ras hendel, för hvilket allt nationen betalar en dyr diplomesti, om det icke skall bestå deri, alt regeringen bör ega förbindelse och vilja och kraft att föricå skydda iegångna traktaters helgd och hindra den sndra kontrahenten att efter sitt beaag egenmäktigt öfverträda dem. Min vördsamma tanka är således den, att vid återremissens besvarande, Utskottet måtte föreslå Rikzets Ständer att till Kongl. Msj:t ipgå med underdånig anhållan, att Kongl. Mej:t måtte iakttaga så kraftiga mått och steg att, utan afseende på den underhandling, som kan komma att ega rum rörande den öfriga delen af petitionen, nemligen om tillåtelse att få erlägga afgifterne i Svenska tullkamrar, de afgilter, som utöfver traktaten orättfärdigt uppbäras, må genast upphöra, och att Kongl. Maj:t måtte vinnlägga sig om Svenska handelns skydå och intresse, med all den kraft, som regeringens värdighet och nationens behof påkalla., Friherre Raab, Adam Christ., ville öka den siste talarens tillfredsställelse, med stt uppträda såsom den tredje ledamoten af ExenemiUtskettet, som yrkar återremiss. Dolls hemrest, dels sjuk, hade han ej deltagit i detta utlåtande, som blifvit beslutadt under hans frånvare. Imstämde med Friherre Hamilton. Men då den siste talaren yttrat sin förvåning deröfver, att Utskottet kunnat inkomma med ett beiänkande, sådant som detta, ville Talsren fästa hans uppmärksamhet derpå, att samtidigt med afgörandet af detta mål hade Utskottet fått emottaga motioner, som gingo derpå ut att nureducera den indelta och värfvade armeen, sarat afskaffa all beväringsexercis, och vid sådant förhållande hade det måhända icko varit så välbetänkt att från Rikets Ständer inkomma med skarpa påståenden i detta hänseende. Grefve Frölich, David: Om man något erinrar sig hvad man i historien läst om behandlingen af sådana frågor som demna, så finner man klart, att det är hvarje makts vanliga taktik att söka genom underbardlingar draga ut på tiden, så länga som möjligt, då det gäller att försvara en dålig sak. Frågan här är så!edes icke endast att svagt understödja regeringen för att tillvägabringa en underhandling, som kunde leda till ett önskadt resultat, utan att yttra sig på det sätt, att det är otvifvelaktigt hvad nationens önskan i detta fall är. Jag har ingenting emet tendensen sfde ordalag Hr Hjerta föreslagit, men jag tror att man bör nyttja kraftigareuttryck. Jag ville för min del säga ungefär så här: Såsom, representanter af Svenska folket, anse Riksens Ständer icke någon uppoffring för stor, när detär fråga om att vindicera sin sjelfständighet. De anse det tillhöra deras sjelfständighet, att deras kölar få! plöja det vatten, som naturen lagt emellan Sverige och Danmark, och de kunna icke förstå hvarförs de skola fortfara-att erlägga em onaturlig tull, allraminst om det finnes, att denna tull icke är sörenlig med de trakteter, som af fordno varit sfbandlade. Hvad jag enskildt har för några ögonblick sedan tillfälligtvis erfarit, i afseende på den af Kal. Danska regeringen lemnade förklaring, är, att det icko är mindre än en liten bok, en hel afhandling, som är oss tillskickad från denna regering. Detta är ett teomligen tydligt tecken dertill, att Danska regeringen ämnar göra explikationerne invecklade och genom negociationer hala ut på tiden, och då anser jag hvarken värdigt eller ändamålsenligt för pationers ombud att yttra sig, om de ej vilja yttra sig ungefär så, som jag haft äran föreslå. Neturligtvis fäster jag icke någon vigt vid de speciella termer jag uppgifvit, de kunna visserligen förbättras, men andan deraf tror jag vara lämplig och hoppas jag vara den, som Ridderskapet och Adeln anser böra finnas, i den framställning, Utskottet efter erhållen återremiss bör afgifva.n Hr Hjerta En värd ledamot har, om jag icke l: orätt uppfattat hans yttrande, ansett, att det obe-l stämda eller svaga språk, hvaruti Utskottet besvarat ifrågavarande motion, skulle härledt sig deraf! att Utskottet icke visste hvad Ständerne ville göral i anslagsväg, i afseende på tredje och fjerde huf-! vudtiteln, och med hvilka krafter man således skuile : unna understödja en starkare ton i detta fall. Om jag icke misstager mig, var framställningen sådan. ! Jog får göra den värde Talsren uppmärksam uppå, ! ierföre ait man teger en deciderad ton, behöfver! Sverige icke göra någon krigsförklaring emot Dan! mark. I fall det billiga yrkandet ej medgifves, så! oehöfver Svenska regeringen endast säga till denl! Danska: Så länge icke Svenska fertygen få njuta ! raktaten rättvisligen till godo, så gå våra skoppl! Er kust förbi till de Svenska hammnarne, och J sko-!! en sedan enligt traktaten få afgifterna till Eder. ! Ville icke Danska staten åtnöja sig dermed, så voe krigsförklaringen gjord å dess sida, och hvad? öljderne deraf vidare kunde blifva, firge men se-t jan se. Man har äfven talat om — icke här, men Y ag har anpnorstlades hört den invändningen göran, — att Danska ststens bostånd skulle bero derpå, f tt ifrågavarande afgifter skulle utgå till högs:arn nöjliga belopp. Jag tror dock icke att någon stats en grunda sitt bestånd på orättmätiga inkomster, l ch jag kan ej förmoda, att Danska nationen, denna la ation, som i sednare tider visas Sverige så mångalt rof på vänskap och grannsämja, skulle vilja grun-p a sitt bestånd på en orättfärdig och troktat.stri-!l: ig pålsga för den Svenska handeln, men jag tror eremot, att denna, liksom hverje annan nations atresse, bjuder att, så länge izgen allvarlig inändring göres mot sädana pålegors uppbärande, nse ett slags rättsgrund för desamma kunna hemis från gemmal häfd och att således de högre afifterna ej komma att upphöra förrän mera enoriska steg vidtsges. ärmed tror jag mig hafva Hräckligen besvarat den så fintligt framställda farågen för behofvet af högre anslag åt tredja och erde kufvudtitlarne, såsom vilkor för möjligheten tt kunna understödja en starkare reklamation härtinnan från Sveriges sido. Hr Lagerhjelm, Pehr, instämde uti Frib. Raabs ch Grefve Frölichs yttranden, men kunde icke se itt, huru öpskningarna i denna fråga hänade tillmmans med förut yttrade önskningar, aMan vill eÅ 8 ti E n fi li d t styrelsen i donna fråga skall föra ett kraftigt 2 råk, hvilket äfven jag önskar, men huru hänger)! st tillsammans med att försvaga armöåsn och för-d inska flotten? Huru man än må tals, då frågor! ellan nationer förekomma, så måste man hefva iU nm förum Ta Afb mutta Ada vr AP nan a IV)