refalla nationen att icke en gång få behålla minnena kärs, att icke få uppfriska sitt sinne i de poetiska illusionernas verld, utan nolens-volens tvingas att återvända till dagens bedröfliga prosa. Bosynnrerligt nog tyckes KonstitutionsUtiskottet hafva förbisett eit förhållande, hvaröfver den mest högljudda och rättvisa klagan blifvit hörd och som således icke bordt vara cbekant för någon, minst för KonstitutionsUtskottet, nemligen befordringssystemet. Eoligt min åsigt är detta den enda säkra värdemätaren på den grad af förtroende en styrelse förtjenar. Der embetsmannadugligheten finnes är siyrelser vuxen sitt kall, der den saknas ovärdig detsamms. Hela landets icke blott materiella utan äfven moraliska väl eller ve hvilar härpå; ty of missaktning för lagarnes verkställare följer misssktving för sjelfva lagarne, ett anarkiskt frö utsås Då detta sätt i samhället, som oundvikligen måste bära biitra frukter. Det är icke nog, att den fordna embetsmanna-dugligheten numera saknas, sjolfva plantskolan dertill finnes icke mera. Ingen, som känner förhållandet, kan förundra sig deröfver, då slägtförhållanden, godkände politiska opinioner och ömmande ekonomiska omständigheter utgjort den mest gällande rekommendation. Embetsmannalug.igheten, serdeles om den varit åtföljd af en sjeliständigare karakter, tyckes varit ett hinder, men visserligen icke ett medel till befordran; tyicse nog dermed att man underlåtit att uppsöka förjensten, man tyckes liksom hafva fruktat att använda densamma. Genom ett sådant förfaringssätt nar styrelsen lyckats qväfva all embatsmanna-emvition, då den derjemte på ett förunderligt sätt örstått betaga embetena hela deras fordra anseenla. Detta befordrings-system är äfven ett bevis på wura illa styrelsen uppfattar tidens anda och forvingar. Alla styrelser måsto ru mera lemna sin värd åt den sanna, äfven obamedlsde och obetitlaie förtjensten; det är vilkoret för alla styrelsers xistens, do despotiskas äfven så väl som de konstitutionellas. Här är nyckeln till Kurg Philips rittills så lyckligt utförda roll: han har dels begagrat, dels korrumperat och moraliskt mördat alla örmågor, men erkänt dem har han. — Hvilka embetsmanna-korpser framvisa icke äfven de despotika länderne Osterrike, Preussen och sjelfva Ryssand; ty ingenstädes torde all slags förtjenst, vare ig utländsk eller inländsk, så lätt bana sig väg till Ssiatens bögsta äreställen, som i det sednaste lanlet. Dugligheten söker alltid på ett eller annet ätt att göra sig gällande; användes den ickei Staens tjenst, kastar den sig in i frondörernes talria leder, der den skader samma Styrelse, för hvilen den kunnat och önskat vara nyttig. De konturer, jag här uppdragit till Styrelsens arakteristik, äro, jag inser det, i högsta grad oullständiga, då åtskilligt dertill varit att tillägga. I fskräckt af betänkandets uppställningsform blef eslutet, att yttra mig deröfver, så sent fattadt, att roduktsn naturligtvis skall bära ytlighetens präel och sakna den fulländning, ämnets vigt hade rfordrat. Talaren slutade med att äska återemiss.