Utgången af det förstärkta StatUtskottets vo-
teringar sistlidne gårdag, men isynnerhet den
betydliga pluralitet, som gjorde sig gällande för
afslag, har naturligtvis utgjort ett samtalsämne
i alla kretsar. Det ena, hvaröfver man dervid
har skäl att förundra sig är, att det hos en
och annan kunnat väcka någon förundran, att
ett fortfarande missnöje till styrelsen skulle på
ett så omisskänneligt sätt uppenbara sig, äfven
efter ombytet af större delen bland rådgifvare-
personalen. Hvad var det väl som nationen
önskade, då denna Riksdag sammanträdde? Ett
ombyte af system och riktning i förvaltningen,
och en regeringspersonal, hvars antecedentia och
moraliska kraft kunde lemna en garanti för
dessa önskningars uppfyllande. Om hvilka af
Konungens rådgifvare kan man väl säga detta?
Hr Friberre Stjerneld, om hvars konstitutionel-
la åsigter många, och deribland äfven vi gjort
oss de bästa föreställningar, har, enligt hvad under
granskningen af Statsrådsprotokollerne blifvit
upplyst, låtit komma sig till last åtminstone
några åtgärder, som gifvit anledning till en af
de mest grava anmärkningar, för hvilka en mi-
nister kan utsätta sig. Hr Grefve Posse, som
under de föregående riksdagarna varit en af den
förra ministerens stödjepelare på Riddarbuset,
har, så väl genom några al de propositioner
till Ständerna, han nyligen undertecknat, som,
genom sina hvarjehanda förklaringar hos Rid-
derskapet och Adeln, gjort ailt hvad på honom
ankommit, för att öfvertyga de tviflande, att
han icke jemkat sig till hvad man kallar venstra
sidan. Från Friberrarpe Cederström och Lager-
bjelke har man aldrig hört någon opposition
eller afvikelse från det gamla systemet i det
hela, och de hafva dessutom redan passerat
de år, då man af dem skulle kunna vänta de
reformer, som framför allt inom deras departe-
menter skulle komma i fråga, för att tillfreds-
ställa det allmännas hehof. Om Statsrådet
Wingård lärer väl blott behöfva sägas, att han
lär afvakta tiden till sin pensionsmässighet, för
att åter afgå. Hr Statsrådet Fåhreeus älkar
väl frihet i näringar och handel, men detgjorde
äfven Hr Skogman; och huruvida den förre
mer än den sednare skall förmå genomdrifva
någonting i den vägen, efter de förklaringar,
Konungen sjelf i år gjort extra protocoHum till
deputationer etc. är åtminstone problematiskt.
Hr Fåhreus är för öfrigt icke heller, så vidt
vi kunnat förnimma, någon stark anhängare af
politiska reformer. Om Hr Statsrådet Törne-
bladh bar man, alltsedan ban var Justitie-om-
budsman, visst icke fått det begreppet, att han
är någon muvemangsman. Återstår då Hr Stats-
rådet Ihre, som under sin utölning af hofkans-
lersembetet, otvifvelaktigt ådagalagt aktning för
yttranderätten, hvilket redan utgör ett stort
steg framåt; hvad han i reformväg skall kunna
förmå, kan först framtiden visa; men hans de-
partement är i alla fall icke det, genom hvil-
ket sådana inskränkningar det kostsamma stats-
bestyret kunde ske, att de skattdragande. deraf
hafva någon lindring.
Lägger man nu till de slutsatser, som kunna
dragas ifrån personerna, att sjelfva systemet,
så vidt det offentligen: uppenbarar sig dels ge-
nom Regeringens officiella organ, dels genom de
tidningar, som anses derifrån inspirerade, fortfar
att andas en, om möjligt, värre ultraism än nå-
gonsin; att de ledafnöter af representationen,
som yrka på reformer och besparingar, uti etl
par af dessa tidningar snart sagdt offentligen
hånas, likasom hvarje klagan öfver landets be-
tryckta tillstånd, och slutligen att Hr von
Hartmansdorff, som begagnar alla tillfällen, att
proklamera sina sabsolutistiskar åsigter och- sitt
hat mot tryckfiineten tydligen är! den. egent-
lige Riksdagsehefen, så- tycka: viför svår del,
att man icke har att förvåna sig öfver någon-
ting, allreminst om:represertationen, som in-
galunda varit njugg i afseende på verkliga be-
hof, begagnar det enda medel, den eger, att
visa det den hitkommit med anspråk på något