genom nedrifvandet af mellanliggande byggnader hejda eldens fart, försöka de sällan. aDet är således förvånande att se, huru Muselmännen, vid det husen brinna, i deras blinda förlitande på ödet, stilla betrakta lågorna, under utropet af: Aliah! Allah! Utan tecken till serdeles bedröfvelse bortsläpa de sina vapen, sina mangaler, sina mattor och kuddar och lägra sig sedan på något torg eller öppen plats, med hustrur och barn. Der förblifva de sysslolösa, hvilande på de uppstaplade saker, de kunnat rycka undan förstörelsen. aNästan lika hastigt, som dessa orientaliska lusthus uppgå i rök, stå de åter upp ur askan, och de husegare, hvilkas tillgångar medgifva att genast företaga byggnadsarbetet, börja, innar rvinerne ännu väl afsvalnat, att uppgräfva dem och lägga den nya grunden. Inom några dagar reser sig åter korsvirksbyggnaden upp, hvars mellanrum fyllas med tegel och murbruk, som utvändigt beklädas med tunna bräder, hvilka rödfärgas, om egaren är Muselmav, men bestrykas med mörkare fårger, om han är Rayab. Panelningen å väggarne i rummen målas eller prydas efter hvars och ens råd och lägenhet. Detta nya hus, som i början synes prydligt, är naturligtvis ej af mycken varaktighet. Muselmannen betraktar som en dårskap nästan allt, som ej är ourdgängligt för lifvet, hvilket han anser för en kort vandring här på jorden. Det är ej tillåtet för ottomaniska rikets undersåtare, att uppföra fastare stenhus, och minst för Rayah, emedan regeringen anser sådana som förskansningar emot dess välde, der folket under revolutionstider kunde göra ett starkare motstånd. Donna falska grundsats har gifvit anledning till stadens mångfaldiga förhärjningar af elden och till betydliga förluster, som invånarne dervid fått vidkännas., WEROESDNDROEORAEKNE OTTO