Något om de sydamerikanska konsulaterna. Statstidningen öfverraskade för några daga sedan med den underrättelsen, som Läsaren redar förut i detta blad inhemtat, att Öfversten Grefve Adlercreutz blifvit utnämnd tll Generalkon:u i sydamerikanska republikerne Venezuela, Nys Granada och Equator. Ville man skämta, i anledning häraf, så kunde man säga, att lifgardet till häst, som redan fournerat så många ämnen till högre statsembeten. nu jemväl, efter hvad det vill synas, lärer få anses såsom en god skola för inhemtande ai kommerciela kunskaper, cch att man då i sanning kan förundra sig öfver den mångsidighet i bildning, som tjenstgöringen vid besagde embetsmannakorps lemnar. Men saken förtjenar att med litet mer allvar betraktas. Ändamålet med konsulers tillsättande i Anerikas nya stater kan nämligen ej vara af politisk natur; ty våra politiska förhållanden till dessa stater hvarken äro eller kunna någonsin blifva, åtminstone ännu på en mansiålder, af den vigt, att de erfordra någon diplomatisk agent från Sverge. De äro dessutom republiker, och med sådana brukar man eljest ej serdeles krus. Det är således klart, att ändamålet med en sådan tillsättning borde vara purt kommercielt, och det synes såsom om man genom aflönande af konsuler i dessa stateri sjelfva verket äfven ville åtminstone antyda en afsigt, att inleda handel mellan dem och vårt land. Denna för