BOLaltict bd, UDL VISST Stg MUPUlyj 865 UV MUS uttrycket om meniösheten användes af Grefve vor Sckwerin, hvilken onekligen var en ibland dem som mest studerat sig in i våra former, likasor af eit annst bekant uttryck af ss mma Talare: Jag går icke till Konstitutionsutskottet ! Mon alla nys rön hafva sin pröfningstid att genomgå, innan älven de klokaste äro fria från misstag dermad; cct detta har kanske mer än något annet inträffat på experimentet med den konstitaiionella monarkier äfven bär i Sverge. Sålunda hände det just samma Grefve von Schwerin, som talade om de första menlösa dagsrna, och redan hade uppgifvit boppet på Konskitutionsutskottet, ati ban själf befann sig utsatt för en annan menlöshet, som ledde precisi till samma förvillelse. Han fåstade sig nämliger oftast med förkärlek vid den engelska uppställningen af samhällsmakterna och vid idten om de par: lamentariska rhajoriteternas inflytande i Eogland; och bens fantasi, som garna umgicks med det stora och bländende uti de brittiska parlamentsscenerna föreställde sig dem redan såsom omedelbart införliga äfven hos oss, och att bvad som icke kunde vinnas genom Konvstitutionsutskottet, medelst 106 och 4107 S:na, skulio Kunna erhållas genom allmänna tänkesättets omedelbara makt och inverkar på rådgifvarne sjelfva. Det var derföre han alltid benämnde Kenuogens rådgifvaro härstädes med de! kollektiva pemnet Ministören; någonting, hvari han äfven efterföljdes af hela den tidens opposition. Detta försök; att äfven här föreställa sig ew verkligt styrande och angvarigt kabinett, ilikhet med det engolske, var, om vi ej bedraga oss, den egensliga orsaken till tidningen Den Objudne Gästens födelse till verlden; hvilken tidning, utgifven afden nuvarande Redaktören af Svenska Minerva, hufvudsakligen tillkom, för att icke låta en sådan ministeriel teori taga för stark fart äfven här i Sverge. Det var också samma orsak, som föranledde den famösa skärmytslingen på Riddarhuset vid samma Riksdag, emösllan Excellenserne Weiterstedt, Mörner och Löwoenhjelm å ena, och den dåvarande oppositionens ledamöter å andra sidan, angående rätta sättet att läsa grundlagens 4 , som handlar om aKonungens vält att allena styra riket, på sätt denna regeringsform föreskrifver.n Det var då, som denyssnämnde Execellenserne yttrade, ait representationen icko hade räts av attackera Konungens rådgifvare för regeringens handlingar, eller af dem fordra något helt regeringssystem, på samma gätt, som af verklige kabinettsministrar. Da skäl, de härvid nyttjade, innefattades i få ord deri, att cKonungen allena styrde riket, och att de, efter grundlagen, alldeles icke hade någon rätt att sätta sig emot hans vilja. Medan de på detta sätt förfäktade den oblandade roysalismens sak på Riddarhuset, höll den Objudne Gästen tal för allmänheten utanför, ungefär af samma skrot och korn, som man sedeormera i slimävhet funnit i den historiska skolans utbredelser öfver samma ämne, med tillägg af åtskilliga frsser om, huru svenska folket icke ville bafva någon annan än Konungen att siyra sig, mi. m. Uagefär enshanda var äfven ursprunget till den efter samma Riksdag utkommande brochyren om Minister och Opposittion, som innehöll åtskilliga braskande och frimodiga stirenden emsat den gamia svenska aristokratiens makt (som längesedan är död) och några prunkande retoriska fraser om, buru ingen borde stå meilan Konungen och folket, buru Koznusgen borde kasta sig i folkets armar, med en Hop andra uttryck, som, när de toma dunstårna bortblåstes, helt simpelt utgjorde en advokatyr för det krassa enväldet. andra sidan bad oppositionen på Riddarhuset deras excellenser att läsa den 4 regeringsformen till slut, för att se, att derstädes äfven stodo orden: apå sätt denna regeringsform föreskrifver,, i hvilket tillägg oppositichen sökte ett stöd för sitt yrkande om rådgifvarhesg ansvarighet. : Tio år: ärd nu snart förflutna sedan denna tid, och dunsterna både på den ena och andra sidan äro temligen försvunna. Man kan således opartiskt betrakta de olika påståenderna i sin heihet, för att komma till hufvudsakep, Sanningen måste till slut taga ut sin rätt, och det är i dess intresse Och för att icke en gång återfalla I nya aillusioner,, som det är en skyldighet att öppet medgifva, hvad erfarenheten under den påföljande tiden lärt nationen att inse, det Deras Excellenser och Den Objudne Gästen den gången hade rätt, och oppositionen crätt. Men må läsa den 4 S buru man behagar, och just med uppmärksamhet till orden: cpå sätt denna regeringsform föreskrifver, så skall det nämligen befionas, att det verkligen är Konungen, som allena styr riket, så vidt det är sanning, att någon verklig ansvarighet å rådgifvernd icke kan tlilvägabringas under de närvarande formerna, eller så länge rådgivarne blott behöfva begagpa den klokheten, att vid alla kinkiga tillfällen reservera sig, för att låta Konungen allena stå för allt, hvad som göres eller låtes. Felet på oppositionens sida var, såsom vi förut nämnt, just den menlöshet, som gjorde att ledamöterne af denna opposition sågo iregeringsformens föreskrif ter mera hvad de önskade att deri fiana, än hvad dessa föreskrifter verkligen inneburo, och således fortlefde I samma förvillelse, hvaraf 1809 års män mera förlåtligt varit beberrskade, då de skrefvo de vackra och vältaliga motiverna till 406 och 407 SS:a, hvari de grundäde så sköna lufislott af förhoppningar på ckraften af mogna Rådgifvares förenade rådslag.n Vi äro här vid en vändpunkt af undersökningen och vid öfvergången till dess andra af delning. Då den satsen, att någon verklig ansvarighet för Rådgifvarne för närvarande icke finnes efter grundlagen, elier, med andra ord, att Sverge för närvarande icke har ett konstitutionelt regeringssätt, sådant man tänker sig det hvilande på stödet af majoriteten hos folket eller dess ombud och beroende deraf, öfverensstämmer med både hvad Rådgifvarne sjelfve och deras hbjelpare, Den Objudne Gästen samt sedermera Svenska Minerva predikat, och vi således hafva samma utgårgspunkt som de, så förmoda vi, sit några strider öfver denna punkt icke vidare skola behöfvas. Denna öfverensstämmelse i premisserna är så mycket fördelaktigare, som den lemnar oss tillfälle att odeladt kunna skänka uppmärksamhet åt den sednare afdelningen, hvilken innefattar den vigtiga frågen: Huruvida det icke vore nytligt, att elt verkligt konstitutionell regeringssält funnes i Sverge, i fall sådant kunde införas genom en Jätt