pale talaren tillägger Hars Maj:t Konungen; men a
de kunde innusbäre någon högre grad af ofeibarht
än hos andra menskliga varelser i allmänhet, de
kan jag icke medzifva; och när härtill kominer de
serdeles omständigheten, att lande:s Konung ick
talar landets språk, och sålunda är underkastad a!
emottaga intrycken, uuderrätielser och upplyscidga
om ställningar och förhållanden genom fåtalotr, el
ler endast genom dem, hvilta mera eller mind:
väl kuana uttrycka sig på hans tungomål, så upp
står måhända härigenom en ännu mera stegrad for
dran på desse rådgifvares oaftängighet utaf de ly
sende egenskapernas inverkan, når åsigtorna mö
ligen någon gång kunde påkalla den rådgifvand
soakkännedomens mellankomst, såsom ledare till de
mest ändamålsenliga resultat, och att det ingalund
kunde komma att uppskattas såsom någen, en Svens
man ovärdig och småaktig fåfänga, om Konungen
rådgifvare, till följe af ofta förekommande olikhet
åsigter med Hans Maj:t, skulle funnit sig föranlåtn
att resignara, derora anser jag mig redan hafva s
fullständigt yttrat mig, alt jag mera ingenting he
ati tillägga, om ej, att, efter den episktopale tala
rens åsigter, all missbelåtenhet med styrel!seåtgär
derna skulle fåsta sig vid Koruugen, sedan de
värde talaren uti dess personlighet funnit ett s
naturligt skäl till ett märkbart inflytande på råd
gifvarne, som närmast omgifva don, i stället för a
lagstiftaren omisskännoligen velat, att rådgifvarn
skulle på den kungliga personligheten utöfva all
det inflytande, som rikets rätt och bästa utaf dera
sjelfkräfde påminnölser kunde kräfva.
Den episkopale talaren frägor: om det hela a
Hans Maj:ls regering, som snart omsluter en iv
mansålder, visar, att hans rådgifvare handlat ec
mot rikets sannskyldiga nytta, derigenom att d
ställt sig under hans inflytande, och slutit sig ti
hans åsigter; samt, om han ingenting gjort fö
landets ära, sjelfständighet och förkofran?
Frågan är läftöre att framställa, än svaret är at
afgifvå; men då ingen af den konstitutionella ti
dans söner skulle ansett lämpligt, att, såsom H
Biskopen gjort det, blottställa Majestätet för e1
ransskniog, hvilken den konstitutionella principe:
förbjuder; så torde det vara till!yllestgörande, at
så Hr Biskopens öaskan till mötes med do: svar
at om la Fossos Histoire de Charles Jean blifve
af eftervorlden läst, så komma äfven tidsförhållan
dorne att intygas utaf andra samtid!ga skrif:er, så
som bidresg till den opartiska historions komplette
ring; och vi andra tidens söcer anse oss, i dett:
hänseende, hafva nvoz af skaldens eznaa ord: at
KEungar skola också svara på häfdernas Allshärjar
ling.
Dea episkopala talaren frågar ytterligare: Hvar
est Svea Konung skall taga sina rådgifvare, oc!
hvar landet skall finna vårdare af sin frihet, om
ansvar yrkas, på sätt här sket. Han frågar
om de skola sökas bland dem. som förena sig mec
Konung mot folk, eller bland de färglöse, efter han:
förmenande, de sämsta bland alla.
I så vidt önskningsvägen härvid anses vara Öp:
pen, skuile jag vilja föroslå, att man, för ombyte
skull, gjorde ett försök att välja blazrd andre, är
da färglöse.
Den episkopale talaren fruktar för en förestående
rubbning af statens tyngdpunkt, och föreser dess
sammanstörtning såsom följd; men stater ragla ej
så jätt som individer, och siareblickon visar sig
kär, Gudilofj så försvagad, att den icke ingifver
nägra serdeles ferhågor; åtmiastone låta icke ti-
dens söner skräms sig af dylikt skrän.
Hr Biskop Tegner har kallat KonstitutionsU:-
skottets boiänkande Iklandersjukans och småsinneats
riksakt, splitets fröhus; och allmänheten torde här-
vid få tillfälle aw bedöma, hvar bitterheien varit
störst, uti KonstitutionsUtskotiets, på stöd af grund-
lagens bud framlagde betänkande, eiler u:i Hr Bi-
skopens anmärkningar de:emot.
Hr Biskopen befarar att de båda statsmakterna,
från denna olyckliga dag, söndra sig och uppträda
fientligt emot hvarandra. Kan raenvingen härvid
väl hafva varit, att detär närvarande Konstitutions-
utskott, som orsakat danna söndring; eller månne
den ej snarare ken skrifvas på räkningen af fordna
Konstitutionsutskott, som ej försökt att hejda den?
Hr Biskopens påstående, att vi kasta ifrån oss
förståndet, sanningens och samdrägtens ära, lärer
icke utaf allt för många inom folket delas; och att
vumera, på bekostnaden af vår frihet, köpa den
samdrägt, som Hr Biskopen troligen afser, lärer
icke vara att förvänta, då folket synes. med allvar
fördra, att dess konstitutionella statsskick måtte
blifva en sanning, och då det börjar visa öfverty-
gelsen, att vilkorst för denna sanning uteslutande
innefattas uti de konstitutionella rådgifvarnes an-
svarighet.
Hr Biskopens fruktan, att Konstilutionsutskottets
betänkande blottställl sig för sansade landsmäns
ozillande, torde redan vara jäfvad genom bedöman-
det inom dess eget Stånd; och em betänkandet
skulle ådraga sig det bildade Europas åtlöje, så är
det ännu mycket tvifvelaktigt, hvem det drabbar,
entiogen betänkandet eller dess föremål; och jag
kan endast örmka och beklaga Hr Biskopens mörka
fantasi, som i utöfningen af en Svenska folkets
konstitutianella rättighet ser ett närmande till det
försvunna Polens öde; hvarifrån bevare oss milds
Herre Gud!!!
Mine Hrr, seden jag nu sökt, så godt jag kunnat,
bimöta de omot Konstitutionsutskottets betänkande
gjorda specialla anmärkningerne, torde j:g få tsga
mig den friheten förklara, au säkerligen hela den
Utskottets majoritet, som grundlagt Konstitutions-
utsk:s betänkande, h:de önskat kunna åstadkomma ett
mera vids omfattande resultat af Statsrådsprotokol-
lens granskning; men, man har likväl trott sig
befva, i möjligasto måtto, uppfyllt grundlagens stad-
ganden, då man inför Riksens Ständer framlagt de
mest i ögonen fallande enmärkningspunkterne, utan
ett mean derföre torde våga påstå, att icke ganska
många, måhända lika vigtiga, dels kunnat undfalla
U:skottets uppmärksamhet, dels, såsom följd af de
oliva åsigterne, vid grenstnivgen blifvit underkän-
42; och jag teger mig friheten vädja till dem sjelf-
vå, som bär klandrat Koostitutlonsutskottots obe-
sjöjade framställning af den mängd facts, som fin-
nas i betänkandet uspgifce, huru belåraa de skulle
blifvit, om Utskottet skullo klissificerat dem, på
sått möjligen kunnat ske, under sådeno allmänna
a ss IR.