styrelsesättet och bragt dem att bredvid thronen önska sig sådana institutioner, som kunde försäkra om detta styrelsesätts goda verkningar, men hindra de elaka. Med erfarenheten till ledare, bar man trott sig finna denna borgen deri: att lagskipningen göres oberoende af allt annat, än lag: att förvaltningen oeftergifligt underordnas lagen: att lagen stiftas och förbättras ensamt af dem, som genom hela folkets fritt och tydligt uttryckta mening förklaras för de mest pålitliga, mest oberoende och mest om allmänna eller serskilda samhällsangelägenheter upplysta: att dessa utvalda som oftast sammanträda, för att tillse huru lagen blifvit iakttagen, och med anledning deraf, samt på stadgadt sätt, åstadkomma nödiga ombyten ibland lagens skipare och verkställare: att de vid hvart sådant sammanträde slutligen bestämma hvad folket har att uppoffra intill det nästa, för det offentligas materiella behof, och att vården om dylika medel ytterst hvilar hos folkets ombud. Dessa vilkor, gemensamma i så mycket med dem, som grunda republiker, och serdeles med dem, som tillhöra det ursprungliga Nordamerikanska samhällsskicket, äro — hvarföre ej nyttja benämningen, då den uttrycker saken? — helt och hållet republikanska, hvarhelst de må fanas. De tillhöra äfven den konstitutionella monarkien, ärligt menad; och denna styrelseforms rätta namn, så missljudande det än må låta för en och annan, är derföre: en monarki med republikanska institutioner. — Att den för all kamarillalystnad måste vara en styggelse, kan ej väcka förundran; men den är ej dessmindre en verklighet, och blir ej någon chimer derigenom, att Upplösnings-författaren frambär ett par öknamn derpå och kallar den för ckungligt mångvälde, eller amångtaligt envälde, .: fraser, hvarmed sakförhållanden ej undanrödjas. Han och hans patroner skola ej förmå att i ett obestämdt fjerran aflägsna denna för dem så hotande samhällsform, så framt det inom lämplig tid faller Europas dynastier allmänt in, att för sitt eget lugn och folkens trefnad ohyckladt erkänna kristendomens politiska konseqvenser, i stället för att äflas med så kallade heliga förbund deremot: med ett ord, om de antaga konstitutionaliteten ärligt, och ej som ett bländverk, hvilket såsom sådant bländar ingen, nu mera. Upplösnings-författaren och hans patroner skola lika litet hindra den ännu mer fruktade republikanismens inträde, om det i sinom tid kommer derhän att den måste inträda. De, som förespått den monarkiska principens undergång i Europa och denna verldsdels republikanisering på Nordamerikanska grunder, förr eller sednare, hafva, så vida vi kunna erinra oss, alltid utgått från den förutsättningen, att dynastierna derstädes j skulle någonsin medgifva den monarkisktkonstitutionella samhällsformens oförfalskade tilämpning, utan förr uppoffra sig sjelfva: eller ock medgifva den först då, när folken, genom ör ofta svikna löften i detta hänseende, oåtersalleligen förlorat allt förtroende för fursteord, ch blifvit, med ett slags våld ofvanifrån, pårugade öfvertygelsen om det rent repubtikanka systemets oundvikliga nödvändighet för hunanitetens räddving. nn Rn ja