BLANDADE ÄMNEN:
— I en af Danzigs förstäder, Alt Schott-
land, inträffade Christi Himmelsfärdsdag uti en ka-
tbolsk kyrka ett uppträde på det högsta störande
och kränkande för den andakt, hvartill det heliga
rummet var egnadt. De flickor, som under pro-
cessionen kringbära den heliga jupgfruns bild, haf-
va rättighet att fyra gånger om året insamla kol-
lekt i kyrkan, hvarför de besörja att bilden på ett
värdigt sätt är smyckad och utstyrd. En kyrko-
föroståndare ville, att denna insamling skulle läg-
ges till kyrkokassan, och då en af flickorna icke
brydde sig derom, följde ban henne till saskristian
och slog henne der så våldsamt, att hon nedföll
sanslös och i desta tillstånd måste bäras till sitt
hemvist. Församlingen blef häröfver så uppbragt
och stormande, at endest kraftfulla uppmaningar
från prosten på predikstolen kunde återställa ord-
ningen. Efter gudstjenstens slut begyntes åter en
väldig storm emot kyrkoföreståndaren och han ef-
terföljdes på hemvägen af hela folkmassan under
aomisskänneliga yttranden ef dess harm och miss-
nöj?.
— De goda vännerna. Följande uppträde
passerade nyligen vid ena polisdomstol I Paris. En
arbetare, vid 25 års ålder, klädd i blus och med
en stor svart plåsterlapp öfver venstra ögat, träder
fram med den mest iskalla likgiltighet i verlden.
aHvad klagar du öfver, frågade Presidanten. Kar-
len, (som hette Jean): aJoo dä ä en, som rifvit ett
öga ur mig. Hvem har bagått detta vildsinta
brott ? Jean. a Hå jo. dä ä en af mina sockenboer
från Auvergne, sa bra pojke och dertill buggare
till karl; jag tror siktigt, ats ban ä af mina bästa
vänner; ja se der står han den Turken. God dag
Per! Huru lefver verlden mä dej? Per. A god
dag din stackars f.n; jo tack ska du ba; nog rifver
då af med mej, men hur ä dä med din ena Korp-
lucka ? aDu menar synglaset, din krabst; jo nu
vet ja ta me dalern inte, bur dä mår, sen du blef
glasmästere föret; vet du, dä va ta mej raggen ett
för hård: vänstycke! men, gjort som gjort ä nu,
jeg är och blir ezögd. Ve: du, om du gjorde så
en gång till på dä andra ögat, så ä jag rädd jag
blef aldelss blind, å då ta mej raggen kunds jag
icke bli ond på dej, det skall jag säga Per. Ja
min själ har du icke rätt i det. Pros. tll Jean.
cHuru gick det då till? Joan. Händelson var
den: jag kommer med mina två vattonämbar föl
brunnen vid VEcola-de-Medicine. Der får jag mic
mina båda ögon, ty då hade jog båda två i behåll
s9 Per och hang bror, gom grälade om hvem gox