Hr Petrg: Jag finner vissorligen, lika med Hr
Wern, att behandlingen af förevarande Kongl. pro-
position borde uppskjutas, intill dess Konstitu-
tionsutskottets dechargebetänkande inkommit och
hunnit i Rikssiånden pröfvas; men emedan det
Statsrådsprotokoll, som åtföljer den Kongl. propo-
sitionea, upptager förhållanden, hvilka det ålegat
Konstitutionsutskottet att granska och i berättelsen
till Rikets Ständer vidröra, anssr jag det ej vara
så alldeles otillständigt, att derom, nämna några
ord. Hvad först angår Friherre Åkerhjelms uti
afskedsansökningen gjorda förklarande, avs han an-
seit sig böra resignera derföre, att han vid Riks-
dagens början, dels genom utgången af valen till
Utskottets Ledamöter och dels ganom enskilda
Riksdagsmäns i Stånden afgifoa yttranden, funnit
tydliga bevis derpå, att Konungens Rådgifvare ej
egde natfonens förtroende, så vill jag ej neka, att
ett sådant förklarande innebär en konstitutionell
tanka, men kan dock ej anse detsamma hafva va-
rit af någon egentlig betydelse, då Kongl. Maj:t,
långt ifrån att derpå fästa ringasta afseende, allt
ifrån rizsmötets början intill närvarande tid bibe-
hållit Friherre Åkerbjelm såsom sin Rådgifvare.
Icke eller har det gamla Statsrådet kollektivt ned-
lagt sina rådgifvarebefattningar, utan har Kongl.
Maj:t i stället genom befordringsr till andra em-
beten lemnat visse sf dem fortfarande vedermälen
af sitt välbehag. Vidkommande Friherre Aker-
hjelms af Kongl. Maj:t vitsordade förtjenster, vill
jag ej medelst ett yttrande i förväg anticipera
Ståndets omdöme i detta afseende. Dermed må
uppskjutas, till dess Konstitutionsutskottets dechar-
gebetänkende kommer att föredragas; men hvad
deremot beträffar Friherrns uppgifna tjenstetid, så
tror jax invändning kunna med skäl göras. Fri-
herre Åkerhjelm har börjat sin tjenstemannabana
såsom militär och först några år efter det han
derifrån erhällit afsked blifvit använd i civila be-
fattningar. Dessa hafva merendels varit af ambu-
latorisk egenskap. En Direktör vid Kongl. Maj:ts
Teater t. ex. måtte ej kunna betraktas såsom den
der varit i statens tjenst. Jag ville äfven minnas, !
att Friherre Åkerhjelm ej inträdt såsom Statsråd
förr, än efter slutet af 4830 års Riksdag. Att
Friherrn trott sig kunna gagna såsom statsman,
fianes tydligen yttryckt i den åberopade bilagan
till Kongl. Maj:ts skrifvelse. Jag anmärker denna
Friherre Åkerhjelms oförminskade tillit till sina
personliga egenskaper, utan att denna gång derora!
