pale talaren tillägger Hars Maj:t Konungen; men a de kunde innusbäre någon högre grad af ofeibarht än hos andra menskliga varelser i allmänhet, de kan jag icke medzifva; och när härtill kominer de serdeles omständigheten, att lande:s Konung ick talar landets språk, och sålunda är underkastad a! emottaga intrycken, uuderrätielser och upplyscidga om ställningar och förhållanden genom fåtalotr, el ler endast genom dem, hvilta mera eller mind: väl kuana uttrycka sig på hans tungomål, så upp står måhända härigenom en ännu mera stegrad for dran på desse rådgifvares oaftängighet utaf de ly sende egenskapernas inverkan, når åsigtorna mö ligen någon gång kunde påkalla den rådgifvand soakkännedomens mellankomst, såsom ledare till de mest ändamålsenliga resultat, och att det ingalund kunde komma att uppskattas såsom någen, en Svens man ovärdig och småaktig fåfänga, om Konungen rådgifvare, till följe af ofta förekommande olikhet åsigter med Hans Maj:t, skulle funnit sig föranlåtn att resignara, derora anser jag mig redan hafva s fullständigt yttrat mig, alt jag mera ingenting he ati tillägga, om ej, att, efter den episktopale tala rens åsigter, all missbelåtenhet med styrel!seåtgär derna skulle fåsta sig vid Koruugen, sedan de värde talaren uti dess personlighet funnit ett s naturligt skäl till ett märkbart inflytande på råd gifvarne, som närmast omgifva don, i stället för a lagstiftaren omisskännoligen velat, att rådgifvarn skulle på den kungliga personligheten utöfva all det inflytande, som rikets rätt och bästa utaf dera sjelfkräfde påminnölser kunde kräfva. Den episkopale talaren frägor: om det hela a Hans Maj:ls regering, som snart omsluter en iv mansålder, visar, att hans rådgifvare handlat ec mot rikets sannskyldiga nytta, derigenom att d ställt sig under hans inflytande, och slutit sig ti hans åsigter; samt, om han ingenting gjort fö landets ära, sjelfständighet och förkofran? Frågan är läftöre att framställa, än svaret är at afgifvå; men då ingen af den konstitutionella ti dans söner skulle ansett lämpligt, att, såsom H Biskopen gjort det, blottställa Majestätet för e1 ransskniog, hvilken den konstitutionella principe: förbjuder; så torde det vara till!yllestgörande, at så Hr Biskopens öaskan till mötes med do: svar at om la Fossos Histoire de Charles Jean blifve af eftervorlden läst, så komma äfven tidsförhållan dorne att intygas utaf andra samtid!ga skrif:er, så som bidresg till den opartiska historions komplette ring; och vi andra tidens söcer anse oss, i dett: hänseende, hafva nvoz af skaldens eznaa ord: at KEungar skola också svara på häfdernas Allshärjar ling. Dea episkopala talaren frågar ytterligare: Hvar est Svea Konung skall taga sina rådgifvare, oc! hvar landet skall finna vårdare af sin frihet, om ansvar yrkas, på sätt här sket. Han frågar om de skola sökas bland dem. som förena sig mec Konung mot folk, eller bland de färglöse, efter han: förmenande, de sämsta bland alla. I så vidt önskningsvägen härvid anses vara Öp: pen, skuile jag vilja föroslå, att man, för ombyte skull, gjorde ett försök att välja blazrd andre, är da färglöse. Den episkopale talaren fruktar för en förestående rubbning af statens tyngdpunkt, och föreser dess sammanstörtning såsom följd; men stater ragla ej så jätt som individer, och siareblickon visar sig kär, Gudilofj så försvagad, att den icke ingifver nägra serdeles ferhågor; åtmiastone låta icke tidens söner skräms sig af dylikt skrän. Hr Biskop Tegner har kallat KonstitutionsU:skottets boiänkande Iklandersjukans och småsinneats riksakt, splitets fröhus; och allmänheten torde härvid få tillfälle aw bedöma, hvar bitterheien varit störst, uti KonstitutionsUtskotiets, på stöd af grundlagens bud framlagde betänkande, eiler u:i Hr Biskopens anmärkningar de:emot. Hr Biskopen befarar att de båda statsmakterna, från denna olyckliga dag, söndra sig och uppträda fientligt emot hvarandra. Kan raenvingen härvid väl hafva varit, att detär närvarande Konstitutionsutskott, som orsakat danna söndring; eller månne den ej snarare ken skrifvas på räkningen af fordna Konstitutionsutskott, som ej försökt att hejda den? Hr Biskopens påstående, att vi kasta ifrån oss förståndet, sanningens och samdrägtens ära, lärer icke utaf allt för många inom folket delas; och att vumera, på bekostnaden af vår frihet, köpa den samdrägt, som Hr Biskopen troligen afser, lärer icke vara att förvänta, då folket synes. med allvar fördra, att dess konstitutionella statsskick måtte blifva en sanning, och då det börjar visa öfvertygelsen, att vilkorst för denna sanning uteslutande innefattas uti de konstitutionella rådgifvarnes ansvarighet. Hr Biskopens fruktan, att Konstilutionsutskottets betänkande blottställl sig för sansade landsmäns ozillande, torde redan vara jäfvad genom bedömandet inom dess eget Stånd; och em betänkandet skulle ådraga sig det bildade Europas åtlöje, så är det ännu mycket tvifvelaktigt, hvem det drabbar, entiogen betänkandet eller dess föremål; och jag kan endast örmka och beklaga Hr Biskopens mörka fantasi, som i utöfningen af en Svenska folkets konstitutianella rättighet ser ett närmande till det försvunna Polens öde; hvarifrån bevare oss milds Herre Gud!!! Mine Hrr, seden jag nu sökt, så godt jag kunnat, bimöta de omot Konstitutionsutskottets betänkande gjorda specialla anmärkningerne, torde j:g få tsga mig den friheten förklara, au säkerligen hela den Utskottets majoritet, som grundlagt Konstitutionsutsk:s betänkande, h:de önskat kunna åstadkomma ett mera vids omfattande resultat af Statsrådsprotokollens granskning; men, man har likväl trott sig befva, i möjligasto måtto, uppfyllt grundlagens stadganden, då man inför Riksens Ständer framlagt de mest i ögonen fallande enmärkningspunkterne, utan ett mean derföre torde våga påstå, att icke ganska många, måhända lika vigtiga, dels kunnat undfalla U:skottets uppmärksamhet, dels, såsom följd af de oliva åsigterne, vid grenstnivgen blifvit underkän42; och jag teger mig friheten vädja till dem sjelfvå, som bär klandrat Koostitutlonsutskottots obesjöjade framställning af den mängd facts, som finnas i betänkandet uspgifce, huru belåraa de skulle blifvit, om Utskottet skullo klissificerat dem, på sått möjligen kunnat ske, under sådeno allmänna a ss IR.