innehåll: Med sådan inkomst förstås ingalund det underhåll, som för undantagshjon åtgår ti deras lifs uppehälle. Härmed förenade sig Lars Rasmusson från Bo hus län. Lars Nilsson från Blekinge, skriftligen, anmärkt äfven rörande dem, som afstått sitt hemmansbrul mot undantagsbeting, otydligheten deraf, att man e visste om den uppgifna inkomsten öfver 400 Rd skulle räknas i allo eller i behållning utöfver under hållet. Har kände, åtminstone från sin ort, att d fleste icke hafva nägot öfver sitt uppehälle, men at dam, om än gamla och orkeslösa, blott deras knap på lifsbergning har namn af undantag, den vanlig: kronoskatten utan minsta lindring affordras. Erik Persson från Gefleborgs län gjorde anmärkningar vid denna punkt. Johan Olof Widegren från Östergöthlands län erinrade, att Utskottet mot slutet af betänkandet yttrat, att U:skoitet deiat motionärernes åsigt, att personliga skyddsafgiften efter 1 art. känbarast träffar de minst bemediade och fattigare sambhällsklasserna, och varit betänkt att föreslå till och med afgiftens upphörande, om Statsverkets ännu icke utredda behof sådant möjligen medgifva; men imedlertid, och innan vid bevillningens fördelning sig visat i hvad mindre mån berörde afgift kan finnas nödig eller ej, afgifvit närvarande förslag, hvaruti han ansåg Utskottet hafva handlat både konseqvent och rättsenligt. Skyddsafgifts erläggande af dem, som hafva undantagsförmåner till ett värde af 400 Rdr, ansåg han så mycket mera billigt, som mången hemmansägare icke skulle hafva en motsvarande inkomst. Nils Strindlund från WesterNorrlands län anmärkte, att, genom Utskottets förslag uti 39 af bilagan, att vid mantalsoch skattskrifoingar 2:ne församlings-ombud skola med rösträttighet vara tillstädes, stadgandet angående skyddsafgiften äfven efier fyllda 60 är af dem, som genom undantags beting äga en årlig inkomst af 400 Rdr, vore mindre underkastadt misstydningar. Emellan 4 och 2 SS:s stadgande fann Tal. ingen motsägelse, emedan de uti 4 8 omnämnde tjenstemän erlägga endast skyddsafgift, men de uti 2 6 uppräknade betala så väl nämnde afgift, som annan bevillning. Sone Persson från Skåne var af den mening, att undantagshjon, som endåst ägde 100 Rdrs inkomst, borde efter fyllda 60 år vara fria från skyddsafgift, helst nämnde inkomst, .då den för dag beräknas, är ganska ringa. Nils Persson från Södermanvland ville, ehuru han sjelf väckt motion om skyddsafgiftens försvinnande, ej bastrida bifall till denna del af utlåtandet. Tel. fann skyddsafgiften af vissa fördelstagare billigare nu än förr, och gjorde i afseende på kollisionen meilan 4 och 2 SS samma erinran som Strindberg. — En stor dei af Ståndets ledamöter förenade sig med Nils Persson. Ola Jeppsson fråm Blekinge län önskade en återremiss, föratt uppmärksamheten fästades på ringheten af ett undantagsbeting uppgående endast till 469:Rdr, hvilken summa, för dag beräknad, icke utgör 14 sk. Jag är,, sade han, cöfvertygad, att ingen sku!le vilja åtaga sig att, mot en sådan daglig afgift, förse ett undanmtagshjon med rum, föda, kläder och andra nödtorfiiga behof. Besinvar man derjemte, att undantagsbetinget är tillkommet för att bereda den ålderstigne en hvila från hans många arbeten. och mödor, en fristad mot slutet af hans lefnad, så torde det ej vara obilligt att önska, det skyddsafgiften icke må erläggas, så framt ej undantagsvilkoren äro högre än 400 Rdr. Mats Ersson från Stockholms län, Erik Persson från Geflsborgs län, Petter Person fråa Calmare län och Per Jönsson från Skåne instämde med Ola Jeppsson. Peter Persson fråa Adelfors, Jönköpings län, ville på de af Utskottet anförde skäl bifalla Betänkandet. Normark från Westerbottens samt Olof Benjaon från Götheborgs och Bohuslän ville äfven ifalla. Johannes Johansson från Götheborgs och Bohus län erinrade, att det varit genom: en högst ringa pluralitet inom Utskottet, som man lyckats. få skyddsafgiften nedsatt; och han fruktade derföre, att betänkandet i denna del möjligen kunde, vid en återremiss, blifva sämre, icks8 bättre, samt yrkade bifail. Heurlin från Kronobergs län yrkade af ungefär samma skäl äfven bifall. Rulberg lade dertill att hvad undantagsbetingen beträffar, samma anmärkning vid sistlidne Riksdag som nu blifvit gjord, men utan att sådant föranledde till någon ändring. Peter Claösson frän Elfsborgs län och Johannes Andersson från Upsala län förenade sig med Rutberg. von Zweigbergk tillstyrkte äfven bifall på nedan anförde skäl, och med honom instämde Widegren från Östergöthland. Sven Isaksson från Öland ansåg vara mera skäl att befria undantagshjon från bevillning än arrendatorer, och grundade sin mening äfven derpå, att då föräldrar erhålla undantag från hemmanet, betaJa barner, som öfvertagit hemmanpsbruket, bevillning af fastigheten. . Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län instämde med Nils Persson från Södermanlands län. Lars Larsson från Elfsborgs län anmärkte, i afseende på jemförelsen med arrendatorer, att jordägaren betalar fastighetsafgifterna till staten och naturligtvis uti arrendesumman inbegriper dessa afgifter, hvilka således i sjeltva verket komma att erläggas af arrendatorn, men att här vore fråga blott om den personela afgiften. hvilken erlägges af arrendatorer så Väl som af hvarje annan medborgare. Nils Persson från Södermanland deltog i anmärkningen. Henrik Hansson från Elfsborgs län och Peter årtensson från Jönköpings län instämde häri. David Andersson från Halland erinrade, det bevillningsförordningen medgifver, att den, som är verkeligen oförmögen att betala ifrågavarande afgift, må derifrån kunna befrias, samt ansåg, att då, för nationen, som är så litet van vid afkortningar i sina utskylder, en sådan nu verkligen blifvit föreslagen, borde ingen tvekan uppstå att bifalla betänkandet i denna punkt. Sven Isaksson från Öland anmärkte, det han just ansåg de undantagshjon. som icke hafva mera än