Törst måste aga. Ai alla dessa skäl-ansig kala
ren anslag behöfliga, medan besparingarns skedde
och åberopade slutligen exemplet sf Korsmänanen
som icke varit njugga i fråga om militära anslag
Biskop Hedren talade i samma anda, som Dok
tor Björkman, och yrkade återremiss.
Doktor Thomander: Jag har hört sägas, at
inom Ståndet skulle saknas erforderlig kännedon
för ett tillförlitligt bedömande afifrågavarande an
gelägenheter. De militära upplysningar här lem
nats, äro dock sädgna, att ge kunde pryda en Mi
nister och tyctas verkligen utvisa ett närmare sam
manhang emellan det militära och ecklesiastiska
än en värd Talare velat föruisätta. En fråga kar
behandlas med större eller mindre glädtighet, all
efter dels personens lynne, dels sakernas obetyd
lighet, hvarom handlas. Jag gratulerar det förra
om det är gladti; men kan i närvarande fall ej
finna sjelfva saken obetydlig. Det gäller 1 å 200,00(
Rår mer eller mindre i skattebördor. Jag kan i
öfrigt icke förena mig med dem, som tagit humör
öfver da sarkastiska, skämtsamma anmärkningar,
som mot Statsutskottet blifvit gjorda. Jag acser
mig skyldig emoitaga upplagningar, äfven på den
glada vägen.
I Ut:skottet har, såsom ock af reservationerna
kan ses, varit fråga om en exceptio fori, med hän-
tydning derpå, att förhålleanderna ej kunde af Ut-
skottet rätt inses och förstås. Men jag skulle ej,
med förebärande af ett sådant skäl, vilja undan-
drega mig från skyldigheten att yttra mig. Detta
land är icke det enda, der pluraliteten af dem,
som votera, icke besitter fullkomlig detsljkänne-
dom, i de saker, som behandlas. Detta är ett
gemensamt förhållande för representativa stater,
der voteringar till och med öfver småsaker ofta
förekomma. AÅfven i England och Frankrike, så
vida ej tidningarne ljuga — man säger att det
händer någon gång — kunna sådana detaljer dis-
kuteres, som frågan om 75 eller 83 hästar ät sqva-
dronen. Det är möjligt, men ingalunda säkert, att
Ekonomiutskottets pluralitet bättre förstår krigs-
ärenderna, än Statsutskottets, och äro skickligare
att organisera, än detta, men denna möjlighet är
icke för mig ett tillräckligt skäl, hvarföre Statsut-
skottet skolat vädjat till Konstitutionsutskottets
dom, innan det företagit åtminstone de motioner
till afgörande, hvilka först hafva förevarit i Ekono-
miutskottet och sedermera, på dess begäran, blifvit
al Riksstånden öfverlemnade till Statsutskottet,
som det i dessa frågor behöriga. I afseende på
utlåtandets tillkomst, är det ingen hemlighet, att
det bärieder sig från Preste-, Borgare- eller Bon-
deståndets Ledamöter, utan blifvit uppsatt af första
Ståndets Ledamöter, högre militärer, som med skäl
ansågos vara i stånd att meddela tjonliga försia-
gor, i afseende på krigsväsendet. Om de för sitt
arbete ej förtjena komplimenter, tror jag dock icke,
att de gjort sig skyldiga till förebråelsor. Jag kunde
ej föreställa mig, att de icke skulle hafva gjort sig
reda för det ämna de behandlat, och jag instämde
således, med förtroends till deres förmåga, i de af
dem föreslagpa organisationsplaner. Något groft
misstag måste dock vara begånget, efter som ut-
låtandet mötts af så mycket ogillande inom Stån-
det. Ken högvördige Ståndet uppgöra ett bättre
förslag, så är jag benägen att antaga detsamma och
äfven färdig att marchera med, om så påfordras.
- I alla fall anser jag ej rätt, att allt för härdt be-
handla de personer, som äro förslagens upphofs-
män, och nu icke kunna här få försvara sina åt-
göranden. För min del kan jag endast förklara,
att, om något misstag drabbat mig, jag vill vara
läraktig och mottaga mina mera erfarne embets-
bröders råd, äfven i det militäriska. Någon har
yttrat, att man borde återremittera förslaget i sin
helhet, utan diskussion öfver de serskilda delarne
deraf. Mon nu lärer det ej kunna blifva möjligt
att återremittera det i sin helhet, utan fastmera i
dess söndrighet, och lärer alltså hvarja trupp för.
sig få defilera förbi oss och vi då erhålla tillfälle,
att taga i öfvervägande, hvad som kan vara att
göra. Det är bekant, att det varit fråga om en
sjöbatalj på det torra, jag menar om 4:e hufvud-
titeln. En landtbata!j blef ej af. emedan den ej
ansågs behöflig. Detta sednare gaf mig anledning
att för saken hoppas det bästa. Skulle det finnas
lämpligt, att använda teologiska termer, så skulle
jag hellre önska en stridande församling, än en,
som triumferar i glädjen deröfver, att förslagen
till lindring i försvarsverkets bekostande ej voro
verkställbara.n
Doktor Moren ansåg sig väl icke oberäitigad,
men oförmögen att uppgöra en sådan plar, som
här vore vågad; trodde det faiia af sig sjelft, catt
den, som kommenderar, också är bäst i tillfälle
att orgapisera; motsatte nig reduktionen af den
stående armeåen och afstyrkte bifall till betän-
kandet.
Prosten Stenhammar förklarade, att om Uiskot-
tet inskränkt sig att föreslå Rikets Ständer den
underdåniga anhällan, om framläggande af en plan
för försvarsverkets organisation, skulle han icke
haft et ord deremot att invända. Talaren uppre-
pade vidare de af förogående Talaren anförda skäl
för ansl:g, ander det tillgångar bereddes, och upp-
rezcade ånyo sin förmodan, att plursaliteten inom
Ståndet vore oförmögen att bedöma organisations-
planen.
Statsrådet Poppius talade i ssmms syfining som
Prosten Stenhammar och Doktor Björkman, med
fl3e som yttrat sig i hänseenda till formen för
tasU:skottets sätt att gå tillväga, vid tredje hufvud-
titeln i ellmänhet, hvilken enabanda åsigt han en
gång för alla ville vid detta tillfälle hafva uttryckt
i alla de fell, då den kunde vinna tillampning på
regleringen af samtlige hufvudtitlarne, angående !
statens uigifter för det kommando tidskifiet.
Prosten Ödmann: D:t är bekant, att vid be-
dömmande af formfrågor, åsigterne ofia dela sig,
och äro än mot än med. Så har ock nu inträffat
både inom Utskottet och det Högvördiga Ståndet.
Det formvidriga skulle nu bestå deri, att Utskottet
framlegt Organisationsförsleg. Om Utskottet dere-,!
mot utan enförande af motiver genast gått till ver- i
ket och segt, att medel ej kunde till dest eller detl;
1
ändamålet. anslås, då skulle det icka handlat form-
vidrigt. Mon i min tanka hade detta varit oför-
ståndigt och säkerligen hade det då uppburit rätt-
a— blan FRK OR BR RK ? a