refalla nationen att icke en gång få behålla minne-
na kärs, att icke få uppfriska sitt sinne i de poe-
tiska illusionernas verld, utan nolens-volens tvin-
gas att återvända till dagens bedröfliga prosa.
Bosynnrerligt nog tyckes KonstitutionsUtiskottet
hafva förbisett eit förhållande, hvaröfver den mest
högljudda och rättvisa klagan blifvit hörd och som
således icke bordt vara cbekant för någon, minst
för KonstitutionsUtskottet, nemligen befordringssy-
stemet. Eoligt min åsigt är detta den enda säkra
värdemätaren på den grad af förtroende en styrel-
se förtjenar. Der embetsmannadugligheten finnes
är siyrelser vuxen sitt kall, der den saknas ovär-
dig detsamms. Hela landets icke blott materiella
utan äfven moraliska väl eller ve hvilar härpå; ty
of missaktning för lagarnes verkställare följer miss-
sktving för sjelfva lagarne, ett anarkiskt frö utsås
Då detta sätt i samhället, som oundvikligen måste
bära biitra frukter. Det är icke nog, att den ford-
na embetsmanna-dugligheten numera saknas, sjolfva
plantskolan dertill finnes icke mera. Ingen, som
känner förhållandet, kan förundra sig deröfver, då
slägtförhållanden, godkände politiska opinioner och
ömmande ekonomiska omständigheter utgjort den
mest gällande rekommendation. Embetsmanna-
lug.igheten, serdeles om den varit åtföljd af en
sjeliständigare karakter, tyckes varit ett hinder,
men visserligen icke ett medel till befordran; tyic-
se nog dermed att man underlåtit att uppsöka för-
jensten, man tyckes liksom hafva fruktat att an-
vända densamma. Genom ett sådant förfaringssätt
nar styrelsen lyckats qväfva all embatsmanna-em-
vition, då den derjemte på ett förunderligt sätt
örstått betaga embetena hela deras fordra anseen-
la. Detta befordrings-system är äfven ett bevis på
wura illa styrelsen uppfattar tidens anda och for-
vingar. Alla styrelser måsto ru mera lemna sin
värd åt den sanna, äfven obamedlsde och obetitla-
ie förtjensten; det är vilkoret för alla styrelsers
xistens, do despotiskas äfven så väl som de kon-
stitutionellas. Här är nyckeln till Kurg Philips
rittills så lyckligt utförda roll: han har dels begag-
rat, dels korrumperat och moraliskt mördat alla
örmågor, men erkänt dem har han. — Hvilka em-
betsmanna-korpser framvisa icke äfven de despoti-
ka länderne Osterrike, Preussen och sjelfva Ryss-
and; ty ingenstädes torde all slags förtjenst, vare
ig utländsk eller inländsk, så lätt bana sig väg till
Ssiatens bögsta äreställen, som i det sednaste lan-
let. Dugligheten söker alltid på ett eller annet
ätt att göra sig gällande; användes den ickei Sta-
ens tjenst, kastar den sig in i frondörernes talri-
a leder, der den skader samma Styrelse, för hvil-
en den kunnat och önskat vara nyttig.
De konturer, jag här uppdragit till Styrelsens
arakteristik, äro, jag inser det, i högsta grad o-
ullständiga, då åtskilligt dertill varit att tillägga.
I fskräckt af betänkandets uppställningsform blef
eslutet, att yttra mig deröfver, så sent fattadt, att
roduktsn naturligtvis skall bära ytlighetens prä-
el och sakna den fulländning, ämnets vigt hade
rfordrat. Talaren slutade med att äska åter-
emiss.