så snart något det ringaste regeringen misshag.
ligt förekommer i tidningen, och då på detts
sätt Damoklessvärdet hvarje dag sväfvar öfver
hufvudet. Häraf låter sig med lätthet förklara.
huruledes det slutligen kommit ända derhän,
att hvarje offentlig diskussion, ja till och med
den aldra moderataste undersökning 1 afseende
på våra inre angelägenheter här i landet, blif-
vit omöjlig utanför tribunen i Ständerförsam-
lingen. Men huru föga af representationens
förhandlingar kommer till allmänhetens känne-
dom, och huru mycket alla meddelanden rö-
rande dem blifva afkortade och inskränkta i de
allmänna tidningarne, detta är tillräckligen be-
kant. Vi bafva ju till och med helt nyligen
måst se, huruledes ingen inhemsk tidning fålt
upptaga ens en referering af diskussionen i an-
dra Kammaren i förliden Mars månad rörande
den olycksaliga författningsfrågan i Hannover!
Att en sådan sakernas ställning står i uppen-
bar strid med konstitutions-urkunden; att den
icke är i en regerings välförstådda intresse,
som verkligen vill lära känna folkets önsknin-
gar och förvaltningens brister, och ej blott vill
se sakerna genom sina underlydande embets-
mäns synglas, derom kan icke vara något tvif-
velsmål, och lika litet behöfves slutligen någon
utveckling för att visa, att folkets intresse här-
igenom på det högsta lider; ty utan pressens
frihet finnes ingen politisk frihet. Det är pres-
sen, som beständigt vakar öfver alla folkets öf-
riga rättigheter, som är det säkraste skydd emot
förtryck och godtycke af embetsmän, den kraf-
tigaste borgen för valens frihet, och den enda
garanti, som icke i verkligheten kan göras till
illusorisk.
Preuss. Statstidn. meddelar na den afl. ko-
nungens testamente, hvilket är dateradt den 4
December 4827. Det innehåller, jemte förkla-
rande af hans känslor för sina barn och sin
efterlemnade gemål, några råd åt den nuvaran-
de konungen, af hvilka vi redan meddelat de
vigtigaste i ett föregående nummer.
Det omtalades i Berlin, att en amnesti skul-
le vara att förvänta i anledning af Konungens
uppstigande på thronen. Alla, som sitta arre-
sterade på ett eller flere år, ända till och med
5, skulle, såsom det troddes, blifva frigifne.
FÖRENTA STATERNA.
Om den obyggliga karakter, kriget emot In-
dianerne i Florida antagit, läses följande i ett
bref från Washington:
Vårt krig med Indianerne synes hafva tagit
en ryslig vändning; ty sedza Indianerne hetsas
med blodhundar, synes mnitet hos trupperne i
någon min hafva kallnat. Också duga hundar-
ne icke förrän man matat dem med kött; och,
för att tala rentut, de måste matas med men-
niskokött, för att blifva vanda vid dess lukt,
och derigenom äggas att följa menniskospår.
Officerarne i armeen hafva dock icke ännu för-
villat sig ända derhän; men att förslaget redan
blifvit gjordt, känner man af säker källa I
New-York utkom nyligen en karrikatyr, som
föreställer ett amerikanskt läger, der officerarne
spela kort, dricka om och prata med Indian-
qvinnor (squaws,) under det ett regemente re-
formerade blodhundar, uppställda i led, svärja
fanan, hvilken krigsministern, Hr Poinsett, fram-
räcker åt asina unga krigskamrater,. Republi-
kens ärofuila baner visar, i stället för örnen,
en blodhund med en sargad indianskalle, och
de milda djuren hvifta vänligt med svansarne,
under det krigsministern håller sitt tal. Karri-
katyrer af dylik beskaffenhet hafva äfven ut-
kommit i Filadelfia, Baltimore och Washbington.
— I morgondagens plena lärer hos ett el-
lar annat Stånd hufvndsaklioen förakamma 4ill)