modan vinner ock styrka af den serskilda omständigheten, som här ej bör förbises, att den betydliga konsulslönen utgår från den till Kandelns och sjöfartens befrämjande bildade fond. Ser man sakerna från denna synpunkt, så uppstå följande slutledningar: På en ort, der bandelsförhållanden redan inträdt med Sverge och hvarest således köpmän finnas, hvilka med svenska handelshus stå i ständig korrespondens, der inskränker sig konsulens befattning till ett slags registratur af fartygen, samt tillfälligt biträde, att slita tvister mellan skeppare och besättning. Men helt olika är förhållandet i sådana stater, der Sverge ej ännu eger några handelsförbindelser, men önskar få dem. Konsuln kan der för en lång kommande tid alldeles ingen annan nytta göra, än söka bereda handelsrelationer. Detta åter förutsätter, att han sjelf skall hafva begrepp om handel i allmänhet och dernäst noga praklisk kännedom om Sverges handel. Grefve Adlercreutz försmådde visst icke här att sällskapa med våra unga, fashionabla handlande, vid tillfällen, då det gick muntert till, men det är ej kring bålen som handelsaffärer grundligen diskuteras. Det torde ej vara för mycket sagdt, om man betviflar, att Grefven, som aldrig varit köpman, kan ega nyssnämnde kännedom i förra afseendet, och alldeles säkert är väl detta i afseende på det sednare eller handeln här i landet. Eller, kan väl något giltigt skäl företes, som berättigar Grefve Adlercreutz att anses för en konsul, hvilken kan göra landet en nytta, motsvarande uppoffringen? med hvilka köpmanshus har han korresponderat? hvilka affärer har han inledt? hvilken förmån, med ett ord, har han, i kommercielt afseende, tillskyndat vårt land, för hvilken en sådan belöning nu blifvit honom påöst? Brasilien är den enda stat i Sydamerka, dit Sverges handel banat sig väg, och der har den verkligen rotfästat sig. Men ingen greflig konsul, utgången från lifgardets till häst skola, har dertill medverkat. Det var rätt och slätt sonen till en garfvare i Stockholm, som, efter inhemtad rutin på handelskontor här, utnämnd till konsul i Rio de Janeiro, genast fästade sin faders, nu aflidne Stadsmajoren John Westins uppmärksamhbet på fördelarne af denna handel. Far och son expedierade laster till hvarandra, och detta exempel verkade mer på andra svenska handlande, än hvad volumer af de grannaste beskrifningar om Brasilien skulle kunnat åstadkomma; ty köpmän döma efter facta och priskuranter och kännedom om usanserna på stället, men bry sig föga om målningar, de må vara än så poetiska. . I fall Regeringen skulle fylla de öfriga tillämnade konsulaterna i Södra Amerika, likasom denna, utan allt afseende på praktisk kännedorå af handel, och egentligen begagna tillfället, för att, på handelsoch sjöfarlsfondens bekostnad, skapa nya sinekurer, så kan man antaga för säkert, att vår handel på dessa orter skall bibehållas på samma punkt, som den nu står, ända till dess någon tillfällighet, oberoende af konsulaterna, kommer att deråt rikta svenska köpmäns uppmärksamhet. Lika säkert är, att sådana nominationer, som Grefve Adlercreu!zs, icke äro egnade att mildra den känsla af förtrytelse, -som Sverges handelsintresse hemtat från de sednaste 30 årens regeringsåtgärder, i afseende på handeln.