rörelsen, i allt fall blir högst betydligt större, än
vid dess medgifvande påräknades. Antalet af skepp,
som passera sundet, utgör nu omkring 13,000, d.
Vv. 8. mer än fyrdubbelt det antal det utgjorde un-
der Fredrik IV:s rogering, äfvensom fartygens dräg-
tighet ansenligen ökats, så att, då tullen, undor
förenämnde konungs tid, endast uppgick till 2 å
300,000 Råder årligen, den nu uppgår till närmare
2,000,000 Riksbankdaler, — och huru mycket den
betungat svenska och norska sjöfarten, kan slutas
deraf, att sundet år 14838 passerades af 1,122 sven-
ska och 4,489 norska fartyg. I öfrigt torde det ej
eller vara ur vägen att, i sammanhang med detta
ärende och såsom ett motiv, att icke alltför tålmo-
digt underkasta sig en främmande makts godtyck-
liga beskattning, fästa regeringens uppmärksamhet
dervid, att danska regeringen från den 4 Januari
4839 låter, utan autorisation af något fördreg, upp-
taga en dryg transitotull för alla de veror, som
från Hamburg och Lubeck öfver holsteinska terri-
toriet passera till Sverge. Anhöll att dess anmärk-
ning, på grund af 56 6 regeringsformen, måtte del-
gifvas Utskottet, och yrkade derföre återremiss af
betänkandet.
Hr Wästfeldt, N., Ledamot af Ekonomiuiskottet,
anmälde i skrifiligt anförande, att han inom Ut-
skottet ej deltagit i beslutet och deremot reserve-
rade sig, samt gaf Ståndet del af en till ett hen-
delshus härstädes nyligen afgifven räkning å en
ankommen laddning med kolonialvaror; visade,
att godsegaren, fått i tullafgift i Elseneur betala
7 å 8 gånger så mycket, som traktaten stipulerar.
(Detta anförande var för tillfället icke tillgängligt,
1 anseende till kansiiots eget behof deraf för åter-
romissen.)
Friberre Hamilton, Hugo: Jag har enskildt
blifvit underrättad, att äfven Borgareståndet åter-
remitterat detta betänkande, i hvars egentliga ut-
arbetning jag icke deltagit, ehuru jeg varit med
om beslutet. Uiskettet gick ut från den synpunkt,
att möjligen en sak, som på detta vis var beroendsa
af ministeriel eller diplomatisk bekandling, kunde
vara af den grannlaga art, att det vore svårt för
Ständerne, att mera kategoriskt yttra sig, emedan
det kunde vara osäkert, huruvida sådant skulle
gogneligt eller skadligt inverka på negociationen.
Jag har sedermera enskildt fått höra, att negocia-
tionen fortgått temligen betydligt med de öfriga
makterne, som taga en ganska varm del i denna
fråga. Det torde då, åtminstone efter min mening,
vara gagneligt, att Ständerne yttra sina tankar der-
uti, och, om icke i de häftiga ordalag, som i ett
annat Stånd lära blifvit begagnade, likväl sansadt
cch kraftigt uttrycka den opinion, att de missbruk,
som nu lange af eu annan stats blifvit gjorde vid
behandlingen af traktatförbållanden, måtte blifva
så snart som möjligt afbjelpte. Sverge har rättig-
het att fordra det, och denna rättighet måste göra
sig gällande, då alla förhållanden för öfrigt synas
vara sådane, att de medgifva det.o Yrkade på dessa
skäl återremiss.
Hr Hjerta, Lars: Jeg instämmer med de värde
Ledamöter, som yrkat återremiss af detta betän-
kande, och jag skall be att, såsom bidragande skäl
dertill, få uppläsa reservationen af Hr Christierson:
ax Efter granskning af de Utskottet tillhandakomne
handlingar, rörande Öresundska tullen, finner med
förvåning jag det vara utredt och bestyrkt, ati
dennagtull på mångfalldiga traktatstridiga sätt ut-
tages af svenska handeln i det oerhörda förhållan-
de, att den stundom motsvarar 7 procent af far-
tygets varuvärde, i stället för rätteligen 4 procent,
hvarvid orättfärdiga reduktioner af mått, mål och
vigt, jomte andra beräkningar begagnas, samt hårda
extra afgifter godtyckligen påföras. Det måste hän-
föras till det otroliga, att danska embetsmännen
vågat och kunnat lyckas på slika vägar och under
lång tid och till en sådan höjd utbilda ett ordent-
ligt, alla transportartiklar omfattande system för
uttvirgande af pålagor, som helt och hållet både
kunde och borde vara främmande för svenska han-
deln och sjöfarten, — Och ehuru på enskildes be-
svär frågan redan är föremål för Hans Maj:ts nå-
diga uppmärksamhet och i ministeriel väg beror
på utveckling, hade jag likväl trott, att detta ären-
de, som i sig innebär så talrika och kännbare,
mångåriga förnärmelser mot nationalintresset, hvilka
inga traktater förmått skydda, bordt för sin vigt
och allmännelighet upptagas af Sverges nu försam-
lade Ständer, för att frambäras till svenska thro-
nen, med underdånig hemställan, i hela nationens
namn, ett Hans Maj:t värdes fvlifölja kreftiga för-
foganden, hvarigenom helgd äterskaffss slutna, men
å Danmarks sida brutna fördrag, restitution af olag-
ligen uppburne tullmedel vinnes samt allvarsamma
mått och steg vidtagas, att danska regeringen hä-
danefter åtnöjes med sin tiliständiga rätt efter trak-
tater, som, ehuru innebärande en för sjöfarten
onaturlig och servil skattebehandling, Sverge, afl.
urgsammel aktning för tro och lofven, aldrig svi-
kit. I följd häraf kan jeg ej förena mig med hög-:
loflige Utskottet, som icke velat omfaita denna åt-:!
gärd, utan i stället dylik och all onnan afstyrkt.!
Sedan man genemläst denna reservetion, är man !
verkligen böjd att falla i förundran, att icke någon !
annan af Utskottets Lodamöter deltagit uti den-;!
samma, heldst när man vet, att dess innehåll till:
alla delar öfverepsstämmer med det väl utarbetade
och på talrika facta stödda betänkande, som Kom-
merskollegium den 7 Maj sistlidetj år afgifvit. Det !
är derföre jeg med tillfredsställelse hört, att 9:0
Eedamöter af Ekonomiutskottet här yttrat sin ön-!
skan om återremiss, och tillika att de icke dgelta- !
git i pröfningen af detta betänkande. Detta ämnet
synes, åtminstone för min öfvertygelse, vara ett aft
de vigtigaste, ehvad man afser dess infiytelse på!
svenska handeln, eller nationens ömhet om sin egen d
och rikets värdighet. Vi hafva stundom sett an-
dra länders regeringar, endast på klagomål af en-?
skilda individer öfver begångne förnärmelsor af!
främmande makters autoriteter, Vidtaga de allvar-
sammaste och mest energiska steg till vinnande afc
den upprättelse, som hvarje maktis värdighet anses r
erfordra. Här har Ru, såsom det högloflige Stån-s
det täcktes finna afingressen till betänkandet, icks se
allenast en talrik mängd af hufvudstadens handols-s
d
K
Uv
korps, utan äfven handelssocieteten i Sundsvall,
Hernösard, Umeå och Söderhamn samt handlande
och skoppsredare i Gefle, Carlshamn, Calmar, Carls-
krana WNarrekäning Mam z och WVatad daltanit I