örst skulle fylla i sina ämbar. Di gaf på hvarann ned knytnäfvarne, just si så här, så dä blixtra kring dom. Jag, då jag fick se huru de burit sig t, bief riktigt illa till mods, jag min tok, och gick mellan, kantänke, för ast skilja dem åt. Pang! ick jag en hejare af Per precis på venstra ögat, som tog så bra, att ögat strutta ut ur hufvet ech vara gropen var qver. Det såg jag med det andra, Jå att jag riktigt kan betygat och kände des med. Per. aKanske du påstär, att jag gjort det med lit? Jean. aJa just det. Per. cOch till och med, stt jag fuktat din näsduk uti kalt vatten för att väta dig? Jean. Ja det också. Pres. aBegär ni skadesrsättning? Jean. cErsättning? Hvem ja? Af honom? Af min bästa vän? Nej, hederliga Pascha. Du är ändå en kronans karl, en bra karl i lif och död. Jean. eAkta dig bara väl, att inte slå ut det andra. Per. Nog om det för den gången. Topp kära du! Vittnena afhöras. Domstolen ger lifliga förebråelser åt Per, dömer honom ill en månads fängelse och 50 Rdr böter. Jean, i det han gör afträde, gaf ett handslag åt sin vän, för att trösta honom öfver den ledsamma utgången af affären, myste åt honom och plirade med sitt högra öga. — Kur mot halssjuka. M:ll Eugenie Garcla, den utmärkta sångerskan vid Opera Comique i Paris, hade sedan någon tid varit angripen af en heshet, som gjorde henne alldeles omöjligt att vidare spela sina roller. Teaterdirektören var otröstlig öfver denna sin prima donnas opasslighet; ty den hade redan dragit ut från vecka till vecka och syntes vara af en envishet, som trotsade sjelfva Hr Degeneiais bröstkakor och bröstsirap cau mou de vau. Hvad som varit emöjligt för eskulaperne, lärer imedlertid nyligen lyckats för . . . jalousien. Se här den anekdot, som man berättar om M:ll Garcias underbara kurerande. Den illystra artisten bade bäromdagen begifvit sig på operan; — hennes heshet förbjöd henne icke at: höra andra sjunga. Hon upptäckte härvid genom sin ypperliga kikare ett fruntimmer promenera, helt hemmastadd mellan kulisserna inne på scenen, ett fruntimmer, hvars anletsdrag genast vid första påseendet föreföllo henne bekanta. Hon skrufvade med de fina fingrarna sin binocle så högt upp den kunde gå, för att få det attrapperade föremålet än mer förstoradt, hon examinerade de från hufvud till fötter; och hon hade icke misstagit sig, det var verkligen Madame Anna Thillon, den så mycket omtyckta sängerskan från Renaissanstsatern. Följande dag befana sig M:ll Garcia en smula bättre i halsen; hon sväljde lättare, och fick fram tonerne skäligen klart. På tredje dagen annoncerade tidningarne, att M:e Thillon tagit engagement vid Opera Comique. M:ll Garcia var nu nära nog återställd och lät direktören förstå, att hennes tillfrisknande gick med stora steg. Mergenen derpå svarade henne direktören, att han imedlertid, till dess M:ll Garcia vore fullkomligt frisk, antagit M:e Thillorn, som redan repeterat, för att uppträda i M:ll Garcias roll i den nya pjesen aSpektakled på hofvet,. Vid denna underrät telse satte M:ll Garcia sig vid pianot och försökte sjunga en aria I den tifrågaverande operan. Under öfver alla under! Hennes röst hade återvunnit hela sin renhet och böjlighet; och ännu samma dag hade direktören det nöjes att sa sin charmanta aktris vid repetitionen. Man finner häraf, att det är värre få sig en rival på halsen, än äfven den envisasto heshet. — En fråga af stor vigt behandlas för mnärvarande med mycken värma af de Engelske jurna: lerna. caHaer Prins Albert rakat bort sina musta scher eller har han det icke? En tidning, som påstär det förra, svarar Standard men mycket all varsam min: vi kunna försäkra, att denna uppgif gaknar all gruad. En annan tidning säger åter aPrinsen har visst icke rakat bort sina mustasche af det enkla skäl, att han icke haft några att raka. — De excentriska. Mistres Honey, värdin na på Sulherlands vapen, ett värdshus vid Martins Lane i London, blef för kort tid sedan uppkallas inför polisbyrån vid Bow Street, för det hon e! Söndag före middagen sålt dricka, vin och likörer Hr Moore, hennes advokat, svarade, att Mistres Honey ingalunda hållit sitt värdshus öppet för sl mänheten, utan endast för medlemmarne af säll skapet ade excentriska, hvilket sällskap existera i 40 år, och hvars ledamöter hvarken sysselsätt sig med religion eller poliiik, utan endast med si na nöjen. Efier en rättvis hommage åt ewt säll skap så aktningsvärdt för sin ålder och upprättbål landet af sina stadgar, frikändes den anklagad från allt ansvar. POSTSCRIPT UM: mom ns dar föm Al area st KF2 DPI