kasom Hr Stråle, ledamot af högsta domstolen,
vidare: Hr Bogeman, Hr von Hartmansdorffs
systerson; Hr Strussenfelt, som icke tillförene
uppträdt under denna riksdagen, och Hr Ad-
lerstam, Öfv.-Löjtnant och Postmästare i He-
demora, som uppehållit sig här för att få en
ersättning eller gåfva af Ständerna, hvilket dock
ej lyckats. Och likväl fanns ingen enda af des-
se, som obetingadt vågade antaga sig syste-
mets sak. Grefve Gustaf Löwenbjelm, som i
det fallet kom närmast, uppkastade till slutet
några frågor, om Rådgifvarne gjort sig skyldi-
ge tll väld, eller till brist på nit, skick-
lighet och drift, och besvarade hvar och
en af dessa frågor trefaldt med nej, nej, nej,
men han kunde ändå icke undgå att medgifva,
det en hel hop saker alls icke äro som de bor-
de, och att han till och med sjelf stundom blif-
vit otålig att se hur det gått till, skyllande or-:
saken härtill likväl icke på Styrelsens perso-
ner, utan på organisationerna (som personerna:
gjort föga eller intet att förbättra), och på bri-
stande makt öfver underlydande. Hr Stråle
gjorde samma slags medgilfvande, men härledde
alla de andra bristerna från bristen på en ge-
nomtänkt styrelseplan, ursäktande Styrelse-per-
sonalen i öfrigt dermed, att när man kommer
upp på höjden af samhället, det han liknade.
vid en kulle, så ser man bättre än de, som.
stå nere i dalen, att det icke hafver sig så lätt
med reformerna. Hr Bogeman inskränkte sitt
försvar helt och hållet till ett förord för mor-
brodren, men ville deruti icke innefatta syste-
met; till och med Hr Lefrn och Hr Lager-
hjelm, fast han visade oss frihetstiden och Po-
lens öde i perspektif, gjorde några lindriga kon-
cessioner. Hr Adlerstam, slutligen, grundade
sin förbön, att man måtte visa sig öfverseende
med de afgångna, derpå, att man väl borde
kunna boppas något bättre under den nya mi-
nisteren.
Således höjde sig ingen enda röst utom råd-
gifvarens egen till helt och direkt försvar för
det förflutna; och de, som i öfrigt ställde sig
fram till bestridande af ett resultat af Utskot-
tets anmärkningar, bestodo, utom ett par afre-
geringens egna amovibla organer, och tre eller
fyra de gamla rådgifvarnes personliga, nära släg-
tingar och vänner, af Hr Adelstam, som står i
tacksamhetsskuld hos den äldre regeringen för
ett brödstycke, hvilket utgjorde hans och hans fa-
miljs enda räddning från en förtviflad ekono-
misk belägenhet och Hr Strussenfelt, hvars per-
sonliga ställning, med undantag af hans sekre-
terarebefattning i den såkallade tablåkommitteen,
icke är oss bekant. Ingen enda inom den del
af Ståndet, som kan egentligen och oberoende
af andra förhållanden, representera dess intres-
se i landet såsom egendomsinnehafvare.
Ett så uttrycksfullt tecken bar i sanning ic-
ke varit spordt ifrån Sverges Adel under hela
tiden sedan vårt nuvarande Statsskicks begyn-
nelse. Det bör och kan icke gerna gå förlo-
radt, hvarken för Konungen, om hans upp-
märksamhbet varder fästad derpå, eller för en
ny ministere.
Det är oss nu icke möjligt att göra någon
utförligare framställning af sjelfva debatten; vi
måste åtnöja oss med en kort öfversigt af det
som i öfrigt yttrades, då vi i alla fall anse
en närmare redogörelse för deliberationerna öf-
ver detta ämne i alla Stånden nödvändig. Hän-
visande till Onsdags- och Thorsdagsbladens be-
rättelse om plenum den 4 Juli, öfvergå vi då
till gårdagens talare.
Friharre Kantzow som försvarade opartiskheten
af Utskottets sätt att gå tillväga, åberopade på ett
ganska klart sätt de framlagda facta, såsom bevis
på styrelsesystemet, och erinrade om några bevis
som finnas i dessa, att Rådgifvarne icke i enkla
frågor haft den risgaste kännedom om folkets tän-
kesätt, och gaf en absolut dementi åt en af Hr Ro-
senblad förut framkastad insinuation mot Utskot-
tet, i anledning af ett par gängse rykten om der
visad ensidighet. .
Hr Hjerta, IL. yrkede återremiss; upptog åtskil-
liga af Rådgifvarnes försvarspunkter, der han så-
som berättadt är, afbröts af klubban vidfrågan om
Trollhättebyggnaden, men fick sedan fortsätta; up-
pehöll sig något vid Hr von Hartmansdorffs nya
utfall mot pressen; sökte visa att betänkandet som
man beskyllt att endast innefatta småsaker, inne-
höll nästan de gravaste anklagelserna just i de
punkter, öfver hvilka Rådgifvarne ej förklarat sig,
och sammanförde några af dessa samt uppläste dem
i annan ordaing, då ban ansåg dem erbjuda en må-
Jande tablå af systemet; gick sedan tillbaka till
åtskilliga historiska handlingar af år 1809 för att
visa det afsigten icke var, att Sverige skuile hafva
Rådgifvare som sade intet i konseljen.
Hr Lagerhjelm uppstod nu, hufvudsakligen för att
försvara sin vän, Hr von Hartmansdorff, serdeles i
afseend6 på 1838 års händelser och ansåg han tid-
ningspressen hafva botett sig såsom kände den icke
första vilkoret för laglig ordning.
Hr Munck af Rosenschöld önskade deremot pro-
position, enligt grundlagen, utan afseende på de
förändringar som timat i personalen, huruvida ri-
kets väl kräfver, att hos Konungen anmäla den
önskan, att Hans Maj:t måtte afskeda de personer,
mot hvilka anmärkningar blifvit gjorde. i
Greftve David Frölich rangerade i ett meå mycken
dialektisk skicklighet uppställdt anförande, Rädgif-
varneitre eller fyra olika afdelningar, med hänseende
mn ar BR oo kl