BE TLA, AV KBRPEBV fö MYR TREIR MUTE nöjd, hvarföre han anhöll, att Ståndet måtte bestämma det belopp, som efter Ståndets öfvertygelsa, för hvar och en af dess medlemmar kunde utgöra tillräckligt Riksdagsmanns-arfvode; och fann Ståndet skäligt, i anledning häraf, förklara, att Ståndet ansåge 3 Rdr 46 sk. Bko om dagen vara det minsta belopp, Hvarmed en ledamot af BondeStåndet, under innevarande Riksdag, till anständigt underhå!l kan vara belåten; deröfver bevis, genom utdrag af Protokollet, så väl åt Anders Nilsson, som de flere af Ståndets ledamöter, hvilka sig derom er mälde, skulla meddelas. Ut supra. Ia fidem N. A. Heurlin. Emot detta beslut har jag ej gjort ringaste invändning; fastän det finnes fullmäktige, som hefva 7 till 8 Rdr Bko cm dagen, och ganska många, som bafva 5 å 6 Rdr. Dat bör således msd skäl förundra mig, att fiona mitt bandiingssätt sä vanstäldt, belst Insändarens inblandning deri synes snart sagdt otrolig, derest ban icke kunnat stödj: sig på upplysningar från Ståndets kansli, och dess ledamöter åter synas hafva bordt varit om förhållandet bättre underrättade. Stockholm d. 40 Juli 1840. S. Heurlin. Försök att förlika en meningsstrid mellan de devouerade och Aftonbladet. Det hände sig, såsom redan i förbigående blifvit berättadt, bäromd2gen på Riddarhuset, alt en af kämparne för den rena royalismen framdrog en artikel af tidningen Aftonbladet för Oktober månad 48537, och dermed sökte bevisa, att nämnde tidningsredaktion, genom samma artikel, gifvit det starkaste vapen emot den åsigt af en strängare rådgifvareansvarigbet, som oppositionen eljest förfäktat och äfven under debatten ville göra gällande. Det är bekant, att fjerde S:n i vår regeringsform innehåller det uttrycket, att konungen skall allena styra riket, och häruti vilja de devuerade se i grundlagen ett stöd för en maktfullkomlighet åt konungens person och vilja, som icke enligt de följande orden: på sätt denna regeringsform föreskrifver, skulle iaskränkas af något annat, än rådgilvarnes reservationer i sådana fall, då grundlagen tydligt öfverträddes, men utan något slags befogenhet för dem, alt i öfrigt inverka på regeringssystemets riktning och beslut såsom en egentlig minister. Då det för en tidnings moraliska anseende framför allt måste vara vigtigt, att allmänheten må vara öfvertygad, dels att redaktionen vet hvad den säger, dels att den bibehåller konseqvens i sina grundsatser och icke lånar sig åt inflytelser än från det ena, än från det andra hållet, bafva vi trott oss böra ännu en gång underkasta läsarens omdöme ifiågavarande artikel, och aftrycka den derföre här nedan. Vi göre det så mycket hellre, som den, långt ifrån att vederlägga, tvertom utgör ett ytterligare stöd för de åsigter vi alltid haft om vårt närvarande statsskick. Den lyder som följer: a Vi förutsade icke längesedan (uti en artikel med ofvanstående rubrik, Tisdagen i förra veckan) att ett lifligt motstånd icke skulle uteblifva från den stationära delen af tryckpressen, så snart fråga uppstod att väcka det allmänna tänkesättet till samverkan för några sådana reformer, som, äfven oberoende af en förändring i sjelfva grundelementerna för lagstiftände maktens sammansättning, d. v. 8. af en repregentationsförändriog, likväl kunde åstadkomma någon gemensam avsvarighet hos styrelse personalen och verklig:, i stället för illusoriska kontroller å denszmma från representationens sida: ett mål, för hvars vinnande de första och förnämsta medlem, i vår tanka, böra sökas i borttagandet af rådgifvarepersonalens utväg, alt med resecrvationer de flesta fail skydda sig från allt ansvar, samt uti lätare men kortare riksdagar. Vi tänkte likväl knappt, att vi så snart, som skett, skullel blifva sannspådda. Man skulle verkligen tro, att vi med blotta uppkastandet af dessa båda reformfrågor kommit att röra vid sjelfva hvitögat på Vederbörande, åtminstone att döma af den brådska, ! hvarmed deras kloka gemma, den svenska Minerva, varit tillreds med lappar och salva att plåstra ! öfver det ömma stället, redan vid den första inledningen till en operation, som ännu måste fordra många förberedelser, innen den kan verkställas. Alldeles lik de öfriga kloka gummorna, som icke hafva mycket reda på vetenskapen, men sål mycket bättre bota med sympätikurer och signerier, håller äfven Minerva nu som bäst på, att. söka fördrifva det onda och ge kraft åt salfvan med en bop djupsinniga ord, som ingenting betyda, och för hvilka hon knappt lär bafva gjort sig sjolf reda, och precist på samma sätt, som dessas, består hela hennes konst i att oupphörligt upprepa några stående, ön gång utantill lärda formler. aAtt yrkandet på reformer är blott ett tomt rop,; aatt några stora politiska frågor för dagen icke fionas: aatt liberalismen bär i Sverge icke är annat än ett echo af hvad tidningarne förut upprepat på andra sidan Östersjön och i Söderrb; aatt alltsammans består i några fraser om mennpiskanps rättighetern, m, M,, se der kärnan och summan af den svenskal vishetsgudinnans hela visdom, den magiska cirkel, 1 hvilken bon rör sig och inom hvilken hon är så! stängd, som vore hon med ett osynligt band om foten tjudrad i dess medelpunkt.n gen nr Sr nn nn De flesta af våra Läsare erina sig utan tvifvel ett uttryck om det konstitutionella lifvets första menlösa dagar, som först begagnades af Prosten . Grefye von Schwerir, under en diskussion om bänkmensvalså på Riddarhuset vid 4828 års Riksdåg, och sedermera varit många gånger upprepadt. Bo tydelsen af detta uttryck är ingenting annat, än den år 41809 uppväckta patriotismens vackra tro, att verkligt konstitutionella garantier skulle kunna åstadkommas med de föreskrifter och kontroller, som ledamöternö i4809 års konstitutlonsutskott, eler de med ändra ord åå kallade 41809 års verk.