tors liqviderande till Statsverket är för året gällande. Deremot tror Utskottet, atå i sfseende å sådane indelta räntor, som äro anordnade och, i följd af hvad här förut är vordet föreslagst, skulle komma att af indelningshafvare tills vidare bibehållas, de nu gällande stadganden, så länge detta förhållande fortfar, böra lända till efterrättelse, helst det icke synes vara lämpligt ast, då dylikt dispositionssätt skulls komma att småningom försvinna, förändrade föraskrifter i ämnet för närvaranda meddela. I enlighet med hvad sålunda, i afseende ä sättet för indelta räntornes utgörande eller lösande, är vordet yttradt, hemställer Utskottet, att R. St. för deras del, måtte besluta: 4:0 att all krono-tionde och afrads-spanmål samt de af hemman och lägenheter utgående räntor, som till Statsverket skola utgöras, böra lösas i kontant, efter ett för fem år i sender bestämdt pris, hvilket, der icke serskilda föreskrifter i afseende å förvandlingen äro gifna, grundas på medium af sednast förflutna 10 års markegång; 2:o att efter enahanda grund liqvidera de augments-räntor, som lill vederbörande rusthålis-innehafvare böra erläggas; 3:o att början göres år 4844, då, efter uppgjorda sammandrag af de åren 4834—1840 bestämda markegångs-pris, medium deraf, eller Y:del, jemnad tll fulla skillivgtal på det sätt, att 6 rst. ej beräknas, och hvad som går derutöfver, upptages till full skilling, kommer att utgöra det för åren 41841—41843 gällande lösningspris, hvarefter nytt lösningspris, enligt samma grunder, för nästföljande fem år bestämmes och så vidare fortgår; 4:0 att med utgörande eller liqviderande af alla sådana räntor, eller hemman, såsom grundränta, åliggande presiationer, hvilka äro till inrättningar, stater och korpser eller enskilda personer eller till serskilda föremål anvisade eller förlänta och, i följd af Rikets Ständers nu vidtagande beslut, komma att tills vidare till dem utgå, så länge sådant fortfar, enligt nuj gällande stadganden, förhålles. Hvad serskildt angår frågan om den förut beslutade, men icke åstadkomne reduktion af hemmans-räntorna till färre persedlar; så enär denna åtgärd, som endast afsett beredande af lättnad uti debiteringen, blifver af behofvet påkallad, om Rikets Ständer bifalla, hvad Utskottet nu föreslagit, och förnyad uträkning af det kontanta värdet således endast hvarje 5:te år erfordras, men denna omsättning skulle medföra serdeles vidlyftigt arbeie och läst föranleda till en mängd tvister, genom klagomål å de skattskyldiges sida, har Utskottet trott sig böra föreslå, att förberörde omsättnings-åtgärd, tills vidare och intill dess genom resultaten af det nya lösningssättet visat sig, huruvida den numera är af verkligt behof påkallad, må anstå. Efter uppräknandet af innehållet utaf ätskilliga jomväl härutinnan väckta motioner, hvilket kanske är mindre nödigt upptaga, utlåter sig Utskottet deröfver som följer: cAtt de fastställda markegångs-prisen, serdeles åj spanmål, ofta ieke varit öfverensstämmands med de för året allmännast gängse försäljningspris, och) således icke uppfyllt det åsyftade ändamålet att uttrycka rätta varuvärdet, har länge varit insedt och utgjort föremål för klander. — Orsaken härtill måtte egentligen sökas deruti, att markegånssättningen, enligt hittills gällande stadganden, skolat förrättas en tid på året, då spanmålen ännu icke är uttröskad samt således hvarken verkliga resultatet af skörden kändt, eller någon allmännare försäljning verkställd, hvarigenom stadgade pris kunnat uppkommse. Denna tidiga markegångs-sättning har likväl varit nödvändig, med afseende å debitering och uppbörd af årets krono-utskylder, som till en väsendtlig del deraf berott. Sedan det blifvit beslutadt, att första uppbördsstämman skulle upphöra, stadgade väl Rikets Ständer, vid sista Riisdagen, för deras del, att markegångs-sättningen skulle framflyttas till den 8 Januari, hvarå verkställighet dock ännu icke följt; men äfven denna tid anser Utskottet icke fullt lämplig, emedan spanmälsprisen då änau icke hunnit stadga sig, erdeles, som under en längre tid derförut, i an;eende till Julhelgen, någon väsendtlig handel icke igt rum. Om deremot de af Utskottet nu föreslagia grunder för spanmåls och öfrige räntepersedlars ösande, blifva af Rikets Ständer antagna och såleles lösningsprisen för året icke vidsre af samma rs markegång beroende, skulle numera icke hinler möta att, i fråga om tiden, då markegångsättningen bör verkställes, göra de förändringar, om finnas af behofvet påkallade, för att det med enna förrättning åsyftade ändamål med möjligaste illförlitlighet må kunna uppnås; och i detta afsende är, efter Utskottets tanka, nödvändigt, att narkogångssättningen icke verkställes, förrän sädesrisen hunnit stadga sig och omdömet om de verkiga prisen derigenom erhölle en så tillförlitlig ruad, att väsendtligen olika åsigter icke borde ppstå, samt rätta förhållandet åtminstone skuile unna lätt utredas. Kommer npyssnämnade indragning af de indelda äntorna att äga rum, blifver det äfven nödigt att erefter förändra det nu gällande stadgande, att Jeputerade för markegångssättningen skola utgöras f så väl räntegifrare, som räntetagare, till hälften vardera. Då denna sammensättning varit grundad erpå, att de olika intressena skulle bilda en motigt emot hvarandra, till förekommande af oskälig örhöjning eller nedsättning, torde visserligen den arhågan kunna uppstå, att, om löntagarne icke viare blefve intresserede uti prisens upprätthållane, dessa kunde blifva utsatta lägre, ån vederbore, och minskning uti Statsverkets tillständiga rätt erigenom uppkomma; men, utom det att skäligen ör antagas, att till Deputerade för markegångsättninsen icke kallas andra personer, än som äga en kännedom om förhållandet och redbarhet i kame CR mm RA CMR FD CN JM BN Kn kk KE ER e2oO rm