Utskottet uttalat). Med stor glädje har jag il
hemtat denna underrättelse, jag mianes ock gansi
väl, att Hans Maj:t Konungen, såsom Kronprin
åvägabragte förslaget om beväringen, hvilket oc
antogs egentligen på grund af nationens öfvertyge
3e em thronföljarens stora erfarenhet och krigisl
talanger. Men härmed hads något annat bort fö
ja, nemligen att indelningsverket skulle under
förändring och roteringsbördan minskes i samm
mån, som beväringsmanskapets öfningar utvidg
des. Jag tror, att en stor lättnad i folkets börd
skulle derigenom åstadkommas till mycken lyck
för nationen i allmänhet. Samme Talare har oc
yttrat, att en fullständig plan i afseende på fö
svarsverket blifvit af Kongl. Maj:t framlagd. Me
så vidt jag känner, rörde densamme icke försvar:
verket, ej heller beväringen, utan endast en lönt
reglering inom armeen. Man har fruktat att ge
nom antagande af Utskottets organisationsförslag
bafälet skulle blifva otillräckligt om beväringen up;
bådades. Jag bör i anledning häraf fästa Ständet
uppmärksamhet derpå att, hvad Utskottet föresiag
rörande indragning af befäl, egentligen asogår d
värfvade regementerna samt åtskilligt högro befå
Skulle jag för öfrigt anställa en jemförelse med an
dra nationer och proportionen i deras militär-be
fäl, så har jag från en berömd skriftställare inhem
tat, ait hos vår granne i öster den organisation s
armesn blifvit gjord, att hvarje regemente är för
deladt på fyra bataljoner, hvarje bataljon till 400
man, utom två reserv-bataljoner, hvardera på 50
man. Hos oss deremot äro fyra majorer för 80
man. Det är det högre befälet, som egentligen ä
kostsammest. Kunde derföre hos oss någon såda
organisation som i Ryssland ske, hvarigenom dett
sostsamma befäl minskades, så skulle den uta:
vifvel vara både ändamålsenlig och ledande til
mycken lindring i statsutgiftorne.
Biskop Heurlin: Det är endast början af Dok
or Thomanders ordrika anförande, hvaraf jag kai
.illegna mig någon hedrande andel. Jag försäkra
ock Hr Doktorn, att jag noggrannt inser och er
känner allt det smickrande och vänskapsfulla de
innehåller, samt att jag förstår rätt uppskatta des
halt och värde. För öfrigt borde Hr Doktorn haf
va bemärkt, att mina yttranden i förevarande ämn:
alls icke vidrörde det egentliga militäriska af frå
san, deri jag erkänner mig vara alltför okunnig
och oerfaren, för att våga något positivt omdöme
uten endast inskränkt mig till faktiska uppgiftei
och upplysaingar, hemtade från de föregående riks
lagarnes diskussioner. Sådana kunde Högvördigs
Ståndet med skäl fordra af en ledamot som vic
venne riksdagar varit invald i StatsUiskottet oc
jutit just på den afdelning, der desse frågor blifvi
ifven af sakkunnige militärer och under ett lång
varigt arbete behandlade med varsam besinning
Derjemte får jag förklara att, eburu jag visserliger
cke vill tillskrifva mig någon synnerlig modestie
welst i jemförelse med Doktor Thomander, likvä
ngalunda aspirerar till den af honom påpekade ut:
närkelse.n
Inledningen till detta betänkande blef derefier å
erremitteradt.
—— —