Hvad 1 det ofvan anförda blilvit sagdt om Svenskens karakter i allmänhet, är för öfrtgt i högsta grad smickrande, och man kan icke annat än derföre stanna hos den Tyska jurnalisten i förbindelse. Det är minsann icke hvar dag Svenska nationen får höra ett dylikt testimonium om sig från de der vissa hållen! BOKHANDELS-BULLETIN. Fjerde häftet af Hedenborgs Turkiska nationens seder, bruk och klädedrägter har i dessa dagar utkommit. Det innehåller fyra plancher, föreställande en Aschji-baschi eller storherrlig kock, en Mussahib, förtrogen inom hofvet, en Dilsis eller dumbe, en icke ovigtig personage bland storherrens öfrige lägre betjening, samt en Selikdkar-Aga eller vapendragare. De äro utförda med samma talang som de föregående. Utom beskrifningen på dessa personer lemnar häftet några rätt intressanta notiser om dragomanskapet i Konstantinopel, en beskrifning på en audiens hos Sultanen, samt en ganska upplysande artikel om de i den Turkiska bufvudstaden så ofta förekommande ödeläggelserna genom eldsvådor. Vi tro oss göra läsaren ett nöje med att citera ett utdrag häraf: k Eldsvådor. Bland de största olyckhändelser, som hemsöka Muselmännens ryktbara hufvudstad, Stambul eller Constantinopel, äro eldsvådorne. De höra, i synnerhet under den kallare årstiden, till hvarje veckas missöden och inträffa stundom flere dygn å rad. Så snart någon eldsvåda har uppkommit, gifves det tillkänna genom en larmtrumma, som anslås uti det såkallade Galatatornet, sedan signal blitvit gifven från Janitschar-Aghans palats. Ett slags brandvakter skynda derpå omkring på torgen och i qvarteren, dor de vid gathörnen slå med en stor jornbeslagen staf emot stenläggningen och ropa jankin war (elden är lös), dervid de tillika nämna qvarteret och stället i staden eller förstäderna. Egarne af bodar eller magasiner i den trakten hasta i hundratal dit, för att, i händelse eldsvådan skulle utbreda sig, söka rädda sina varor. Då de förnämsta handlande Armenianer, Greker och Judar bo i förstäderna Pera, Fanarn och Kaskoj, strömmar en stor del af dem till staden, då elden der utbryter, för att söka berga sin egendom, om lågorne skulle sprida sig till bazarerna. En stor eldsvåda om nattetid är både majestätisk och ryslig. Lågorne upplysa ej allenast de kringliggande busen, utan äfven aflägsna föremål. De många förgyllda tornspetsarne, likasom de höga kupolerne af moskåer och bezarar, höja sig ur mörkret och återkasta genom moln af hvirflande rök och flammor ett bländande sken. Seraljen med sina torn och trädgårdar tyckes i den mörka natten flyta, Jikt en Armidas ö, på Bosforens böljor. Bullret af den skriande och sammanströmmande folkmängden, hundarnes tjut, väktarnes rop, den olyckbådande trummans dystra ljud från Galatstornet fullända detta förskräckelsens och förstörelsens skådespel. Då man ifrån en höjd betraktar det vida, svallande eldhafvet, som återspeglas af Marmorasjöns vågor, de mörka, gnistrande molnen, hvilka uppstiga vid hvårje instörtande hus, de glödande ruinerne, som tindra likt en lavaström, den blodröda himmelen och den aflägsna, mörka horisonten, har man en fullkomlig bild af Tartarens natt. aFöre Janitscharkorpsens upplösning voro eldsvådor nästan hvardagshändelser, och ett säkert tecken till missnöje bland denna korps, som icke sällan uppsåtligen vållade dem, Utom att injaga förskräckelse hos stadens invånare och regeringen genom dessa tillställningar, hade korpsen deraf andra fördelar, hvaraf den drog ansenlige inkomster: dels genom släckningsanstalternes innehafvande, dels genom tillgripande af husgerådssaker och handelsvaror. Tulumbschi (sprutkarlarne) voro Janitschsrer, med hvilka husegarne måste öfverenskomma om räddningen af sina hus, om de ej ville se dem uppgå i lågor; men ofta var den summa, som fordrades, så stor, att egaren gjorde mindre förlust att låta buset brinna, ty han kunde för den uppföra ett annat. Utan detta bevekelsemedel förblefvo ofta Tulumbsehi stilla åskådare af scenen och läto lågorne rasa. Men de inskränkte sig ej alltid till denna overksamhest, utan befordrade stundom branden gerom olja, hvarmed de, i stället för vatten, fyllde sina sprutor. Hamalerne (bärare), som äfven hörde till Janitscharerne, bortförde, under förevändning att rädda, åtskillig lösegendom, och om egaren satte sig emot detta rån, blef han nedstött. Ehuru storvisiren, då desse missgerningsmän ertappades, lät kasta dem i lågorne, var detta straff ej nog afskräckande att förekomma plundringarna. cDen andra anledningen till elsvådorne är sättet att under den kallare årstiden uppvärma rummen genom mangaler, ett slags fyrfat af koppar eller ler, fyllda med glödande kol, som ställas midt i rummet eller under bord, kallade tandurer, medl stora och: till golfvet fallande täcken, vid hvilka man sätter sig ned på kringliggande kuddar, och ibland sofver man der äfven öfver natten. Golf mattor och bordtäcken eller andra brännbara ämnen kunpa naturligtvis lätt antändas och eldsvådajl härigenom yppas. Ej sällan förorsakas elden ge-l nom det cupphörliga tobakrökandet, i synnerhet gom piporne påtändas med eldkol, hvilka genom betjeningens vårdslöshet kringspridas på golfmattorne. ! aDå en eldvåda utbryter, möta många sviårigheter att derför sätta en gräns, emedan de flesta husen äro vid trånga gator uppfördesf tunt virke, i någon likhet med våra drifbue, och mest bestående af fönster, det ena bredvid det andra, knappt skiljde af en alns mellanrum. Dertill kommer det orimligabruket stt uttaga aila dörrar och fenster på de bus, hvilka ligga närmast de brinnande, hvar