hvari arbetern bör. Bäst är församligen 1 tillfäl
att bedöma, hvad tjenstbarhets jordegaren njutit
en dylik arbetare, och jag anser sålunda Utskotte
förslag i denna del vara väl grundsdt. Lars Pe
tersson från Blekinge Län instämde med La.
Larsson.
Johannes Christoffersson från Kronobergs Län b
föll den nya , så vidi den afser landtbönder oc
torpare, men ej i hvad den afsåg backstugusitta.
och löst folk.
Sone Persson fiån Skåne yttrade sig i öfverens
stämmelse med Sven Huurlin.
Widegren instämdo med Heurlin och Lars Lars
son och besvarade anmärkningen derom, att jord
egaren skulle komma att be:ala utskylder för ut
fattiga backsiugusittere och inhyseshjon, med hän
visniog till 2 mom. af 78 i Utskottets försla
till py bevillvingsförordning, hvarest texoriogskom
mitteen uppdreger, att meddela rättelse om någor
oförmögen a:t betaia utskylderne, likväl blifvit te
xerad.
Hans Persson, Appelqvist, Håkan Nilsson, Lar
Bengtsson, Anders Nilsson, Per Johnsson, Petc
Persson, Nils Magnusson, Sven Johnsson, Pease
Persson och Pelcr Jönsson yrkade jemväl bifell ti
betänkandet och änsågo, att om ej de band fun
nos, som 1438 stadgar, skulle deraf blifva en följd
att en mängd pe:socer droges in i försemlingarn
cch blefva fattigvården till last, semt framställde
huruledes nuvarande stadgsude kunde gifva anled
ning till några underslef, då t. ex. vid ett end
pappersbruk 40 å 50 lumpsemleare fisnar; hvar
jemte de åberopade slutet al 438 samt 78 G fö
de fall, då busbonde icke drager någun nytta af ar
betare, eiler denne sednere är alldeles utfattig.
Fredrik ven Zw-icbergk skullo biraltit betänken
det, derest icke redakiionen af ifrågavarande 4
vore sådan, att det snart sagdt komme att ber
på skatiskrifvsrens godficnande att bestämma, hvac
med orcået arbetare förstår. Med de uti 2 mom
78 omtalte personer menas,, yttrade Talsaren
apåtagligen eskaitskrifoe inhysesbjon; men a betar
kunna finnas, de der icke på något ställe äro skait-
skrifne. On pu sådane arbeta några dar hos en
jordegsre, så kunde han komma att betala dera:
kronoutskylder. Jag har alltför mycken erfarenhe!
sf Kammarrättens sdvokatoriska tolkningsmetod
för awvt ej önska ett förtydligande härutinnan. Ta-
Jaren godkände förslaget, hved landtbönder och tor-
pare beträffade, och förklarade, att om Ståndsb.ö-
derna önska bifall till donna punkt, han ville icke
vara envis med yrkande af återremisa. Härutl in-
stämde Henrik Andersson från Örebro Län och
Sven Isaksson från Öland.
Lars Larsson, Appelqvist, Strindlund och Hceur-
lin invände deremot, ait 39 uii förslaget till ny
Bevillningsförordning medgifver 2:ne på socken-
stämma valde församlings-ombud att vid mantals-
och skattskrifningar vara tillstädes, med rösträttig-
het, och erinrade tillika, att orden uti 438 : ad
ägorna bosallo, tydligen tillkännagifva, att arbeta-
ren derstädes måtte vara skattskrifver. Heurlin
tillade, att cm ifrågavarsnde paragraf förkastades,
gratuierade han Svenska folket att ej allenast få ep
mängd tiggare, utsn jemvä! en ökad bevillning.
von Zweigberck vidblef sin tanka, angående otyd-
lighet uti ifrågavarande , samt ansåg det skola
medföra mycket besvär och oreda att undersöka,
huruvida jordägarne af arbetarne rjutit en emot
utskylderna svarande tjenstbarhet eller icke.
Ståndet biföll förevarande del af betänkandet,
jemte 438 i bilagan.
Utskottets tillstyrkande, peg. 20, angående ett
ökadt entel ledamöter uti P:öfnings-kommittterna.
I sammanhang hvarmed företogos 443 cch 121 SS
af tlegan.
1 anledning käraf yttrade sig:
Johan Jakob Rutberg som ansåg 45 ledam., jemte
landsböfdingen, vara ett tillräckligt antal uti Pröf-
nisgs kommittterne. I sådant fall, sade ban, wblif-
ver det uti 4214 rämnda ansleg till skjuts- och
traktamentspennivger tillräckligt, I annat fall icke.
Jag bör upplysa, att de till vissa af de norra lä-
nen serskildt för detta ändamål! anordnade medel
hittilis jemt åtgått, så att ingenting blifvit öfver.
Ökss ledamölernes antal, så måste äfven anslaget
ökes.n
Strindlund instämda bärl och yrkade återremiss,
äfven sf det stäl, att han ansåg do skattsky!diges
rätt illa bevskad, om Jandsböfdingen skulle vara
röstägande i Pröfoirgs-kommitteen och ändå få kal!s
tiil ledamöter hvi!ka ham behagar. Tel fenn rim-
ligest, att landshöfdingen första gången bestämde
hvilka taxerinvgs-distrikt skulle skicka ledamöter,
och att sådant sedan gick i tur efter den ordning,
som vedertogs, men stt om landshöfdingens rästig-
het att utse ledaröterne bibebålles, hans rösträt-
tighet borde försvinna.
F. von Zweigbergk, instämmande häri, hemställ-
de, om ejdet vore lämpligt att gerom de dejute-
reda bestämma den ordning, hvari ledamöterne
borde kailas.
Erik Persson från Gefieborgs län ensåg det före
slagpa antel ledamöter uti pröfningskomitterna
icke kunna inskrärkss, Emedan i annat fall, uti
ett större län, deputerade skulle komma att saknas
från flere texeringsdisrikter.
I enehsnda syftniog ordsde Lars Larsson, som
derjemte ensåg den uti 121 föreskrifna procent
sl bevillningen till nödiga kostnaders bestiidarde
vara tillräcklig, då den nemligen till sitt rätts än
damål snvänder. Dat enda skäl, hvearföre Lars Lars-
son Önekade återremiss af förevarande punkt, var
det, att han icke ansåg leandshöfdingaine böra ega
oågon röst i pröfningskommititerne. Med Strind-
und förenade sig många ståndets medlemmar, ech
Sven Heurlin biträdde den meningen, stt landshöf-
lingen icke måtte hafva någon rösirättighet i pröf-
vingskommiteerna.
Förevararde del af betänkandet samt 413 och
121 S uti bilagan återremitterades.
STOCKHOLM den 22 Juli.
— Statsutskottet tar tillstyrkt ett förhöjdt