innehåll: Med sådan inkomst förstås ingalund
det underhåll, som för undantagshjon åtgår ti
deras lifs uppehälle.
Härmed förenade sig Lars Rasmusson från Bo
hus län.
Lars Nilsson från Blekinge, skriftligen, anmärkt
äfven rörande dem, som afstått sitt hemmansbrul
mot undantagsbeting, otydligheten deraf, att man e
visste om den uppgifna inkomsten öfver 400 Rd
skulle räknas i allo eller i behållning utöfver under
hållet. Har kände, åtminstone från sin ort, att d
fleste icke hafva nägot öfver sitt uppehälle, men at
dam, om än gamla och orkeslösa, blott deras knap
på lifsbergning har namn af undantag, den vanlig:
kronoskatten utan minsta lindring affordras.
Erik Persson från Gefleborgs län gjorde anmärk-
ningar vid denna punkt.
Johan Olof Widegren från Östergöthlands län er-
inrade, att Utskottet mot slutet af betänkandet ytt-
rat, att U:skoitet deiat motionärernes åsigt, att per-
sonliga skyddsafgiften efter 1 art. känbarast träffar
de minst bemediade och fattigare sambhällsklasser-
na, och varit betänkt att föreslå till och med af-
giftens upphörande, om Statsverkets ännu icke ut-
redda behof sådant möjligen medgifva; men imed-
lertid, och innan vid bevillningens fördelning sig
visat i hvad mindre mån berörde afgift kan finnas
nödig eller ej, afgifvit närvarande förslag, hvaruti
han ansåg Utskottet hafva handlat både konseqvent
och rättsenligt. Skyddsafgifts erläggande af dem,
som hafva undantagsförmåner till ett värde af 400
Rdr, ansåg han så mycket mera billigt, som mån-
gen hemmansägare icke skulle hafva en motsva-
rande inkomst.
Nils Strindlund från WesterNorrlands län an-
märkte, att, genom Utskottets förslag uti 39 af
bilagan, att vid mantals- och skattskrifoingar 2:ne
församlings-ombud skola med rösträttighet vara till-
städes, stadgandet angående skyddsafgiften äfven
efier fyllda 60 är af dem, som genom undantags
beting äga en årlig inkomst af 400 Rdr, vore min-
dre underkastadt misstydningar. Emellan 4 och 2
SS:s stadgande fann Tal. ingen motsägelse, emedan
de uti 4 8 omnämnde tjenstemän erlägga endast
skyddsafgift, men de uti 2 6 uppräknade betala så
väl nämnde afgift, som annan bevillning.
Sone Persson från Skåne var af den mening, att
undantagshjon, som endåst ägde 100 Rdrs inkomst,
borde efter fyllda 60 år vara fria från skyddsafgift,
helst nämnde inkomst, .då den för dag beräknas,
är ganska ringa.
Nils Persson från Södermanvland ville, ehuru han
sjelf väckt motion om skyddsafgiftens försvinnan-
de, ej bastrida bifall till denna del af utlåtandet.
Tel. fann skyddsafgiften af vissa fördelstagare bil-
ligare nu än förr, och gjorde i afseende på kolli-
sionen meilan 4 och 2 SS samma erinran som
Strindberg. — En stor dei af Ståndets ledamöter
förenade sig med Nils Persson.
Ola Jeppsson fråm Blekinge län önskade en åter-
remiss, föratt uppmärksamheten fästades på ringheten
af ett undantagsbeting uppgående endast till 469:Rdr,
hvilken summa, för dag beräknad, icke utgör 14 sk.
Jag är,, sade han, cöfvertygad, att ingen sku!le
vilja åtaga sig att, mot en sådan daglig afgift, förse
ett undanmtagshjon med rum, föda, kläder och an-
dra nödtorfiiga behof. Besinvar man derjemte, att
undantagsbetinget är tillkommet för att bereda den
ålderstigne en hvila från hans många arbeten. och
mödor, en fristad mot slutet af hans lefnad, så
torde det ej vara obilligt att önska, det skyddsaf-
giften icke må erläggas, så framt ej undantagsvil-
koren äro högre än 400 Rdr. Mats Ersson från
Stockholms län, Erik Persson från Geflsborgs län,
Petter Person fråa Calmare län och Per Jönsson
från Skåne instämde med Ola Jeppsson.
Peter Persson fråa Adelfors, Jönköpings län, ville
på de af Utskottet anförde skäl bifalla Betänkandet.
Normark från Westerbottens samt Olof Benja-
on från Götheborgs och Bohuslän ville äfven
ifalla.
Johannes Johansson från Götheborgs och Bohus
län erinrade, att det varit genom: en högst ringa
pluralitet inom Utskottet, som man lyckats. få
skyddsafgiften nedsatt; och han fruktade derföre,
att betänkandet i denna del möjligen kunde, vid
en återremiss, blifva sämre, icks8 bättre, samt yrka-
de bifail.
Heurlin från Kronobergs län yrkade af ungefär
samma skäl äfven bifall.
Rulberg lade dertill att hvad undantagsbetingen
beträffar, samma anmärkning vid sistlidne Riksdag
som nu blifvit gjord, men utan att sådant föranled-
de till någon ändring. Peter Claösson frän Elfs-
borgs län och Johannes Andersson från Upsala län
förenade sig med Rutberg.
von Zweigbergk tillstyrkte äfven bifall på nedan
anförde skäl, och med honom instämde Widegren
från Östergöthland. -
Sven Isaksson från Öland ansåg vara mera skäl
att befria undantagshjon från bevillning än arren-
datorer, och grundade sin mening äfven derpå, att
då föräldrar erhålla undantag från hemmanet, beta-
Ja barner, som öfvertagit hemmanpsbruket, bevill-
ning af fastigheten. .
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län
instämde med Nils Persson från Södermanlands län.
Lars Larsson från Elfsborgs län anmärkte, i af-
seende på jemförelsen med arrendatorer, att jord-
ägaren betalar fastighetsafgifterna till staten och
naturligtvis uti arrendesumman inbegriper dessa
afgifter, hvilka således i sjeltva verket komma att
erläggas af arrendatorn, men att här vore fråga
blott om den personela afgiften. hvilken erlägges
af arrendatorer så Väl som af hvarje annan med-
borgare. Nils Persson från Södermanland deltog i
anmärkningen.
Henrik Hansson från Elfsborgs län och Peter
årtensson från Jönköpings län instämde häri.
David Andersson från Halland erinrade, det be-
villningsförordningen medgifver, att den, som är ver-
keligen oförmögen att betala ifrågavarande afgift,
må derifrån kunna befrias, samt ansåg, att då, för
nationen, som är så litet van vid afkortningar i
sina utskylder, en sådan nu verkligen blifvit före-
slagen, borde ingen tvekan uppstå att bifalla be-
tänkandet i denna punkt.
Sven Isaksson från Öland anmärkte, det han just
ansåg de undantagshjon. som icke hafva mera än