att Konstitutionsutskottet icke misstagit sig, och att regeringen verkligen den 4 Febr. 1836 tillåtit apothekaren Magdelo, att till provisor Hornung öfverlåta privilegium å apoteksinrättningen Hvita Björn, adock utan att åtalet mot Magdelo af vederbörande inställes. — Med mycket nöje anmäla vi den rättelse i Hr Konotraktsprosten Sidners anförande i Presteståndet i fråga om dåchargebetänkandet, att Hr Prostens anförande icke slutade med hemställan, att betänkandet måtte för vissa orsaker läggas till handlingarne, utan med orden: Jag kan icke förena mig med dem, som yrka, att betänkandet bör obetingadt läggas till handlingarne,, hvilket beslut ock närmare svarade till premisserna. — Till den korta notisen i Lördagsbladets postzkriptum angående debatten på Riddarhuset om tiden för Riksdagarmas återkommande, bör tilläggas, att Grefve Frölich äfven var en af talarn2, äfvensom att Hr Gripenstedt, uti e:t utförligen motiveradt skriftligt anförande yttrade sig för riksdagar hvertannatb år. — Dema af våra Läsare, som tilläfventyrs eljest öfverhoppat den i gårdagsbladet meddelade diskussionen i Borgare-Ståndet angående pension åt Stats-Råderne, tage vi oss friheten göra uppmärksamme derpå, att det vore myckat förloradt, att icke taga kännedom om Hr Petres deribland befintliga yttrande. Öfverhufvud kan man säga, att om det vid frågan om samhällsbrister eller felaktig administration är af största vigt att utröna, hvarest det onda eller bristfälliga egentligerm har sin ret — wo das Uebel eigentlich steckt — så röjes å den andra en viss svaghet hos vår representation deruti, ait de fleste riksdagsmännen skygga tillbaka för att offentligen uttala vissa hithörande, ehuru man ech man emellan allmänt kända, förhållanden, hvilket dock fordras för att gifva det hela dess rätta karakter. Ibland de ganska få ungantagen härifrån står Hr Petre främst. Med den noggranneste uppmärksamhet på ärenderns, en vidsträckt öfversigt af det hela och en sällsynt, honom alldeles egen, talang att sammeanbieda ersaker och följder, förstår han alltid att upptaga den sannskyldiga härftråden och dermed leda sakerna tillbaka till deras rätta ursprung, utan att någonsin uraktlåta den grannlagenhet i stil och sätt att uttrycka sig, eom utmärker en verklig gentleman. Hans ifrågavarande anförande är ett märkligt bevis derpå.