hvari arbetern bör. Bäst är församligen 1 tillfäl att bedöma, hvad tjenstbarhets jordegaren njutit en dylik arbetare, och jag anser sålunda Utskotte förslag i denna del vara väl grundsdt. Lars Pe tersson från Blekinge Län instämde med La. Larsson. Johannes Christoffersson från Kronobergs Län b föll den nya , så vidi den afser landtbönder oc torpare, men ej i hvad den afsåg backstugusitta. och löst folk. Sone Persson fiån Skåne yttrade sig i öfverens stämmelse med Sven Huurlin. Widegren instämdo med Heurlin och Lars Lars son och besvarade anmärkningen derom, att jord egaren skulle komma att be:ala utskylder för ut fattiga backsiugusittere och inhyseshjon, med hän visniog till 2 mom. af 78 i Utskottets försla till py bevillvingsförordning, hvarest texoriogskom mitteen uppdreger, att meddela rättelse om någor oförmögen a:t betaia utskylderne, likväl blifvit te xerad. Hans Persson, Appelqvist, Håkan Nilsson, Lar Bengtsson, Anders Nilsson, Per Johnsson, Petc Persson, Nils Magnusson, Sven Johnsson, Pease Persson och Pelcr Jönsson yrkade jemväl bifell ti betänkandet och änsågo, att om ej de band fun nos, som 1438 stadgar, skulle deraf blifva en följd att en mängd pe:socer droges in i försemlingarn cch blefva fattigvården till last, semt framställde huruledes nuvarande stadgsude kunde gifva anled ning till några underslef, då t. ex. vid ett end pappersbruk 40 å 50 lumpsemleare fisnar; hvar jemte de åberopade slutet al 438 samt 78 G fö de fall, då busbonde icke drager någun nytta af ar betare, eiler denne sednere är alldeles utfattig. Fredrik ven Zw-icbergk skullo biraltit betänken det, derest icke redakiionen af ifrågavarande 4 vore sådan, att det snart sagdt komme att ber på skatiskrifvsrens godficnande att bestämma, hvac med orcået arbetare förstår. Med de uti 2 mom 78 omtalte personer menas,, yttrade Talsaren apåtagligen eskaitskrifoe inhysesbjon; men a betar kunna finnas, de der icke på något ställe äro skaitskrifne. On pu sådane arbeta några dar hos en jordegsre, så kunde han komma att betala dera: kronoutskylder. Jag har alltför mycken erfarenhe! sf Kammarrättens sdvokatoriska tolkningsmetod för awvt ej önska ett förtydligande härutinnan. TaJaren godkände förslaget, hved landtbönder och torpare beträffade, och förklarade, att om Ståndsb.öderna önska bifall till donna punkt, han ville icke vara envis med yrkande af återremisa. Härutl instämde Henrik Andersson från Örebro Län och Sven Isaksson från Öland. Lars Larsson, Appelqvist, Strindlund och Hceurlin invände deremot, ait 39 uii förslaget till ny Bevillningsförordning medgifver 2:ne på sockenstämma valde församlings-ombud att vid mantalsoch skattskrifningar vara tillstädes, med rösträttighet, och erinrade tillika, att orden uti 438 : ad ägorna bosallo, tydligen tillkännagifva, att arbetaren derstädes måtte vara skattskrifver. Heurlin tillade, att cm ifrågavarsnde paragraf förkastades, gratuierade han Svenska folket att ej allenast få ep mängd tiggare, utsn jemvä! en ökad bevillning. von Zweigberck vidblef sin tanka, angående otydlighet uti ifrågavarande , samt ansåg det skola medföra mycket besvär och oreda att undersöka, huruvida jordägarne af arbetarne rjutit en emot utskylderna svarande tjenstbarhet eller icke. Ståndet biföll förevarande del af betänkandet, jemte 438 i bilagan. Utskottets tillstyrkande, peg. 20, angående ett ökadt entel ledamöter uti P:öfnings-kommittterna. I sammanhang hvarmed företogos 443 cch 121 SS af tlegan. 1 anledning käraf yttrade sig: Johan Jakob Rutberg som ansåg 45 ledam., jemte landsböfdingen, vara ett tillräckligt antal uti Pröfnisgs kommittterne. I sådant fall, sade ban, wblifver det uti 4214 rämnda ansleg till skjutsoch traktamentspennivger tillräckligt, I annat fall icke. Jag bör upplysa, att de till vissa af de norra länen serskildt för detta ändamål! anordnade medel hittilis jemt åtgått, så att ingenting blifvit öfver. Ökss ledamölernes antal, så måste äfven anslaget ökes.n Strindlund instämda bärl och yrkade återremiss, äfven sf det stäl, att han ansåg do skattsky!diges rätt illa bevskad, om Jandsböfdingen skulle vara röstägande i Pröfoirgs-kommitteen och ändå få kal!s tiil ledamöter hvi!ka ham behagar. Tel fenn rimligest, att landshöfdingen första gången bestämde hvilka taxerinvgs-distrikt skulle skicka ledamöter, och att sådant sedan gick i tur efter den ordning, som vedertogs, men stt om landshöfdingens rästighet att utse ledaröterne bibebålles, hans rösträttighet borde försvinna. F. von Zweigbergk, instämmande häri, hemställde, om ejdet vore lämpligt att gerom de dejutereda bestämma den ordning, hvari ledamöterne borde kailas. Erik Persson från Gefieborgs län ensåg det före slagpa antel ledamöter uti pröfningskomitterna icke kunna inskrärkss, Emedan i annat fall, uti ett större län, deputerade skulle komma att saknas från flere texeringsdisrikter. I enehsnda syftniog ordsde Lars Larsson, som derjemte ensåg den uti 121 föreskrifna procent sl bevillningen till nödiga kostnaders bestiidarde vara tillräcklig, då den nemligen till sitt rätts än damål snvänder. Dat enda skäl, hvearföre Lars Larsson Önekade återremiss af förevarande punkt, var det, att han icke ansåg leandshöfdingaine böra ega oågon röst i pröfningskommititerne. Med Strindund förenade sig många ståndets medlemmar, ech Sven Heurlin biträdde den meningen, stt landshöflingen icke måtte hafva någon rösirättighet i pröfvingskommiteerna. Förevararde del af betänkandet samt 413 och 121 S uti bilagan återremitterades. STOCKHOLM den 22 Juli. — Statsutskottet tar tillstyrkt ett förhöjdt