så snart något det ringaste regeringen misshag. ligt förekommer i tidningen, och då på detts sätt Damoklessvärdet hvarje dag sväfvar öfver hufvudet. Häraf låter sig med lätthet förklara. huruledes det slutligen kommit ända derhän, att hvarje offentlig diskussion, ja till och med den aldra moderataste undersökning 1 afseende på våra inre angelägenheter här i landet, blifvit omöjlig utanför tribunen i Ständerförsamlingen. Men huru föga af representationens förhandlingar kommer till allmänhetens kännedom, och huru mycket alla meddelanden rörande dem blifva afkortade och inskränkta i de allmänna tidningarne, detta är tillräckligen bekant. Vi bafva ju till och med helt nyligen måst se, huruledes ingen inhemsk tidning fålt upptaga ens en referering af diskussionen i andra Kammaren i förliden Mars månad rörande den olycksaliga författningsfrågan i Hannover! Att en sådan sakernas ställning står i uppenbar strid med konstitutions-urkunden; att den icke är i en regerings välförstådda intresse, som verkligen vill lära känna folkets önskningar och förvaltningens brister, och ej blott vill se sakerna genom sina underlydande embetsmäns synglas, derom kan icke vara något tvifvelsmål, och lika litet behöfves slutligen någon utveckling för att visa, att folkets intresse härigenom på det högsta lider; ty utan pressens frihet finnes ingen politisk frihet. Det är pressen, som beständigt vakar öfver alla folkets öfriga rättigheter, som är det säkraste skydd emot förtryck och godtycke af embetsmän, den kraftigaste borgen för valens frihet, och den enda garanti, som icke i verkligheten kan göras till illusorisk. Preuss. Statstidn. meddelar na den afl. konungens testamente, hvilket är dateradt den 4 December 4827. Det innehåller, jemte förklarande af hans känslor för sina barn och sin efterlemnade gemål, några råd åt den nuvarande konungen, af hvilka vi redan meddelat de vigtigaste i ett föregående nummer. Det omtalades i Berlin, att en amnesti skulle vara att förvänta i anledning af Konungens uppstigande på thronen. Alla, som sitta arresterade på ett eller flere år, ända till och med 5, skulle, såsom det troddes, blifva frigifne. FÖRENTA STATERNA. Om den obyggliga karakter, kriget emot Indianerne i Florida antagit, läses följande i ett bref från Washington: Vårt krig med Indianerne synes hafva tagit en ryslig vändning; ty sedza Indianerne hetsas med blodhundar, synes mnitet hos trupperne i någon min hafva kallnat. Också duga hundarne icke förrän man matat dem med kött; och, för att tala rentut, de måste matas med menniskokött, för att blifva vanda vid dess lukt, och derigenom äggas att följa menniskospår. Officerarne i armeen hafva dock icke ännu förvillat sig ända derhän; men att förslaget redan blifvit gjordt, känner man af säker källa I New-York utkom nyligen en karrikatyr, som föreställer ett amerikanskt läger, der officerarne spela kort, dricka om och prata med Indianqvinnor (squaws,) under det ett regemente reformerade blodhundar, uppställda i led, svärja fanan, hvilken krigsministern, Hr Poinsett, framräcker åt asina unga krigskamrater,. Republikens ärofuila baner visar, i stället för örnen, en blodhund med en sargad indianskalle, och de milda djuren hvifta vänligt med svansarne, under det krigsministern håller sitt tal. Karrikatyrer af dylik beskaffenhet hafva äfven utkommit i Filadelfia, Baltimore och Washbington. — I morgondagens plena lärer hos ett ellar annat Stånd hufvndsaklioen förakamma 4ill)