VV VV OO Vv OS PJ VAR TA
hufvudfrågan; utan blott att anmäla Hr Skog-
mans anförande, som följer här nedan:
H2s Eders Excellens och Kongl. Kommitteen
anhåller jag ödmjukeligen ett få yttra mig till pro-
tokollet, i afssende på det i våra nu gällande han-
delsförfattningar stadgade prohbibitiva system, hvars
fortfarande Kongl. Kommitteen ämnar i underdå-
nighet tillstyrka såsom grund för det uaderdåniga
förslag till en ny tulltsxs, som Kommitteen blifvit
anbefalid att utarbeta. I följd af den ställning,
hvari jag, genom Kongl. Maj:ts nåd och mina för-
mäns förtroende, biifvit försatt, har detta ämne
bordt uigöra ett hufvudsakligt föremål för mine
forskningar, och jag har trott mig pligtig att vid
detta tillfälle korteligen framställa resultatet deraf.
Jag anser för en bevist sate i stiatshushållnings-
läran, utt all användning af arbete will frambrin-
gande af varor, som i värde ej svara mot tillverk-
ningssostnaden, eller som kuana erhållas i utbyte
mot produkter af en mindre summa arbete på an-
nat sätt användt, är en nationalförlust. Denna all-
männa sats tål endast inskränkning i afseende på
frambriagandet af sådane artiklar, som äro ound-
gängligen nödvändiga för en nations sjolfständighet
och försvar under krig mot utländska makter. Hvar
och en nation bör kunna frambringa dem med hvad
uppoffricg som helst. Da bostå förnämligast i bröd
och krigsförråd; ty ehvad olägenheter ett folk ock
må lida af en genom krig hämmad införsel af an-
dra artiklar från utrikes orter, skall dock dess sjolf-
ständighet derigenom ej äfventyras.
Vid tillämpningen af denna så!unda modifierade
sats på ett lands näringar och fabriksinrättningar,
finner jag, att alla sådane, som ej sjelfmant upp-
sprungit till förädling aflandets naturprodukter och
i förhållande till dess läge och inre rikedom, samt
framgent drifvas med vinst, det vill säga utan be-
kof af monopolium, äro skadlige, emedan åe, i följd
af en åt national-industrien gifven konstlad rikt-
ning, sysselsätta arbetsförmåga och kapital, som,
på annat sätt använda, skulle frambringa större
värden. Man invänder, at: arbetslönen stannar in-
omlaads och är en vinst på utlänningens bekost-
nad; man skulle med samma skäl kunna påstå det
vara en nationalvinst att tillverka guld vid Adel-
forss, ehuru det kan erhållas från utrikes ort med
vida mindre kostnad, eller, som vill säga detsam-
ma, i utbyte mot produkterne af vida mindre ar-
bete, användt på ett annat sätt. Men man har an-
märkt, att da länder, som hade talrika och mång-
faldiga fabriker, voro rike och välmående, och man
har antingen ej gifvit nog akt på dessa länders lä-
ge och naturliga beskaffenhet, eller ock, i detta
liksom i många andra fall, tagit verkan för orsa-
ken, semt trott sig hafva gjort allt för sitt eget
lands välstånd, då man genom förbud, belöningar
och monopolier der uppdrifvit fabriker, som ofta
minskat totalsumman af nationens produktion. Man
har, såsom en berömd författare uttrycker sig, an-
sett handeln såsom ett spel, der en af nationerne
måste förlora hvad den andra vinner, och velat ge-
nom konstgrepp rätta lyckan. Om en enskild per-
son förbrukar varor, till hvilkas betalning eller
frambringande han angriper sitt kapital, så gör det
ingen förbättring i hans ställning, att de äro af
utländsk, inhsmsk eller till och med hans egen till-
verkning. Gruadsatsen i sådane fall blir icke att
sjelf tillverka eller umbära. Detsamma gäller om
ett heit folk. Det kan, likasom en enskild person,
återställa eller föröka sitt kapital endast genom
förökad produktion, minskad konsumtion eller beg-
ge förenade.
På dessa skäl ville jag föreslå såsom grund för
utarbetandet af en ny tulltaxa, att alla produkter,
varor och tillverkningar, med undantag af sådans,
som för rikets försvar äro nödvändiga eller anses
böra till förbrukning inom riket förbjudas, må
kunaa emot lämpliga afgifter, ifrån utrikes orter
i riket införas.
Men en tvär öfvergång från ett länge följdt hus-
bållssystem till ett nytt är alltid vådlig genom den
våldsamma brytning i så många enskilda förhållan-
den, som derigenom förorsakas. Min meniog är
ingalunda, att våra fabriker skola förstöras; de med-
borgare, som, med tillit till gällande författningar,
egnat sina kapitaler och sina mödor åt fabriksin-
rättningar, hvilka endast under skydd af dessa för-
fattningar hos oss tillkommit, hafva utan tvifvel en
i lag och billighet grundad rätt till hägn i deras
rörelse, äfven kraftigare än det de hittills njutit af
våra ofta öfverträdde förbud. Men om Kongl. M:t
skulle nu i nåder förklara, att alla för det närva-
rande till införsel förbjudne manufakturvaror skul-
le än vidare i fem års tid förblifva det, och der-
efter, endast, med ofvannämnde undantag, tillåtas
till införsel emot afgifter, hvaraf tillverkarne af
samma slags varor inom riket skulle, i mån af de-
ras tillverkning, i ytterligare 5 års tid erhålla vis-
sa fastställda premier; så skulle sannolikt innan
dessa 40 årens förlopp de kapitsler, som nu äro
nedlagde i fabriksinrättningar, hvilka ej utan mo-
nopolier ega bestånd, vara utan förlust eller för-
närmande af någons rätt öfverflyttade till andra för
Staten mera produktiva yrken. Om under tiden ban-
den på alla grenar af inhemska näringar småningom
lossades, så skulle snart alla näringar vinna tillbörlig
jemnvigt; de fabriker, som voro positivt produktive,
skulle bibehålla sig, oaktadt utländsk medtäflan,
eller utesluta den, och nya skulle sjelfmant upp-
komma i samma mån, som landets alster, folk-
mängd, arbetsfördelning och produktiva kapital små-
ningom förökades.
At: en stor förändring ej på en gång verkställes
är väl intet skäl att aldrig börja den. Svårighe-
ten att på vår vidsträckta kust hindra införseln af
förbjudna varor, som sedan i många fall ej kunna
lagligen skiljas ifrån dylika inom riket tillverkade,
en svårighet, som skall ökas genom föreningen med
Norrige i den mån begge folken sammansmälta till
ett; den demorallsation, som blir en följd af olof-
liga varors försäljning, köp och förbrukning, och
som med exemplets smitta sprider sig från de hö-
ere till de lägre klasserno i samhället, samt ändte-
ligen . sannolikheten, att genom tillåten införsel af
manufakturerande nationers nu förbjudna tillverk-
ningar, en betydlig nedsättning i de Kos dem nu
lagde afgifter på våra stapelexporter skulle kunna
vinnas, äro ytterligare. skäl för antagandet af ett
med våra naturliga förhållanden mera enligt hus-
hållssystem. — Men om det nuvarande måste fort-
fara, så anser jag fullkomligare kontroller emot