tillåta mig något yttrande. Hvad åter beträffar
Grefve Hård, så finner jag af det upplästa proto-;
kollet det märkliga förhållande, att Grefven uti sin
afskedsansökning anfört, att han funni: sig gakna
Kongl. Maj:ts förtroende och ej kunnat motsvara
Kongl. Maj:ts önskningar. Jag har ock visserligen
i Konstitutionsutskottet, under läsningen af Stats-
rådets protokoll, funnit, att Grefve Hård stundom
reserverat sig emot fattade beslut; men antingen;
detta vid föredragningen i Statsrådet ej kunnat gö- j
ras på modersmålet begripligt eller goenora öfver-
sättning från fransyskt manuskript blifvit verkstäldt;
— — nog af, meningen bar icke kunnat göras så
fattlig, att man kunnat inse den skiljaktighet, som
det reserverande Statsrådet egentligen åsyftat. Så-
dant har förhållandet i allmänhet varit med Grefve
Hårds reservationer, eller att det för den, som Jä-
ser dem, varit svårt att göra sig riktig reda för
den egentliga skilnaden mellan hans afsigt och
Kongl. Maj:ts beslut. Imedlertid är det visserligen
icke mera än en gärd af rättvisa att erkänna, det
Grefve Hård, som ifrån Högsta Domstolen med-
fört ett aktadt minne, säkerligen varit den, bland
Kongl. Maj:ts förre Rådgifvare, som mest nitälskat
för konstitutionens helgd. Jag beklagar, att Gref-
ven utbytt sin plats i Domstolen mot Statsrådsta-
buretten. Ehvad anmärkning man än är befogad
att göra emot Konungens gamla Rådgifvare, bör
man dock ej neka, det ställningen för dem varit
högst ledsam och svår, i thy att de äfven med bä-
sta vilja icke kunnat uträtta något positivt godt,
utan måste inskränka hela sin verksamhet blott
till det negativa, eller att förhindra riksskadliga
åtgärder. Att deras bemödande i detta afseende
ofta varit fruktlöst, är oss bekant. Att de sjelfve
stundom med eller utan uppsåt formligen medver-
kat till lagöfverträdelser, är numera cn för dagen
liggande sanning. Den omständighet, att rege-
ringsärender blifvit enskildt hos Konungen före-
dragna och beredda, utan biträde eller närvaro af
någon Konungens Rådgifvare, har verkat dertill,
att förhandlingarna i Statsrådet ej erhållit den om-
fattning, som grundlagstiftaren afsett. Rådgifvarne
bafva således befunnit sig i en ganska bokym-
mersam position, en verkligen falsk ställning.
Huru vigtigt ett ärende än kunnat vara, har det-
samma nästan inom ett ögonblick förekommit: och
afgjorts i Statsrådet. Hvad Grefve Hård egent
ligen äsyftas med förklarandet, att han ej lyckats
motsvara Kongl. Maj:ts önsknolngar, är svårt att
bedöma, jemväl af den, som, i likhet mod mig,
granskat de i Statsrådet förda protokoll. Tiliäf-
ventyrs får man antaga, att blott namnet af reser-
vation till Statsrådets protokoll förekommit miss-
hbegligt och innefattat skäl nog, att sätta Grefve
Hård uti ett lägre rum i Kongl. Maj:ts gunst.
Imedlertid vill det synas af det sätt, hvarpå Kongl.
Maj:t i skrifvelsen till Ständerna bedömt Grefve
Hårds verksamhet inom Konseljen, som skulle
Grefven misstagit sig i sin förmodan, det han sak-
nar Kongl. Maj:ts förtroonde. Det vitsord Kongl.
M3j:s vid afskedet lemnat honom, är för Grefven
smickrande. Såsom något bevis på ogunst må ej
antagas den omständighet, att Kongl. Maj:t begärt
mindre pension för Grefve Hård, är för Friherrs
kerbjelm; i detta hänseende finnar jag likväl, för
min del, att om pension skulle tilldelas de ifråga-
varande afskedade Statsråderne, denna bör för dem
begge blifva lika. Dessutom tyckes det, som Grefve
Hård ännu vore i sin kraftfullaste ålder; och då
han äfvon, sanningen att säga, visat sig vara ett
af den gamla styrelsens redbaraste stöd, skulle jag
ock tro det hafva varit skäl, att låta honom återgå
till den plats, som han förut på ett hedrande sätt
beklädt. Jag tror ej eller, att man skall anse Kongl.
Maj:ts prerogativ förnärmadt, om jag tillägger, att
det skulle hafva varit större skäl, att använda
Grefve Hård på statens indrägtigaste plats, än den
af hans kolleger, på hvilken Kongl. Maj:t fsllit
med sist förtroende.
-— MA re Me rr KJ KK HA RR RA KK AR