ICE VI RVJÄNe S 41. All folkbildning måste till sin grund var: religiös och således stödja sig på en sannp kristen: domskunskap, emedan denna innefattar ej allenas den egeniliga salighetsläran, utan äfven den osvik. liga sedoläran och de moraliska begrepp, som äro rättesnöret för menniskans handlingar, såsom en. skild och medborgare; och Utskotten anse derföret religionsundervisningen vara folkskolans främste och angelägnaste föremål. Men då religionsunder: visningen är af alla den ömtåligaste, den, som fordrar den varsammaste behandling, måste allt ifrår barnets inträde i den offentliga skolan, den möj ligen mest likartade fortsättning af den redan : föräldrahuset påbegynda religionsundervisningon gifvas, om icke fara skall inträffa, att de i det späda hjertat redan nedlagda frön, till en framtida välsignelserik skörd, möjligen kunna förqväfvas eller få en oriktig utveckling. Efter Utskottens öfvertygelse tillhörer denna undervisning, både såsom rättighet och skyldighet, församlingens prest, i kraft af hans embete, och om han i sin fulla, lefvandt betydelse uppfattat vigten deraf och i sin verksamhet söker uttrycka den, blifver han verkliger hvad han bör vara, en faderlig vän för både gammal cch ung, allas faderligt sinnade lärare. Har kommer, genom det tidiga öfvertagandet af barnens religiösa undervisning, i det lyckligaste tillfälle, att, under hela barndomsåldern, småningom til allt större värma, klarhet och omfattning 1 den innerligaste förening, utbilda den religiösa känslan och begreppet, och behöfver ej, såsom nu ofta är fallet, när han emottager nattvardsungdomen, begynna med alldeles okunniga och outbildade, hvilka det är omöjligt att på den korta, förelagda tider göra full: beredda till inträde i verlden, såsom sjelfständigt handlande menniskor. När tillika, såsom naturligt är, presten har sig i allmänhet ålagd den ständiga föräldravården och vaksamma upp: sigten öfver skolan, fästas derigenom på det en klaste sätt det nära föreningsbandet emellan de begge inrättningar, som närmast äro beräknade at: befordra menniskoslägtets andliga utveckling, kyrkan och skolan. I följe härat få Utskotten tillstyrka, att, ehuru utanläsning i skolorna af katekes, m. m. bör ega rum under lärarens ledning, det likväl måtte åligga vederbörande presterskap. att meddela barnen undervisning i religionen, serdeles så vidt den afser dess tillämpning på hjerta och lefverne, samt att för sådant ändamål infinna sig uti de Fasta skolorne minst en gång i hvarje vecka och i de ambulatoriska lika ofta, derest icke lokala förhållanden och andra omständigheter lägga för stora hinder i vägen. g 42. Hvad den läro-method beträffar, som för öfrigt vid så väl de Fasta som de ambulatoriska Skolorna må följas, anse Utskotten Vexelundervisnings-methoden vara under nu befintliga förhållanden, tjenligast och med Skolväsendets afsedda organisation mest förenlig; hvsadan ock r Jaktid tillstyrka: att meranämnde method, under iakttifåande af de modifikationer, hvartili läroämnenas beskaffenhet kan föranleda, desto hellre måtte antagas, som tillfälle derigenom beredes för meddelandet af undervisning åt så många barn, Skolorna kunna inrymma. S 43. U:iskotten hafva redan i 7 uttalat sin öfvertygelse om nödvändigheten, att hvart och ett barn inom skol-åldern bör af föräldrar eller målsmän tillhållas att Skolan flitigt begagna, och Utskotten hafva i sådant ändamål föreslagit det i samma upptagna minimum af kunskapsmått, såsom vilkor för utgående från Skolan. Men Utskotten befara, att denna fordran af kunskaper icke alltid skall leda till det afsedda målet, derest ej andra åtgärder dessutom vidtagas, när skolgångs-skyldigheten sättes å sido. Bland de medel, som i främsta rummet torde verka till håg för läsning och täflan barnen emellan, räkna Utskotten uppmuntringar och belöningar; och Utskotten få derföre föreslå: att tjenliga böcker, till anskaffande hvaraf församlingarne, utan serdeles svårigheter, torde kunra bereda ti!lgångar, måtte utdelas åt de barn, som genom flit, skicklighet och ett godt uppförande utmärka sig. Hufvudsakligaste hindren för skolgångs-skyldighetens uppfyllande anse Utskotten vara fattigdom, elier tredskande. Hved nu förstnämnda hinder beträffar, få Utskotten tillstyrka: att de barn, hvilkas föräldrar eller målsmän icke äga tillgång att bekosta deras kläder, underhåll vid Skolan och nattläger, varda af försaralingens Fattigkassa understödde, äfvensom att sådane barn må, sedan de inhemtat färdighet uti innanläsning, äga frihet att blott en eller tvenne gånger i veckan Skolan bevista, likväl endast under det förbehåll, att derss föräldrer eller målsmän gjort sig kända för sedlighet, för skicklighet att uppfostra barnen, och för nitisk vård om deras undervisning. Den här medgifn. inskränkningen af skyldigheten för föräldrar och målsmän att hålla barnen till daglig skolgång, må äfven äga rum för barn, bvilka antingen genom för långt afstånd eller oblid årstid hindras att Skolan alla dagar besöka; börandes, i Utskottens tanka, hvar och en husbonde vera ansvarig, att dess tjenstehjons och stattorpares barn icke blifva i saknad af det underhåll, som utgör vilkoret för möjligheten att af skolöfningarne sig begagna. Vidkommande åter det hinder för sgtolgångsskyldigbetens uppfyllande, som genom en tredskanode uppstår; så och ehuru Utskotten emotse att Folkskolans ändamålsenliga organisation i allmänhet skall tillvipna den förtroende, likväl och som Utskotten måste antaga möjligheten af de fall, då icke fattigdom, utan endast tredskande, å föräldrars eller målsmävs sida, att uppfylla gifna föreskrifter, verkar till eftersättande af skolgångs-skyldigheten, hvarigenom både kommunernas hopp om barnaundervisningens framgång och deras uppoffringar för ändamålet skulle gifvas till spillo, hafvs Utskotten, i hvilkas tanka kommunerna äga rätt att, när andra förfoganden fruktlöst utfallit, använda tvång, ansett sig böra hemställa: . 1:0 Att barnens föräldrar eller målsmän böra undergå varningar först af presterskapet och, der sådant ej hjelper, af Kyrko-råd eller Kommunalstyrelse, i händelse en sådan framdeles blifver organiserad; 9:0 Att, om dessa varningar blifva fruktlösa, barnen skola från föräldrarne skiljas och till vårdande