BOLaltict bd, UDL VISST Stg MUPUlyj 865 UV MUS
uttrycket om meniösheten användes af Grefve vor
Sckwerin, hvilken onekligen var en ibland dem
som mest studerat sig in i våra former, likasor
af eit annst bekant uttryck af ss mma Talare: Jag
går icke till Konstitutionsutskottet ! Mon alla nys
rön hafva sin pröfningstid att genomgå, innan äl-
ven de klokaste äro fria från misstag dermad; cct
detta har kanske mer än något annet inträffat på
experimentet med den konstitaiionella monarkier
äfven bär i Sverge. Sålunda hände det just sam-
ma Grefve von Schwerin, som talade om de första
menlösa dagsrna, och redan hade uppgifvit boppet
på Konskitutionsutskottet, ati ban själf befann sig
utsatt för en annan menlöshet, som ledde precisi
till samma förvillelse. Han fåstade sig nämliger
oftast med förkärlek vid den engelska uppställnin-
gen af samhällsmakterna och vid idten om de par:
lamentariska rhajoriteternas inflytande i Eogland;
och bens fantasi, som garna umgicks med det stora
och bländende uti de brittiska parlamentsscenerna
föreställde sig dem redan såsom omedelbart inför-
liga äfven hos oss, och att bvad som icke kunde
vinnas genom Konvstitutionsutskottet, medelst 106
och 4107 S:na, skulio Kunna erhållas genom all-
männa tänkesättets omedelbara makt och inverkar
på rådgifvarne sjelfva. Det var derföre han alltid
benämnde Kenuogens rådgifvaro härstädes med de!
kollektiva pemnet Ministören; någonting, hvari han
äfven efterföljdes af hela den tidens opposition.
Detta försök; att äfven här föreställa sig ew verkligt
styrande och angvarigt kabinett, ilikhet med det en-
golske, var, om vi ej bedraga oss, den egensliga or-
saken till tidningen Den Objudne Gästens födelse till
verlden; hvilken tidning, utgifven afden nuvarande
Redaktören af Svenska Minerva, hufvudsakligen
tillkom, för att icke låta en sådan ministeriel teori
taga för stark fart äfven här i Sverge. Det var
också samma orsak, som föranledde den famösa
skärmytslingen på Riddarhuset vid samma Riksdag,
emösllan Excellenserne Weiterstedt, Mörner och Lö-
woenhjelm å ena, och den dåvarande oppositionens
ledamöter å andra sidan, angående rätta sättet att
läsa grundlagens 4 , som handlar om aKonungens
vält att allena styra riket, på sätt denna rege-
ringsform föreskrifver.n Det var då, som denyss-
nämnde Execellenserne yttrade, ait representationen
icko hade räts av attackera Konungens rådgifvare
för regeringens handlingar, eller af dem fordra nå-
got helt regeringssystem, på samma gätt, som af
verklige kabinettsministrar. Da skäl, de härvid
nyttjade, innefattades i få ord deri, att cKonungen
allena styrde riket, och att de, efter grundlagen,
alldeles icke hade någon rätt att sätta sig emot
hans vilja. Medan de på detta sätt förfäktade den
oblandade roysalismens sak på Riddarhuset, höll
den Objudne Gästen tal för allmänheten utanför,
ungefär af samma skrot och korn, som man sedeor-
mera i slimävhet funnit i den historiska skolans
utbredelser öfver samma ämne, med tillägg af åt-
skilliga frsser om, huru svenska folket icke ville
bafva någon annan än Konungen att siyra sig,
mi. m. Uagefär enshanda var äfven ursprunget till
den efter samma Riksdag utkommande brochyren om
Minister och Opposittion, som innehöll åtskilliga
braskande och frimodiga stirenden emsat den gamia
svenska aristokratiens makt (som längesedan är
död) och några prunkande retoriska fraser om,
buru ingen borde stå meilan Konungen och fol-
ket, buru Koznusgen borde kasta sig i folkets ar-
mar, med en Hop andra uttryck, som, när de toma
dunstårna bortblåstes, helt simpelt utgjorde en ad-
vokatyr för det krassa enväldet. andra sidan
bad oppositionen på Riddarhuset deras excellenser
att läsa den 4 regeringsformen till slut, för att
se, att derstädes äfven stodo orden: apå sätt denna
regeringsform föreskrifver,, i hvilket tillägg oppo-
sitichen sökte ett stöd för sitt yrkande om rådgif-
varhesg ansvarighet. :
Tio år: ärd nu snart förflutna sedan denna tid,
och dunsterna både på den ena och andra sidan
äro temligen försvunna. Man kan således opar-
tiskt betrakta de olika påståenderna i sin heihet,
för att komma till hufvudsakep, Sanningen måste
till slut taga ut sin rätt, och det är i dess in-
tresse Och för att icke en gång återfalla I nya ail-
lusioner,, som det är en skyldighet att öppet med-
gifva, hvad erfarenheten under den påföljande ti-
den lärt nationen att inse, det Deras Excellenser
och Den Objudne Gästen den gången hade rätt,
och oppositionen crätt. Men må läsa den 4 S
buru man behagar, och just med uppmärksamhet
till orden: cpå sätt denna regeringsform föreskrif-
ver, så skall det nämligen befionas, att det verk-
ligen är Konungen, som allena styr riket, så vidt
det är sanning, att någon verklig ansvarighet å
rådgifvernd icke kan tlilvägabringas under de när-
varande formerna, eller så länge rådgivarne blott
behöfva begagpa den klokheten, att vid alla kin-
kiga tillfällen reservera sig, för att låta Konungen
allena stå för allt, hvad som göres eller låtes. Fe-
let på oppositionens sida var, såsom vi förut nämnt,
just den menlöshet, som gjorde att ledamöterne af
denna opposition sågo iregeringsformens föreskrif
ter mera hvad de önskade att deri fiana, än hvad
dessa föreskrifter verkligen inneburo, och således
fortlefde I samma förvillelse, hvaraf 1809 års män
mera förlåtligt varit beberrskade, då de skrefvo
de vackra och vältaliga motiverna till 406 och 407
SS:a, hvari de grundäde så sköna lufislott af för-
hoppningar på ckraften af mogna Rådgifvares för-
enade rådslag.n
Vi äro här vid en vändpunkt af undersök-
ningen och vid öfvergången till dess andra af
delning. Då den satsen, att någon verklig an-
svarighet för Rådgifvarne för närvarande icke
finnes efter grundlagen, elier, med andra ord, att
Sverge för närvarande icke har ett konstitutio-
nelt regeringssätt, sådant man tänker sig det hvi-
lande på stödet af majoriteten hos folket eller dess
ombud och beroende deraf, öfverensstämmer med
både hvad Rådgifvarne sjelfve och deras hbjelpare,
Den Objudne Gästen samt sedermera Svenska Mi-
nerva predikat, och vi således hafva samma ut-
gårgspunkt som de, så förmoda vi, sit några stri-
der öfver denna punkt icke vidare skola behöfvas.
Denna öfverensstämmelse i premisserna är så myc-
ket fördelaktigare, som den lemnar oss tillfälle att
odeladt kunna skänka uppmärksamhet åt den sed-
nare afdelningen, hvilken innefattar den vigtiga
frågen: Huruvida det icke vore nytligt, att elt
verkligt konstitutionell regeringssält funnes i Sver-
ge, i fall sådant kunde införas genom en Jätt