BLANDADE ÄMNEN: — I en af Danzigs förstäder, Alt Schottland, inträffade Christi Himmelsfärdsdag uti en katbolsk kyrka ett uppträde på det högsta störande och kränkande för den andakt, hvartill det heliga rummet var egnadt. De flickor, som under processionen kringbära den heliga jupgfruns bild, hafva rättighet att fyra gånger om året insamla kollekt i kyrkan, hvarför de besörja att bilden på ett värdigt sätt är smyckad och utstyrd. En kyrkoföroståndare ville, att denna insamling skulle lägges till kyrkokassan, och då en af flickorna icke brydde sig derom, följde ban henne till saskristian och slog henne der så våldsamt, att hon nedföll sanslös och i desta tillstånd måste bäras till sitt hemvist. Församlingen blef häröfver så uppbragt och stormande, at endest kraftfulla uppmaningar från prosten på predikstolen kunde återställa ordningen. Efter gudstjenstens slut begyntes åter en väldig storm emot kyrkoföreståndaren och han efterföljdes på hemvägen af hela folkmassan under aomisskänneliga yttranden ef dess harm och missnöj?. — De goda vännerna. Följande uppträde passerade nyligen vid ena polisdomstol I Paris. En arbetare, vid 25 års ålder, klädd i blus och med en stor svart plåsterlapp öfver venstra ögat, träder fram med den mest iskalla likgiltighet i verlden. aHvad klagar du öfver, frågade Presidanten. Karlen, (som hette Jean): aJoo dä ä en, som rifvit ett öga ur mig. Hvem har bagått detta vildsinta brott ? Jean. a Hå jo. dä ä en af mina sockenboer från Auvergne, sa bra pojke och dertill buggare till karl; jag tror siktigt, ats ban ä af mina bästa vänner; ja se der står han den Turken. God dag Per! Huru lefver verlden mä dej? Per. A god dag din stackars f.n; jo tack ska du ba; nog rifver då af med mej, men hur ä dä med din ena Korplucka ? aDu menar synglaset, din krabst; jo nu vet ja ta me dalern inte, bur dä mår, sen du blef glasmästere föret; vet du, dä va ta mej raggen ett för hård: vänstycke! men, gjort som gjort ä nu, jeg är och blir ezögd. Ve: du, om du gjorde så en gång till på dä andra ögat, så ä jag rädd jag blef aldelss blind, å då ta mej raggen kunds jag icke bli ond på dej, det skall jag säga Per. Ja min själ har du icke rätt i det. Pros. tll Jean. cHuru gick det då till? Joan. Händelson var den: jag kommer med mina två vattonämbar föl brunnen vid VEcola-de-Medicine. Der får jag mic mina båda ögon, ty då hade jog båda två i behåll s9 Per och hang bror, gom grälade om hvem gox