våga. I anseende till den nya styrelseformen, kun-
na vi förutse betydligt tillökade utgifter för pen-
sionsstaterne. Det blir derföre nödvändigt att i tid
se sig om efter nöjaktiga grunder för dessa pensio-
ners utgörande. Blott 2:ne denna gång från Kongl.
Maj:t ankomne propositioner föreslå en årlig ut-
gift för indragningsstaten af 46,500 Rdr Bko såsom
pensioner åt endast fyra embetsmän, hvilka, med
uodantag af Baron Åkerhjelm, ännu äro till den
grad vid helsa och mannaålderns fulla kraft, att de
från denna synpunkt otvifvelaktigt kunna fortfa-
rande begagnas i statens tjenst. Ena bland dem, Hr
von Hartmansdorff, innehar just vid detta riksmö-
te ett chefskap på Riddarhuset, som förutsätter
mycken insigt i modus agendi, mycken tilltagsen-
het i sättet att bemöta sina landsmän, mycken för-
sakelse af fosterlandskärlek och den mest afgjorda
kallsinnighet för staishushållningens anspråkslösaste
fordringar.
Hr De Mare: Jag anser mig ej kunna ingå i
någon pröfning, buruvida de till pensions erhållan-
de föreslogns Statsråden äro så qvalificorade, i af-
seende på tjenstetid, att de må kunna anses dertill
berättigade, eller icke, helst jag är fullt öfvertygad,
att StatsUtskottet förskaffar sig noggranna upplys-
ningar, huruvida de i detta afseende gjorde upp-
gifter äro med verkliga förhållandet öfverensstäm-
mande; men jag har begärt ordet endast för att
yttra, det jag tvekar att instämma med en annan
värd Telare uti den åsigt, att denna fråga egentwi-
gen skulle stå i sammanhang med eiler vara bero-
ends af KonstitutionsUtskottets så kallads dechar-
gebetänkande. För min del finner jag det vara
mest konstitutionelt, att denna fråga behandlas fullt
oberoende af nämnde betänkande. Följden af detta
kan nemligen icke blifva annan, än antingen ett
frikännande af Statsrådets ledamöter från allt an-
svar eller ock en tillämpning emot dem af 107 el-
ler 406 Regeringsformen. I händelse af eit fri-
kännande Rikets Ständers beslut, försvinner natur-
ligtvis all skymt af inverkan på beslutet i pensions-
frågan; och derest ständerne skulle besluta att hos
Kongl. Mej:t göra en sådan anmälan, som den hvar-
om 407 Regeringsformen förmäler, bör sådant ef-
ter min anka likväl ej hindra det eller de Stats-
råd, hvilka denna anmälan kan afse, från åtnjutan-
de af någon pension, så framt de i öfrigt äro i af
seende på tjenstetid så nära dertill qvalificarade,
ait en dispens från författningarnes föreskrifter 8y-
nes af billighet påkallad. Hvad åter angår följden
af 106 S:s tillämpning, eller riksrättens dom, så är
eller blifver en förut beviljad pension ingalunda i
sirid eller inkonseqvens deremot, ty vi veta att om
riksrätten fäller, kan pensionen lika väl som lönen
korama att försvinna. Jag anser derföre, att de i-
frågasatto ponsionerna kunna beviljas eiler afslås,
oberoende af KonstitutionsU:skottets dechargebetän-
kanda.
Hr Lagergren: aJag oger ej den förmån, som en
föregående Talare, att genom läsning af Statsrådets
protokolier hafva förskaffat mig någon kännedom
om de ifrågavarande Stwatsrådens förhållande vid
rådslagen inom Konurgens konselj. För mitt om-
döme i denna fråga mäste jag alltså hälla mig en-
dast till den Kongl. propositioner. Denna upply-
ser, att Hr Friherre Akerhbjelm och Hr Grefve Hård
vid riksdagens början begårt och äfven sedermera
erhållit afsked från deras statsrådsbefattningar. Beg-
g2 hafva de längre varit i statens tjenst, och då de,
till följd af inträffade regeringsförbållanden blifvit
entledigade, har sådant utgjort anladningar, hvar-
före Kongl. Maj:t berärt anslag till pensioner åt
dem. Hvad Friherre Åkerhjelm beträffar, förefaller
det mig, som skulle han, då han resignera: hafva!
gjort detta i en sannt konstitutionel anda. Att han
qvarstått någon tid efter det sfskedsansökningen
blifvit ingifven, torde läts och nöjaktigt kunna för-
klares deraf, att en ny organisation af S:atsrådet
förestått, för hvilken förändring det erfordrats att
de gamla Statsråden deltogo i utnämningen af de
nya ledamöterne; ty om afsked genast blifvit dem
beviljadt, skuile detta nödgat Kongl. Maj:t att, i
stället för de afskedande, tillsätta andra Statsråd
efter de gamla och förut följde grunderne, hvilket
endast fören!edt till en onödig och gagnlös omväg.
Det har blifvit uppgifvet, att Hr Friherre Åkerhjelm
i 38 år varit i statens tjenst. Härvid tror jag att
man äfven bör taga i betraktande, att Hr Friherren
i många år, såsom Direktör vid Kongl. Thoaiern
och Hofkapellet, förestått ett embete, som i afseen-
de på skön konst och bildning utöfvat ett stort in-
flytande. Hans förvaltning af detta embete till-
vann sig allmänt bifell; men han mottog aldrig för
denna befattning någon lön, utan skötte embetet
utan alla emolumenter. Han inirädda sedermera
säsom chef för fångstyrelsen; och om än hans fi-
lantropiska åsigter ej haft någon serdeles fram
gång, kan man dock ej förneka honom att med
nit, insigter och ansträngning hafva efter all för-
måga verkat i afsigt utt befordra ändamålst. Han
har sedermera, såsom Genoral-Tulldirektör, med bi-
fall förvaltat en vigiig adminiswzativ chefspost och
derifrån ingått i Statsrådet. Genom en så boskaf-
fad embetsmannabana, hvars långvarighet Statsut-
skottet ganska väl kan kontroliora, torde Friherre
ÅA kxerbjelm kuana anses hafva förvärfvat sig an-
språk på pension, helst han uppnått den ålder och
det antal tjensteår, att han, derest han qvarstått,
skulle innan kort hafva, enligt gällenda författain-
gar egt rätt att bibehålla hela löasn på indrag
ningsstat. Hvad åter angår Grefve Hård, så har
han, både såsom ledamot i Högsta Domstolen occh:
såsom . f. Lazdshöfding förvärfvat sig et aktadt
poeamn, och gjort sig, synnerligen såsom ledamot i
H. Domstoler, känd för ett nitiskt, rättrådigt och
skickligt hamdhafvande af detta vigtiga embete.:
Jag känner visserligen ej hans tillgörande i Stats-
rådet; men derom är ej helier nu fråga; utan jag
söker här endast att urskilja, huruvida han, på grund
ar den tid, han användt i statens högsta och vig-
ligaste embeten, kan bafva förvärfves sig rätt will
åtnjutande af pension. Ma.n har här äfven fästat;
uppmärkssmheten vid des förbållande, att Kongl.
Maj:t begärt olika pensionsbelopp för Frih. Åker-
bjelm och Grefve Hård. Denna olikhet her äfven
I början frapperat mig, men jag tror deck, att den-
na omständighet lätt förklaras deraf, att Fiib. Å-
herhjelm så länge varit i statens tjenst, att han på
några måneder nära kunnat lagligen förflyttas nå
- BR mn —-— RA LL DL -
-