jög, tew tlaglema nNuirsddg sammanhkomma nvart
tredje år, den 45 Januari, eller, om helgedag då
inträffar, å nästa söcknedag dercfter. Uti hvarje
lagtima Riksdsgs-beslut skola Riksens Ständer ut-
tryckelig Riksåegs-kallelse, med nödiga föreskrifter
i afszende på Riksdagsmanna-valen, intaga. Ko-
pungen vare dock obeteget, att Riksens Ständer
till urtimes Riksdag derförinnan kalla. Vid urtima
Riksdag öfverlägge och beslute Riksens Ständer
blott om sådana ärender, som Konungen fram-
ställer, eller som deraf blifva en omedelbar följd,
eller röra Ståndens enskilda angelägenheter.
56 8, 2 mom.
Frågor: om förändricgar af stadganden i Grurd-
lagarne, — — — hvaröfver först vid nästa lagti-
ma Rikedsp, och då endast med ja eller nej, skal
kuona beslutas; cch gälle då c. Cc.
58 G.
Vid hvarje lagtima Riksdag låte Konungen c.
60 g.
Till dessa sednare räknas — — — samt hvad
Riksens Ständer dessutom serskildt såsom Bevill-
ning sig åtsga. Ej må c.
70 8.
Riksevs Ständers valda BevillningsUtskott ållg-
ge, stt opåmint vid hvarje lagtima Riksdag c.
Usi 81, 96, 98, 100, 103. 105, 108 SS ssulle or-
det lagtima Riksdag tilläggas. 409 skule få
följande lydelse:
Ej må lagtima Riksdag längre räcka, än — — —
fortfaro den förra Bevillninaen intill nästa lagtima
Rikedsg, så framt ej, uppå Proposition derom från
Konungen vid mellankommande urtima Riksdag,
annorlusda beslutes. Ar åter Bevillningens hoia
belopp bestämdt, men — — — uppgöra och ut-
farda. Urtima Riksdag må af Konungen, när som
helst, kunna upplösas, och upphöre genast, om
lagtima Riksdag derunder inträffar.
Vid de urtima Riksdagar, hvarom 63, 91, 92,
93, 94 och 95 SS förmäla, förfares i allo efter
hvad för lagtima Riksdag är, enligt Grundlagen,
gällande, i följd hvaraf äfven tiden för Riksens
Stänrders sammankomst till nästa lagtima Riksdag
blifv.r på tredje året från sådan urtima Riksdags
början, och å dag som i 49 sägs.
Riksdag:O dningen skulle lämpas efter förestå-
ende förändringar i Regering: Formen.
Kongl. Maj:ts Nådiga Propesition till Rikets Stän-
der, med förslag till förordning emot dlofliga
folksamlingar. Gifven Stockholms Slott den 3
Juli 1840.
Vid granskning och jemförelse af ru gällande
lagbud rörande olofliga folksamlingar, har Kongl.
M:j:t funvi: 6 kap. 4, 2 och 3 SS Missz. Balken,
Förordningen den 4 Juli 4743 ansående budkaflars
utskickande och kringbärande i landsorterne, samt
kungörelsen den 26 November 4816 om sättet för
menizhets hörande i enskilda tillåtliga ärender, in-
pefette årskilliga stadganden, hvilka synas antin-
gen ej väl förenliga med rättvisans fordringar, el-
ler i strid med lagens stadgenden på andra ställen,
elier med de begrepp, som under en framskriden
civilisation sig utvecklat. Kongl. Mosj:t har äfven
fuocis, ati, jemte det lagstiftaren lemrat obegag-
nact tillfället att, medelst brottslighotens indelning
i vissa grader, lämpa bestraffningena närmare der-
efter, sasnas ej mindre bestämda föreskrifter der-
om, hvilka utvägar böra vidtesgas för stillande af
uppror, än äfven ansvarsbestämmelser för de fall,
att antingen män samlats i upprorisk afsigt, ehuru
då ej ännu satt sig upp emot den offentliga myndighe-
ten, eller ock stt samlad folkmängd eljest, utan upp-
rorisk afsigt, störer lugpet och elimänna ordningen. I
anseendetill våden af dylika folkrörelser, hvilka snart
kunna (ill våldsamheter öfvergå, bör lagstiftaren va-
ra betänkt att qväfva dem i deras första uppkomst.
Bristen på lsgbestämmelser härutinnan har visat
sig, då det någon gång varit rödigt att hämma el-
ler bestraffa sådsna oordningar.
Det är på grund häref, och i hufvudsaklig öfver-
ensstärsmelse med hvad förslaget till allmän Kri-
miral-leg, i 414 karitiet Straffbalken, rörande of-
vannämnde frågor innefattar, Kongl. Maj:t härme-
delst föreslår Rikets Ständer, att, med ändring af
6 kap. 4. 2 och 3 6S Missg. Balken, samt af num-
merföljden af de i samma kapitel varande öfriga
SS, och med upphäfvande af Förordningen den 4
Jui 1743 argående budkaflsr, och af Kungörelsen
den 26 November 1816 angående sättet för menig-
beters börsnde i enskilda tillåtliga ärender, pämn-
de kapitel må erhålla följande lydelse: e
1 S.
Semlar sig menighet eller ennan folkmängd till-
bopa och lägger det uppsåt å daga, att med före-
nad: våld sätta sig up emot verkställighet af of-
fentlig myndighets bud, eller att den till någon
embetis- åtgärd tvinga eller derföre hämnas:
Låta de upprorsmän sig genast på offentlig Myn-
digbatg befallning skingras och till lydnad bringas;
gå skell anförare straffas med arbete å fästning
från 6 månader till 3 år, men de öfrige varen från
straff frie.
2 S
Skiogra sig ej upprersmån på offentlig myndig-
bets befellning; varden dömde, anförare till fäst-
niogsarbete från 3 till 6 år, och andre deltagare i
usproret till sådant arbete från 6 månader till
3 år.
3 S.
Göra upprersmän våla å person, bryta eller rif-
va de hus, sörderslå eller uppbryta de dörrar eller
fönster, eller plundra eller förstöra annan egendom;
då skola de streffas, anförare med arbete å fäst-
ning från 6 till 42 år, och andra deltagare med så-
dant arbete från 6 månader till 6 år.
4 S.
Varder den drären, sön vill uppror stilla; då
skola dråparen och alla de, som burit hugg och
slag å den döde, lif mista För 800an gerning, derå
serskildt straff i lag utsatt är, skall å den, som ger-
ningen foröfvet, utom det straff honom för uppro
drebba bör, ock det serskilda straffet tillämpas
efier ty derom i lag stadgas.
Verder upprorsman dräper; ligge ogild.
5
Hvysr, som bjuder, leger, trugar elier eljest för-
leder menigbet att uppror göra, straffes för den an-
stiften, om Upuror deraf kommer, på sätt som om
anförare i hvarje fell stadges. Har någon, mund-
talieen inför menicheten eller annan folksamling,