ett samhälles trefnad och vådliga för dess be slånd. Vår mening åter har varit att ådagalägga de i Europa så vanliga missförståndet om de Nordamerikanska samhällsinrättningens princij alt denna ej är någon af dem, som förut blil vit försökta i stort af den gamla verldens in vånare: att de slutsatser, man kan hemta frå äldre demokratiers tillstånd och öden, sålede ej gälla Nordamerikanernas sambhällsbyggnac och att det onda, som förefinnes inom Nord amerikanska Fristaterna, ej härrörer från dera egen samhällsprincip, utan från de hinder, sor möta dess tillämpning uti felaktiga samhälls prisceiper, från den gamla verlden öfverförd till den nya af helt andra statsmän, än de Nordamerikanska sambhällsordningens egentlig grundläggare. Om åter detta är det verkliga förhållandet så följer, att de bristfälligheter i Nordamerika nernas statsskick, med hvilka Upplösnings-förfat taren velat öfverskyla bristfälligheterna i de Svenska, äro sådana, som det länge haft gemen samt med den gamla verlden, och att de, be traktade såsom bevis för hans satser, alltså be visa ingenting eller snarare vederspelet af kva han velat bevisa. Vi smickra oss ej att hafva förmått göra dett: klart och obestridligt genom en tidnings-arti kel, der utrymme saknats för allegaterna, son kunna ovederläggligt bekräfta de facta, vi an fört. Men vi hoppas, alt åtminstone hafva för anledt dem, som önska sig tillförlitlig insigt detta ämne, till någon närmare och fullständigare bekantskap med Tocgeuilte och Chevallier än som kan vinnas genom ensidigt utsökta frag. menter i Upplösnings-författarens kompilation Den, som skaffar sig denna fullständigare insigt måste, vi äro öfvertygade derom, snart se sit nödsakad att, öppet eller hemligt, dela våra å. sigter. Hvad har Upplösnings-författaren i sådant fal uträttat med Ge 200 sidor, för hvilka han tagit Nordamerikanska statsinrättningens brister till thema? Hvad annat, än att de, som tr på hans ord, utan att undersöka närmare, blif. va styrkta i gamla förvillelser eller inledda :i nya; men att de, som finna betänkligheter vid hans läror och granska hans källor, måste tydligt inse, att en djup lättfärdigbet eller ett vanhedrande skojeri ligger i ett sådant handlingssätt hos en författare, som i båda hänseenderna visat sig ovärdig sitt företag, och måste beklaga, att så mycken möda blifvit slösad på så förfelade ändamål. Det skulle fögna oss, om vi genom dessa erinringar lyckades väcka honom till besinning och förakt för sitt föregående bandlingssätt att i litterärt afseende endast följa Jesuiternas lära, att icke sky något medel, för att komma till sitt mål. Innan vi afsluta denna artikel, för att öfvergå till den följande och sista, kunna vi ej underlåta att fästa uppmärksamhet på det dels öfverflödiga, dels overksamma 1 författarens öfverallt återkommande jemförelser emellan monarki och republik, för så vida meningen dermed är att intala läsaren till det monarkiska styrelsesättets föredragande framför det rent republikanska. Jemförelsen är öfverflödig, om den åsyftar att inskränka begäret till Europas och isynnerhet Sverges republikanisering, emedan ett sådant begär ej är till, med måhända några få undantag; men den vore overksam, ifall detta begär verkligen skulle vara allmänt och ett uttryck af oundviklig nödvändighet. Europeerne befiona sig ej, som Amerikanarne, i en ny verld, utan andra erinringar från forntiden än några stumma, bieroglyfiska minnesmärken efter försvunna och till en del för all historia obekanta folkslag. Europeerne omgifvas tvertom af allmänt kända minnen från förflutna tider, och till ej ringa del af vördnadsvärda, sannt storartade och för känsla och åsigter förädlande. Dessa forntidsskatter bortkastas ej så lätt, när de kunna förenas med det närvarandes trefnad och en glad ultsigt i framtiden. Lugnet, välståndet, den allmänna tillfredsställelsen, den estetiska och vetenskapliga utvecklingen under vissa monarkers styrelsetid tillhöra ock dessa minnen, som den gamla verldens häfder förvara. Med återblicken på dem och på lokala och naboliga förhållanden faller det ej lätt mängden in, och kavske allraminst i vårt land, att önska den monarkiska styrelsen utbytt emot någonting så nytt och så ovant, som en republikansk. Men samma häfder, som å ena sidan förmäla, att -under vissa monarkers styrelsetid herskade rättvisa i allt, utan mannamån och konsiderationer: att då funnos insigter, ändamålsenlighet, ordning, drift och rättskaffenbet vid förvaltningen: att ohehindrade tillfälle Gå ägdes af folket till granskning af allmänna åtgärders ändamål och utförande, och att afseende fästades på grundade anmärkningar dervid: samma häfder förmäla ock, å andra sidan, att alla dessa förmåner ej sällan försvunno i en blink och förvandlades till deras fullkomliga mana taonar Hlatt mannar ott thran.AMmhiuta CA