BE TLA, AV KBRPEBV fö MYR TREIR MUTE
nöjd, hvarföre han anhöll, att Ståndet måtte be-
stämma det belopp, som efter Ståndets öfvertygelsa,
för hvar och en af dess medlemmar kunde utgöra
tillräckligt Riksdagsmanns-arfvode; och fann Stån-
det skäligt, i anledning häraf, förklara, att Ståndet
ansåge 3 Rdr 46 sk. Bko om dagen vara det min-
sta belopp, Hvarmed en ledamot af BondeStåndet,
under innevarande Riksdag, till anständigt under-
hå!l kan vara belåten; deröfver bevis, genom ut-
drag af Protokollet, så väl åt Anders Nilsson, som
de flere af Ståndets ledamöter, hvilka sig derom
er mälde, skulla meddelas. Ut supra.
Ia fidem
N. A. Heurlin.
Emot detta beslut har jag ej gjort ringaste in-
vändning; fastän det finnes fullmäktige, som hef-
va 7 till 8 Rdr Bko cm dagen, och ganska många,
som bafva 5 å 6 Rdr. Dat bör således msd skäl
förundra mig, att fiona mitt bandiingssätt sä van-
stäldt, belst Insändarens inblandning deri synes
snart sagdt otrolig, derest ban icke kunnat stödj:
sig på upplysningar från Ståndets kansli, och dess
ledamöter åter synas hafva bordt varit om förhål-
landet bättre underrättade. Stockholm d. 40 Juli
1840. S. Heurlin.
Försök att förlika en meningsstrid mellan de
devouerade och Aftonbladet.
Det hände sig, såsom redan i förbigående
blifvit berättadt, bäromd2gen på Riddarhuset,
alt en af kämparne för den rena royalismen
framdrog en artikel af tidningen Aftonbladet
för Oktober månad 48537, och dermed sökte
bevisa, att nämnde tidningsredaktion, genom
samma artikel, gifvit det starkaste vapen emot
den åsigt af en strängare rådgifvareansvarig-
bet, som oppositionen eljest förfäktat och äf-
ven under debatten ville göra gällande. Det
är bekant, att fjerde S:n i vår regeringsform
innehåller det uttrycket, att konungen skall
allena styra riket, och häruti vilja de devue-
rade se i grundlagen ett stöd för en maktfull-
komlighet åt konungens person och vilja, som
icke enligt de följande orden: på sätt denna
regeringsform föreskrifver, skulle iaskränkas
af något annat, än rådgilvarnes reservationer i
sådana fall, då grundlagen tydligt öfverträddes,
men utan något slags befogenhet för dem, alt
i öfrigt inverka på regeringssystemets riktning
och beslut såsom en egentlig minister.
Då det för en tidnings moraliska anseende
framför allt måste vara vigtigt, att allmänhe-
ten må vara öfvertygad, dels att redaktionen
vet hvad den säger, dels att den bibehåller
konseqvens i sina grundsatser och icke lånar
sig åt inflytelser än från det ena, än från det
andra hållet, bafva vi trott oss böra ännu en
gång underkasta läsarens omdöme ifiågavarande
artikel, och aftrycka den derföre här nedan.
Vi göre det så mycket hellre, som den, långt
ifrån att vederlägga, tvertom utgör ett ytterli-
gare stöd för de åsigter vi alltid haft om vårt
närvarande statsskick. Den lyder som följer:
a Vi förutsade icke längesedan (uti en artikel med
ofvanstående rubrik, Tisdagen i förra veckan) att
ett lifligt motstånd icke skulle uteblifva från den
stationära delen af tryckpressen, så snart fråga upp-
stod att väcka det allmänna tänkesättet till sam-
verkan för några sådana reformer, som, äfven obe-
roende af en förändring i sjelfva grundelementerna
för lagstiftände maktens sammansättning, d. v. 8.
af en repregentationsförändriog, likväl kunde åstad-
komma någon gemensam avsvarighet hos styrelse
personalen och verklig:, i stället för illusoriska
kontroller å denszmma från representationens sida:
ett mål, för hvars vinnande de första och förnäm-
sta medlem, i vår tanka, böra sökas i borttagandet
af rådgifvarepersonalens utväg, alt med resecrva-
tioner de flesta fail skydda sig från allt ansvar,
samt uti lätare men kortare riksdagar. Vi tänkte
likväl knappt, att vi så snart, som skett, skullel
blifva sannspådda. Man skulle verkligen tro, att
vi med blotta uppkastandet af dessa båda reform-
frågor kommit att röra vid sjelfva hvitögat på Ve-
derbörande, åtminstone att döma af den brådska, !
hvarmed deras kloka gemma, den svenska Miner-
va, varit tillreds med lappar och salva att plåstra !
öfver det ömma stället, redan vid den första in-
ledningen till en operation, som ännu måste for-
dra många förberedelser, innen den kan verkstäl-
las. Alldeles lik de öfriga kloka gummorna, som
icke hafva mycket reda på vetenskapen, men sål
mycket bättre bota med sympätikurer och signe-
rier, håller äfven Minerva nu som bäst på, att.
söka fördrifva det onda och ge kraft åt salfvan
med en bop djupsinniga ord, som ingenting be-
tyda, och för hvilka hon knappt lär bafva gjort sig
sjolf reda, och precist på samma sätt, som dessas,
består hela hennes konst i att oupphörligt upprepa
några stående, ön gång utantill lärda formler. aAtt
yrkandet på reformer är blott ett tomt rop,; aatt
några stora politiska frågor för dagen icke fionas:
aatt liberalismen bär i Sverge icke är annat än ett
echo af hvad tidningarne förut upprepat på andra
sidan Östersjön och i Söderrb; aatt alltsammans
består i några fraser om mennpiskanps rättighetern,
m, M,, se der kärnan och summan af den svenskal
vishetsgudinnans hela visdom, den magiska cirkel,
1 hvilken bon rör sig och inom hvilken hon är så!
stängd, som vore hon med ett osynligt band om
foten tjudrad i dess medelpunkt.n
gen nr Sr nn nn
De flesta af våra Läsare erina sig utan tvifvel
ett uttryck om det konstitutionella lifvets första
menlösa dagar, som först begagnades af Prosten .
Grefye von Schwerir, under en diskussion om bänk-
mensvalså på Riddarhuset vid 4828 års Riksdåg,
och sedermera varit många gånger upprepadt. Bo
tydelsen af detta uttryck är ingenting annat, än
den år 41809 uppväckta patriotismens vackra tro,
att verkligt konstitutionella garantier skulle kunna
åstadkommas med de föreskrifter och kontroller,
som ledamöternö i4809 års konstitutlonsutskott,
eler de med ändra ord åå kallade 41809 års verk.