styrelsesättet och bragt dem att bredvid thro-
nen önska sig sådana institutioner, som kunde
försäkra om detta styrelsesätts goda verkningar,
men hindra de elaka. Med erfarenheten till
ledare, bar man trott sig finna denna borgen
deri: att lagskipningen göres oberoende af allt
annat, än lag: att förvaltningen oeftergifligt
underordnas lagen: att lagen stiftas och för-
bättras ensamt af dem, som genom hela folkets
fritt och tydligt uttryckta mening förklaras för
de mest pålitliga, mest oberoende och mest om
allmänna eller serskilda samhällsangelägenheter
upplysta: att dessa utvalda som oftast samman-
träda, för att tillse huru lagen blifvit iakttagen,
och med anledning deraf, samt på stadgadt sätt,
åstadkomma nödiga ombyten ibland lagens ski-
pare och verkställare: att de vid hvart sådant
sammanträde slutligen bestämma hvad folket
har att uppoffra intill det nästa, för det offent-
ligas materiella behof, och att vården om dy-
lika medel ytterst hvilar hos folkets om-
bud. Dessa vilkor, gemensamma i så mycket
med dem, som grunda republiker, och serdeles
med dem, som tillhöra det ursprungliga Nord-
amerikanska samhällsskicket, äro — hvarföre ej
nyttja benämningen, då den uttrycker saken?
— helt och hållet republikanska, hvarhelst de
må fanas. De tillhöra äfven den konstitutio-
nella monarkien, ärligt menad; och denna sty-
relseforms rätta namn, så missljudande det än
må låta för en och annan, är derföre: en mo-
narki med republikanska institutioner. — Att
den för all kamarillalystnad måste vara en styg-
gelse, kan ej väcka förundran; men den är ej
dessmindre en verklighet, och blir ej någon
chimer derigenom, att Upplösnings-författaren
frambär ett par öknamn derpå och kallar den
för ckungligt mångvälde, eller amångtaligt en-
välde, .: fraser, hvarmed sakförhållanden ej un-
danrödjas. Han och hans patroner skola ej
förmå att i ett obestämdt fjerran aflägsna den-
na för dem så hotande samhällsform, så framt
det inom lämplig tid faller Europas dynastier
allmänt in, att för sitt eget lugn och folkens
trefnad ohyckladt erkänna kristendomens poli-
tiska konseqvenser, i stället för att äflas med
så kallade heliga förbund deremot: med ett
ord, om de antaga konstitutionaliteten ärligt,
och ej som ett bländverk, hvilket såsom sådant
bländar ingen, nu mera. Upplösnings-författa-
ren och hans patroner skola lika litet hindra
den ännu mer fruktade republikanismens in-
träde, om det i sinom tid kommer derhän att
den måste inträda. De, som förespått den mo-
narkiska principens undergång i Europa och
denna verldsdels republikanisering på Nord-
amerikanska grunder, förr eller sednare, hafva,
så vida vi kunna erinra oss, alltid utgått från
den förutsättningen, att dynastierna derstädes
j skulle någonsin medgifva den monarkiskt-
konstitutionella samhällsformens oförfalskade til-
ämpning, utan förr uppoffra sig sjelfva: eller
ock medgifva den först då, när folken, genom
ör ofta svikna löften i detta hänseende, oåter-
salleligen förlorat allt förtroende för fursteord,
ch blifvit, med ett slags våld ofvanifrån, på-
rugade öfvertygelsen om det rent repubtikan-
ka systemets oundvikliga nödvändighet för hu-
nanitetens räddving.
nn Rn ja