att Konstitutionsutskottet icke misstagit sig,
och att regeringen verkligen den 4 Febr. 1836
tillåtit apothekaren Magdelo, att till provisor
Hornung öfverlåta privilegium å apoteksinrätt-
ningen Hvita Björn, adock utan att åtalet mot
Magdelo af vederbörande inställes.
— Med mycket nöje anmäla vi den rättelse
i Hr Konotraktsprosten Sidners anförande i Pre-
steståndet i fråga om dåchargebetänkandet, att
Hr Prostens anförande icke slutade med hem-
ställan, att betänkandet måtte för vissa orsaker
läggas till handlingarne, utan med orden: Jag
kan icke förena mig med dem, som yrka, att
betänkandet bör obetingadt läggas till handlin-
garne,, hvilket beslut ock närmare svarade till
premisserna.
— Till den korta notisen i Lördagsbladets
postzkriptum angående debatten på Riddarhu-
set om tiden för Riksdagarmas återkommande,
bör tilläggas, att Grefve Frölich äfven var en
af talarn2, äfvensom att Hr Gripenstedt, uti
e:t utförligen motiveradt skriftligt anförande
yttrade sig för riksdagar hvertannatb år.
— Dema af våra Läsare, som tilläfventyrs
eljest öfverhoppat den i gårdagsbladet medde-
lade diskussionen i Borgare-Ståndet angående
pension åt Stats-Råderne, tage vi oss friheten
göra uppmärksamme derpå, att det vore myckat
förloradt, att icke taga kännedom om Hr Pe-
tres deribland befintliga yttrande. Öfverhuf-
vud kan man säga, att om det vid frågan om
samhällsbrister eller felaktig administration är
af största vigt att utröna, hvarest det onda
eller bristfälliga egentligerm har sin ret — wo
das Uebel eigentlich steckt — så röjes å den
andra en viss svaghet hos vår representation
deruti, ait de fleste riksdagsmännen skygga till-
baka för att offentligen uttala vissa hithörande,
ehuru man ech man emellan allmänt kända,
förhållanden, hvilket dock fordras för att gifva
det hela dess rätta karakter. Ibland de gan-
ska få ungantagen härifrån står Hr Petre främst.
Med den noggranneste uppmärksamhet på ären-
derns, en vidsträckt öfversigt af det hela och
en sällsynt, honom alldeles egen, talang att sam-
meanbieda ersaker och följder, förstår han all-
tid att upptaga den sannskyldiga härftråden och
dermed leda sakerna tillbaka till deras rätta
ursprung, utan att någonsin uraktlåta den
grannlagenhet i stil och sätt att uttrycka sig,
eom utmärker en verklig gentleman. Hans ifrå-
gavarande anförande är ett märkligt bevis derpå.