ras hendel, för hvilket allt nationen betalar en dyr
diplomesti, om det icke skall bestå deri, alt rege-
ringen bör ega förbindelse och vilja och kraft att
föricå skydda iegångna traktaters helgd och hindra
den sndra kontrahenten att efter sitt beaag egen-
mäktigt öfverträda dem. Min vördsamma tanka är
således den, att vid återremissens besvarande, Ut-
skottet måtte föreslå Rikzets Ständer att till Kongl.
Msj:t ipgå med underdånig anhållan, att Kongl.
Mej:t måtte iakttaga så kraftiga mått och steg att,
utan afseende på den underhandling, som kan kom-
ma att ega rum rörande den öfriga delen af peti-
tionen, nemligen om tillåtelse att få erlägga afgif-
terne i Svenska tullkamrar, de afgilter, som utöfver
traktaten orättfärdigt uppbäras, må genast upphöra,
och att Kongl. Maj:t måtte vinnlägga sig om Sven-
ska handelns skydå och intresse, med all den kraft,
som regeringens värdighet och nationens behof på-
kalla.,
Friherre Raab, Adam Christ., ville öka den siste
talarens tillfredsställelse, med stt uppträda såsom
den tredje ledamoten af ExenemiUtskettet, som yr-
kar återremiss. Dolls hemrest, dels sjuk, hade han
ej deltagit i detta utlåtande, som blifvit beslutadt
under hans frånvare. Imstämde med Friherre Ha-
milton. Men då den siste talaren yttrat sin för-
våning deröfver, att Utskottet kunnat inkomma med
ett beiänkande, sådant som detta, ville Talsren fä-
sta hans uppmärksamhet derpå, att samtidigt med
afgörandet af detta mål hade Utskottet fått emot-
taga motioner, som gingo derpå ut att nureducera
den indelta och värfvade armeen, sarat afskaffa all
beväringsexercis, och vid sådant förhållande hade
det måhända icko varit så välbetänkt att från Ri-
kets Ständer inkomma med skarpa påståenden i
detta hänseende.
Grefve Frölich, David: Om man något erinrar
sig hvad man i historien läst om behandlingen af
sådana frågor som demna, så finner man klart, att
det är hvarje makts vanliga taktik att söka genom
underbardlingar draga ut på tiden, så länga som
möjligt, då det gäller att försvara en dålig sak.
Frågan här är så!edes icke endast att svagt under-
stödja regeringen för att tillvägabringa en under-
handling, som kunde leda till ett önskadt resultat,
utan att yttra sig på det sätt, att det är otvifvelaktigt
hvad nationens önskan i detta fall är. Jag har ingen-
ting emet tendensen sfde ordalag Hr Hjerta föresla-
git, men jag tror att man bör nyttja kraftigareuttryck.
Jag ville för min del säga ungefär så här: Såsom,
representanter af Svenska folket, anse Riksens Stän-
der icke någon uppoffring för stor, när detär fråga
om att vindicera sin sjelfständighet. De anse det
tillhöra deras sjelfständighet, att deras kölar få!
plöja det vatten, som naturen lagt emellan Sverige
och Danmark, och de kunna icke förstå hvarförs
de skola fortfara-att erlägga em onaturlig tull, all-
raminst om det finnes, att denna tull icke är sör-
enlig med de trakteter, som af fordno varit sfband-
lade. Hvad jag enskildt har för några ögonblick
sedan tillfälligtvis erfarit, i afseende på den af Kal.
Danska regeringen lemnade förklaring, är, att det
icko är mindre än en liten bok, en hel afhandling,
som är oss tillskickad från denna regering. Detta
är ett teomligen tydligt tecken dertill, att Danska
regeringen ämnar göra explikationerne invecklade
och genom negociationer hala ut på tiden, och då
anser jag hvarken värdigt eller ändamålsenligt för
pationers ombud att yttra sig, om de ej vilja yttra
sig ungefär så, som jag haft äran föreslå. Netur-
ligtvis fäster jag icke någon vigt vid de speciella
termer jag uppgifvit, de kunna visserligen förbätt-
ras, men andan deraf tror jag vara lämplig och hop-
pas jag vara den, som Ridderskapet och Adeln an-
ser böra finnas, i den framställning, Utskottet efter
erhållen återremiss bör afgifva.n
Hr Hjerta En värd ledamot har, om jag icke l:
orätt uppfattat hans yttrande, ansett, att det obe-l
stämda eller svaga språk, hvaruti Utskottet besva-
rat ifrågavarande motion, skulle härledt sig deraf!
att Utskottet icke visste hvad Ständerne ville göral
i anslagsväg, i afseende på tredje och fjerde huf-!
vudtiteln, och med hvilka krafter man således skuile :
unna understödja en starkare ton i detta fall. Om
jag icke misstager mig, var framställningen sådan. !
Jog får göra den värde Talsren uppmärksam uppå, !
ierföre ait man teger en deciderad ton, behöfver!
Sverige icke göra någon krigsförklaring emot Dan- !
mark. I fall det billiga yrkandet ej medgifves, så!
oehöfver Svenska regeringen endast säga till denl!
Danska: Så länge icke Svenska fertygen få njuta !
raktaten rättvisligen till godo, så gå våra skoppl!
Er kust förbi till de Svenska hammnarne, och J sko-!!
en sedan enligt traktaten få afgifterna till Eder. !
Ville icke Danska staten åtnöja sig dermed, så vo-
e krigsförklaringen gjord å dess sida, och hvad?
öljderne deraf vidare kunde blifva, firge men se-t
jan se. Man har äfven talat om — icke här, men Y
ag har anpnorstlades hört den invändningen göran,
— att Danska ststens bostånd skulle bero derpå, f
tt ifrågavarande afgifter skulle utgå till högs:arn
nöjliga belopp. Jag tror dock icke att någon stats
en grunda sitt bestånd på orättmätiga inkomster, l
ch jag kan ej förmoda, att Danska nationen, denna la
ation, som i sednare tider visas Sverige så mångalt
rof på vänskap och grannsämja, skulle vilja grun-p
a sitt bestånd på en orättfärdig och troktat.stri-!l:
ig pålsga för den Svenska handeln, men jag tror
eremot, att denna, liksom hverje annan nations
atresse, bjuder att, så länge izgen allvarlig in-
ändring göres mot sädana pålegors uppbärande,
nse ett slags rättsgrund för desamma kunna hem-
is från gemmal häfd och att således de högre af-
ifterna ej komma att upphöra förrän mera enor-
iska steg vidtsges. ärmed tror jag mig hafva
Hräckligen besvarat den så fintligt framställda far-
ågen för behofvet af högre anslag åt tredja och
erde kufvudtitlarne, såsom vilkor för möjligheten
tt kunna understödja en starkare reklamation här-
tinnan från Sveriges sido.
Hr Lagerhjelm, Pehr, instämde uti Frib. Raabs
ch Grefve Frölichs yttranden, men kunde icke se
itt, huru öpskningarna i denna fråga hänade till-
mmans med förut yttrade önskningar, aMan vill
eÅ
8
ti
E
n
fi
li
d
t styrelsen i donna fråga skall föra ett kraftigt 2
råk, hvilket äfven jag önskar, men huru hänger)!
st tillsammans med att försvaga armöåsn och för-d
inska flotten? Huru man än må tals, då frågor!
ellan nationer förekomma, så måste man hefva iU
nm förum Ta Afb mutta Ada vr AP nan a IV)