sats på ett lands näringar och fabriksinrättningar, finner jag, att alla sådane, som ej sjelfmant uppsprungit till förädling aflandets naturprodukter och i förhållande till dess läge och inre rikedom, samt framgent drifvas med vinst, det vill säga utan bekof af monopolium, äro skadlige, emedan åe, i följd af en åt national-industrien gifven konstlad riktning, sysselsätta arbetsförmåga och kapital, som, på annat sätt använda, skulle frambringa större värden. Man invänder, at: arbetslönen stannar inomlaads och är en vinst på utlänningens bekostnad; man skulle med samma skäl kunna påstå det vara en nationalvinst att tillverka guld vid Adelforss, ehuru det kan erhållas från utrikes ort med vida mindre kostnad, eller, som vill säga detsamma, i utbyte mot produkterne af vida mindre arbete, användt på ett annat sätt. Men man har anmärkt, att da länder, som hade talrika och mångfaldiga fabriker, voro rike och välmående, och man har antingen ej gifvit nog akt på dessa länders läge och naturliga beskaffenhet, eller ock, i detta liksom i många andra fall, tagit verkan för orsaken, semt trott sig hafva gjort allt för sitt eget lands välstånd, då man genom förbud, belöningar och monopolier der uppdrifvit fabriker, som ofta minskat totalsumman af nationens produktion. Man har, såsom en berömd författare uttrycker sig, ansett handeln såsom ett spel, der en af nationerne måste förlora hvad den andra vinner, och velat genom konstgrepp rätta lyckan. Om en enskild person förbrukar varor, till hvilkas betalning eller frambringande han angriper sitt kapital, så gör det ingen förbättring i hans ställning, att de äro af utländsk, inhsmsk eller till och med hans egen tillverkning. Gruadsatsen i sådane fall blir icke att sjelf tillverka eller umbära. Detsamma gäller om ett heit folk. Det kan, likasom en enskild person, återställa eller föröka sitt kapital endast genom förökad produktion, minskad konsumtion eller begge förenade. På dessa skäl ville jag föreslå såsom grund för utarbetandet af en ny tulltaxa, att alla produkter, varor och tillverkningar, med undantag af sådans, som för rikets försvar äro nödvändiga eller anses böra till förbrukning inom riket förbjudas, må kunaa emot lämpliga afgifter, ifrån utrikes orter i riket införas. Men en tvär öfvergång från ett länge följdt husbållssystem till ett nytt är alltid vådlig genom den våldsamma brytning i så många enskilda förhållanden, som derigenom förorsakas. Min meniog är ingalunda, att våra fabriker skola förstöras; de medborgare, som, med tillit till gällande författningar, egnat sina kapitaler och sina mödor åt fabriksinrättningar, hvilka endast under skydd af dessa författningar hos oss tillkommit, hafva utan tvifvel en i lag och billighet grundad rätt till hägn i deras rörelse, äfven kraftigare än det de hittills njutit af våra ofta öfverträdde förbud. Men om Kongl. M:t skulle nu i nåder förklara, att alla för det närvarande till införsel förbjudne manufakturvaror skulle än vidare i fem års tid förblifva det, och derefter, endast, med ofvannämnde undantag, tillåtas till införsel emot afgifter, hvaraf tillverkarne af samma slags varor inom riket skulle, i mån af deras tillverkning, i ytterligare 5 års tid erhålla vissa fastställda premier; så skulle sannolikt innan dessa 40 årens förlopp de kapitsler, som nu äro nedlagde i fabriksinrättningar, hvilka ej utan monopolier ega bestånd, vara utan förlust eller förnärmande af någons rätt öfverflyttade till andra för Staten mera produktiva yrken. Om under tiden banden på alla grenar af inhemska näringar småningom lossades, så skulle snart alla näringar vinna tillbörlig jemnvigt; de fabriker, som voro positivt produktive, skulle bibehålla sig, oaktadt utländsk medtäflan, eller utesluta den, och nya skulle sjelfmant uppkomma i samma mån, som landets alster, folkmängd, arbetsfördelning och produktiva kapital småningom förökades. At: en stor förändring ej på en gång verkställes är väl intet skäl att aldrig börja den. Svårigheten att på vår vidsträckta kust hindra införseln af förbjudna varor, som sedan i många fall ej kunna lagligen skiljas ifrån dylika inom riket tillverkade, en svårighet, som skall ökas genom föreningen med Norrige i den mån begge folken sammansmälta till ett; den demorallsation, som blir en följd af olofliga varors försäljning, köp och förbrukning, och som med exemplets smitta sprider sig från de höere till de lägre klasserno i samhället, samt ändteligen . sannolikheten, att genom tillåten införsel af manufakturerande nationers nu förbjudna tillverkningar, en betydlig nedsättning i de Kos dem nu lagde afgifter på våra stapelexporter skulle kunna vinnas, äro ytterligare. skäl för antagandet af ett med våra naturliga förhållanden mera enligt hushållssystem. — Men om det nuvarande måste fortfara, så anser jag fullkomligare kontroller emot