tors liqviderande till Statsverket är för året gäl-
lande.
Deremot tror Utskottet, atå i sfseende å sådane
indelta räntor, som äro anordnade och, i följd af
hvad här förut är vordet föreslagst, skulle komma
att af indelningshafvare tills vidare bibehållas, de
nu gällande stadganden, så länge detta förhållande
fortfar, böra lända till efterrättelse, helst det icke
synes vara lämpligt ast, då dylikt dispositionssätt
skulls komma att småningom försvinna, förändrade
föraskrifter i ämnet för närvaranda meddela.
I enlighet med hvad sålunda, i afseende ä sättet
för indelta räntornes utgörande eller lösande, är
vordet yttradt, hemställer Utskottet, att R. St. för
deras del, måtte besluta:
4:0 att all krono-tionde och afrads-spanmål
samt de af hemman och lägenheter utgående
räntor, som till Statsverket skola utgöras, bö-
ra lösas i kontant, efter ett för fem år i sen-
der bestämdt pris, hvilket, der icke serskilda
föreskrifter i afseende å förvandlingen äro gif-
na, grundas på medium af sednast förflutna 10
års markegång;
2:o att efter enahanda grund liqvidera de
augments-räntor, som lill vederbörande rust-
hålis-innehafvare böra erläggas;
3:o att början göres år 4844, då, efter upp-
gjorda sammandrag af de åren 4834—1840
bestämda markegångs-pris, medium deraf, eller
Y:del, jemnad tll fulla skillivgtal på det sätt,
att 6 rst. ej beräknas, och hvad som går der-
utöfver, upptages till full skilling, kommer att
utgöra det för åren 41841—41843 gällande lös-
ningspris, hvarefter nytt lösningspris, enligt sam-
ma grunder, för nästföljande fem år bestämmes
och så vidare fortgår;
4:0 att med utgörande eller liqviderande af
alla sådana räntor, eller hemman, såsom grund-
ränta, åliggande presiationer, hvilka äro till
inrättningar, stater och korpser eller enskilda
personer eller till serskilda föremål anvisade
eller förlänta och, i följd af Rikets Ständers nu
vidtagande beslut, komma att tills vidare till
dem utgå, så länge sådant fortfar, enligt nuj
gällande stadganden, förhålles.
Hvad serskildt angår frågan om den förut be-
slutade, men icke åstadkomne reduktion af hem-
mans-räntorna till färre persedlar; så enär denna
åtgärd, som endast afsett beredande af lättnad uti
debiteringen, blifver af behofvet påkallad, om Ri-
kets Ständer bifalla, hvad Utskottet nu föreslagit,
och förnyad uträkning af det kontanta värdet så-
ledes endast hvarje 5:te år erfordras, men denna
omsättning skulle medföra serdeles vidlyftigt ar-
beie och läst föranleda till en mängd tvister, ge-
nom klagomål å de skattskyldiges sida, har Ut-
skottet trott sig böra föreslå,
att förberörde omsättnings-åtgärd, tills vidare och
intill dess genom resultaten af det nya lösningssät-
tet visat sig, huruvida den numera är af verkligt
behof påkallad, må anstå.
Efter uppräknandet af innehållet utaf ätskilliga
jomväl härutinnan väckta motioner, hvilket kanske
är mindre nödigt upptaga, utlåter sig Utskottet der-
öfver som följer:
cAtt de fastställda markegångs-prisen, serdeles åj
spanmål, ofta ieke varit öfverensstämmands med
de för året allmännast gängse försäljningspris, och)
således icke uppfyllt det åsyftade ändamålet att
uttrycka rätta varuvärdet, har länge varit insedt
och utgjort föremål för klander. — Orsaken härtill
måtte egentligen sökas deruti, att markegåns- sätt-
ningen, enligt hittills gällande stadganden, skolat
förrättas en tid på året, då spanmålen ännu icke
är uttröskad samt således hvarken verkliga resul-
tatet af skörden kändt, eller någon allmännare för-
säljning verkställd, hvarigenom stadgade pris kun-
nat uppkommse. Denna tidiga markegångs-sättning
har likväl varit nödvändig, med afseende å debi-
tering och uppbörd af årets krono-utskylder, som
till en väsendtlig del deraf berott. Sedan det blif-
vit beslutadt, att första uppbördsstämman skulle
upphöra, stadgade väl Rikets Ständer, vid sista
Riisdagen, för deras del, att markegångs-sättnin-
gen skulle framflyttas till den 8 Januari, hvarå
verkställighet dock ännu icke följt; men äfven den-
na tid anser Utskottet icke fullt lämplig, emedan
spanmälsprisen då änau icke hunnit stadga sig,
erdeles, som under en längre tid derförut, i an-
;eende till Julhelgen, någon väsendtlig handel icke
igt rum. Om deremot de af Utskottet nu föreslag-
ia grunder för spanmåls och öfrige räntepersedlars
ösande, blifva af Rikets Ständer antagna och såle-
les lösningsprisen för året icke vidsre af samma
rs markegång beroende, skulle numera icke hin-
ler möta att, i fråga om tiden, då markegångs-
ättningen bör verkställes, göra de förändringar,
om finnas af behofvet påkallade, för att det med
enna förrättning åsyftade ändamål med möjligaste
illförlitlighet må kunna uppnås; och i detta afse-
nde är, efter Utskottets tanka, nödvändigt, att
narkogångssättningen icke verkställes, förrän sädes-
risen hunnit stadga sig och omdömet om de verk-
iga prisen derigenom erhölle en så tillförlitlig
ruad, att väsendtligen olika åsigter icke borde
ppstå, samt rätta förhållandet åtminstone skuile
unna lätt utredas.
Kommer npyssnämnade indragning af de indelda
äntorna att äga rum, blifver det äfven nödigt att
erefter förändra det nu gällande stadgande, att
Jeputerade för markegångssättningen skola utgöras
f så väl räntegifrare, som räntetagare, till hälften
vardera. Då denna sammensättning varit grundad
erpå, att de olika intressena skulle bilda en mot-
igt emot hvarandra, till förekommande af oskälig
örhöjning eller nedsättning, torde visserligen den
arhågan kunna uppstå, att, om löntagarne icke vi-
are blefve intresserede uti prisens upprätthållan-
e, dessa kunde blifva utsatta lägre, ån vederbor-
e, och minskning uti Statsverkets tillständiga rätt
erigenom uppkomma; men, utom det att skäligen
ör antagas, att till Deputerade för markegångs-
ättninsen icke kallas andra personer, än som äga
en kännedom om förhållandet och redbarhet i ka-
me CR mm RA CMR FD CN JM BN Kn kk KE ER
e-
2oO rm