ICE VI RVJÄNe
S 41. All folkbildning måste till sin grund var:
religiös och således stödja sig på en sannp kristen:
domskunskap, emedan denna innefattar ej allenas
den egeniliga salighetsläran, utan äfven den osvik.
liga sedoläran och de moraliska begrepp, som äro
rättesnöret för menniskans handlingar, såsom en.
skild och medborgare; och Utskotten anse derföret
religionsundervisningen vara folkskolans främste
och angelägnaste föremål. Men då religionsunder:
visningen är af alla den ömtåligaste, den, som for-
drar den varsammaste behandling, måste allt ifrår
barnets inträde i den offentliga skolan, den möj
ligen mest likartade fortsättning af den redan :
föräldrahuset påbegynda religionsundervisningon gif-
vas, om icke fara skall inträffa, att de i det späda
hjertat redan nedlagda frön, till en framtida välsig-
nelserik skörd, möjligen kunna förqväfvas eller få
en oriktig utveckling. Efter Utskottens öfverty-
gelse tillhörer denna undervisning, både såsom rät-
tighet och skyldighet, församlingens prest, i kraft
af hans embete, och om han i sin fulla, lefvandt
betydelse uppfattat vigten deraf och i sin verk-
samhet söker uttrycka den, blifver han verkliger
hvad han bör vara, en faderlig vän för både gam-
mal cch ung, allas faderligt sinnade lärare. Har
kommer, genom det tidiga öfvertagandet af barnens
religiösa undervisning, i det lyckligaste tillfälle,
att, under hela barndomsåldern, småningom til
allt större värma, klarhet och omfattning 1 den
innerligaste förening, utbilda den religiösa känslan
och begreppet, och behöfver ej, såsom nu ofta är
fallet, när han emottager nattvardsungdomen, be-
gynna med alldeles okunniga och outbildade, hvilka
det är omöjligt att på den korta, förelagda tider
göra full: beredda till inträde i verlden, såsom
sjelfständigt handlande menniskor. När tillika, så-
som naturligt är, presten har sig i allmänhet ålagd
den ständiga föräldravården och vaksamma upp:
sigten öfver skolan, fästas derigenom på det en-
klaste sätt det nära föreningsbandet emellan de
begge inrättningar, som närmast äro beräknade at:
befordra menniskoslägtets andliga utveckling, kyr-
kan och skolan. I följe härat få Utskotten till-
styrka, att, ehuru utanläsning i skolorna af kate-
kes, m. m. bör ega rum under lärarens ledning,
det likväl måtte åligga vederbörande presterskap.
att meddela barnen undervisning i religionen, ser-
deles så vidt den afser dess tillämpning på hjerta
och lefverne, samt att för sådant ändamål infinna
sig uti de Fasta skolorne minst en gång i hvarje
vecka och i de ambulatoriska lika ofta, derest icke
lokala förhållanden och andra omständigheter lägga
för stora hinder i vägen.
g 42. Hvad den läro-method beträffar, som för
öfrigt vid så väl de Fasta som de ambulatoriska
Skolorna må följas, anse Utskotten Vexelundervis-
nings-methoden vara under nu befintliga förhållan-
den, tjenligast och med Skolväsendets afsedda or-
ganisation mest förenlig; hvsadan ock r Jaktid till-
styrka: att meranämnde method, under iakttifåande
af de modifikationer, hvartili läroämnenas beskaf-
fenhet kan föranleda, desto hellre måtte antagas,
som tillfälle derigenom beredes för meddelandet af
undervisning åt så många barn, Skolorna kunna
inrymma.
S 43. U:iskotten hafva redan i 7 uttalat sin
öfvertygelse om nödvändigheten, att hvart och ett
barn inom skol-åldern bör af föräldrar eller måls-
män tillhållas att Skolan flitigt begagna, och Ut-
skotten hafva i sådant ändamål föreslagit det i sam-
ma upptagna minimum af kunskapsmått, såsom
vilkor för utgående från Skolan. Men Utskotten
befara, att denna fordran af kunskaper icke alltid
skall leda till det afsedda målet, derest ej andra
åtgärder dessutom vidtagas, när skolgångs-skyldig-
heten sättes å sido.
Bland de medel, som i främsta rummet torde
verka till håg för läsning och täflan barnen emel-
lan, räkna Utskotten uppmuntringar och belönin-
gar; och Utskotten få derföre föreslå: att tjenliga
böcker, till anskaffande hvaraf församlingarne, utan
serdeles svårigheter, torde kunra bereda ti!lgångar,
måtte utdelas åt de barn, som genom flit, skick-
lighet och ett godt uppförande utmärka sig.
Hufvudsakligaste hindren för skolgångs-skyldig-
hetens uppfyllande anse Utskotten vara fattigdom,
elier tredskande.
Hved nu förstnämnda hinder beträffar, få Utskot-
ten tillstyrka: att de barn, hvilkas föräldrar eller
målsmän icke äga tillgång att bekosta deras klä-
der, underhåll vid Skolan och nattläger, varda af
försaralingens Fattigkassa understödde, äfvensom
att sådane barn må, sedan de inhemtat färdighet
uti innanläsning, äga frihet att blott en eller tven-
ne gånger i veckan Skolan bevista, likväl endast
under det förbehåll, att derss föräldrer eller måls-
män gjort sig kända för sedlighet, för skicklighet
att uppfostra barnen, och för nitisk vård om deras
undervisning. Den här medgifn. inskränkningen
af skyldigheten för föräldrar och målsmän att hålla
barnen till daglig skolgång, må äfven äga rum för
barn, bvilka antingen genom för långt afstånd eller
oblid årstid hindras att Skolan alla dagar besöka;
börandes, i Utskottens tanka, hvar och en husbon-
de vera ansvarig, att dess tjenstehjons och stat-
torpares barn icke blifva i saknad af det under-
håll, som utgör vilkoret för möjligheten att af skol-
öfningarne sig begagna.
Vidkommande åter det hinder för sgtolgångs-
skyldigbetens uppfyllande, som genom en tredskano-
de uppstår; så och ehuru Utskotten emotse att Folk-
skolans ändamålsenliga organisation i allmänhet
skall tillvipna den förtroende, likväl och som Ut-
skotten måste antaga möjligheten af de fall, då
icke fattigdom, utan endast tredskande, å föräldrars
eller målsmävs sida, att uppfylla gifna föreskrifter,
verkar till eftersättande af skolgångs-skyldigheten,
hvarigenom både kommunernas hopp om barna-
undervisningens framgång och deras uppoffringar
för ändamålet skulle gifvas till spillo, hafvs Utskot-
ten, i hvilkas tanka kommunerna äga rätt att, när
andra förfoganden fruktlöst utfallit, använda tvång,
ansett sig böra hemställa: .
1:0 Att barnens föräldrar eller målsmän böra
undergå varningar först af presterskapet och, der
sådant ej hjelper, af Kyrko-råd eller Kommunal-
styrelse, i händelse en sådan framdeles blifver or-
ganiserad;
9:0 Att, om dessa varningar blifva fruktlösa, bar-
nen skola från föräldrarne skiljas och till vårdande