Något om de sydamerikanska konsulaterna.
Statstidningen öfverraskade för några daga
sedan med den underrättelsen, som Läsaren redar
förut i detta blad inhemtat, att Öfversten Grefve
Adlercreutz blifvit utnämnd tll Generalkon:u
i sydamerikanska republikerne Venezuela, Nys
Granada och Equator.
Ville man skämta, i anledning häraf, så kunde
man säga, att lifgardet till häst, som redan four-
nerat så många ämnen till högre statsembeten.
nu jemväl, efter hvad det vill synas, lärer få
anses såsom en god skola för inhemtande ai
kommerciela kunskaper, cch att man då i san-
ning kan förundra sig öfver den mångsidighet
i bildning, som tjenstgöringen vid besagde em-
betsmannakorps lemnar. Men saken förtjenar
att med litet mer allvar betraktas.
Ändamålet med konsulers tillsättande i Ane-
rikas nya stater kan nämligen ej vara af poli-
tisk natur; ty våra politiska förhållanden till
dessa stater hvarken äro eller kunna någonsin
blifva, åtminstone ännu på en mansiålder, af
den vigt, att de erfordra någon diplomatisk
agent från Sverge. De äro dessutom republi-
ker, och med sådana brukar man eljest ej ser-
deles krus.
Det är således klart, att ändamålet med en
sådan tillsättning borde vara purt kommercielt,
och det synes såsom om man genom aflönande
af konsuler i dessa stateri sjelfva verket äfven
ville åtminstone antyda en afsigt, att inleda
handel mellan dem och vårt land. Denna för-