vet och möjligheten att bevilja dessa, i den mån .
detta behof och denna möjlighet visa sig i närva-
rande stund och för tidon till näsia riksdag — der-
till anser jag min pligt och mina rätt såsom leda-
mot af StatsUtskottet vara inskränkt, men förmäd-
de icke inse, aatt Utskottet skulle vara behörigt till
sådana militäriska förslags afgilvande, som innehål-
lag hufvudsakligen i de vid betänkandet bifogade ta-
beller och kalkuler. För hvarje sund: och oför-
villadt omdöme måsie det förekomma olämpligt, att
representanter, hos hvilka sakkännedom icke kan
föruisättas, att ledamöter af de tre ofrälse stånden,
till öfvervägande antal, skola utgöra en delegation
för uppgörande af sådana planer. Trodde detta äf
ven motsägas af 30 Rikedagsordningen, hade ickel:!
helier före förslagens försdragning i Utskottet varit!
i tillfälle att tega fullständig kännedom af dem, !
och vidblaf sin mening, att framställning af hvarjo-:!
handa förslager 1 grund af den egna motionsrätt:
Utskottet trott sig ega, kan leda till bstänkliga miss-!
tag och ingrepp i andra Utiskotts områden., Såsom
prof deraf må jeg nämna, att öfverbefälhafveren i
Stockho!m väl icke lärer kunna indragas, emedan !
han pämnes i Rogeringsformens 402 såsom leda-:
mot af Riksrätt; och om jag rätt fattat meningenil
betänkandet, som synes häntyda på generalbefålbaf-:
varen i distriktet, lärer det icke blifva lämpligt att !
den sistnämnde i Riksrätten intager öfverkommen-
dantens plats. KonstitutionsUtskottet måste derfö !
re först bereda detta ärende. En betänklig inkon- !
seqvens synes äfven det vara, att vid förslsget till!
en reorganisation af Gottlands beväring, denna gä-j
ges möjligen kunna ske på priccipen af en frivillig!
tjenstgöring för befälet. Etw sådant experiment fö-:
rTekommer mig desto rmindre billigt att anställa, i-
nom en enskild provins, som Utskottet annars till-
styrkt, att genom eftergift i andra åligganden t. ex.
passevolanser, gifva någon ersättning och lindrirg
för den allmänna frivilligt åtagna beväringspligten.,
eruti instämde Biskop Heurlin.
Prosten Säve: cEnligt hvad en värd talare nyss
har erinrat, är det svårt, måhända förmätet, att
yttra sig öfver denna hufvudiitel för den, som icke
är militär eller ex professo kännare af ämnet. Jag
skulle dock anse mindre öfverersstämmeande med
min representantpligt, att i alla de frågor, som ej
tillhöra mitt yrke, iskttaga en absolut tystnad, el-
lar ursäktande mig, genom min ringa insigt, lå:a
helt och hållet bero vid hvad andre anfört, helst
då fråga nu återigen blifvit väckt om förhöjda stats-
anslag. Jag skall! i allt fall vid öfverläggningers
slut blifva affordrad min röst till antingen bifall
eller afslag å betänkandet, och jag bör derföreitid
vera betänkt att åtminstone på något sätt för mig
och andra kunna redogöra för min mening, Jag
skall afgifva mitt yttrande utan anspråk och jag
bör då ej frukta att, så ringa det är, det skall:
blifva utan betydenhet, då det är på skäl grundadt,
då det utsäges frimodigt, om också ej vätaligt; ty
det skall genom dessa egenskaper ej blott vinna
undseende utan måbändasäfven gifva eu väckelse:
och föranledning åt de sakkunnigare, till en mera
insigtsfu!l och fullständig ämnets utredning.
D2 enda kuaskapskällor jag ägt att rådfråga äro!
4) Kongl. Möj:is nådiga proposition med dertill.
hörande bilsgor och 2) Högl. Statsutskottets här
förelagda och sakrika betänkande. Uti den förra
igenfinner man en militärisk, en stor Konungs och
hans ministers åsigter och önskningar, som äro att
möjligast komplettera Svenska earmåens till lands !
ännu bristfälliga ekipering, aflöning och materiel,
allt detta med en ny kostnad för staten af 437,386
Rdr 41 sk. 40 rst årligen; och hvem erkänner ej,
att det afseende man är en så upphöjd och sak-
kunnig auktoritet skyldig, lägger bär en utmärkt
vigt i vågskålen. Uti den sednare yttrar sig en
delegation af Rikets Ständer, utan tvifvel mindre
erfaren i krigsärender, men måhända mera upp-
lyst om Svenska folkets sanna ställning, tånkesätt,
bebof och tillgångar. Tal. upprepade derpå ett
stycke ur Utskottets utlåtande, som slutade med
den förklaring, att Utskottet cpå det hela saknat den
4
j
j
j
a a a KS mm
mH AS mm Ö mm -— MM -— -— sk PE AA
vägledning, som en omfattande plan för försvars-
verkets organisation kunnat lemna, och fortfor:
aaf detta och hvad som vidare följer är uppenbart,
att, enligt Utskottets åsigt, beviljandet af de nu
proponerade nya anslagen om de ock af statsverkets
redan på andra håll nog tillitsade tillgångar medgåfvos, !
blott skulle fördröja den vid flere riksdager påyrkade, !t
afnationen högt påkallade reformen af vårt militär- 9
väsende, genom hvilken ensam kan vinnas en sökt
lindring i roteringsbesväret samt i allmänhet en billig
jemkning i skattebördorne. Och då det höglofliga Ut-
skottet, dertill föranledt af flera inkomna motioner,
tillåtit sig att uppgifva förslag så väl till utvidgning
af beväringens tjenstbarhet och vapenöfningar, sora
till minskning i de indelningsverket åtföljsnde kost-
nader, genom att ställa en del af indelta infanteriet
på vakansafgift, samt ändtligen till en successivt
vidiagande sammanslagning och reduktior äfven
af några värfvade trupper, genom hvilka en icke
ringa besparing skulle vinnas i befälets aflöning;
så är jeg så långt ifrån att häruti finna någonting
konstitutionsvidrigt, än mindre löjligt, att jag fast-
mera, instämmande i Utskottets allmänna åsigtor,
får derför förglara Utskottet min synverliga tack-
sambet, och tillägger jag den uppriktiga önskan, Pb
att Riksens Ständer villa taga förslaget i moget) -
öfvervägande, eller, om det befinnes alltför brist-)ri
fälligt, hvilket någon Talare här låtit förmärka, ic
uppgöra ett bättre, hvilket, understäldt den endra
statsmaktens pröfning, skall af Hans Maj:t säkert
bevärdigas med den nådiga uppmärksamhet, som!
sjelfv4 sakens vigt och folkets här uttalade önskan
påkallar.o — Biföll Statsutskottets allmänna utlå-
tande.
Kontraktsprosten Svedelius, P. G., hade tagit 8
sin synpunkt för förslagets bedömmande från hi-ti
storiens fält och trodde, att tillfälle gifves, då äf-C
ven den, som vunnit erfarenhet i krigsyrket, har!!
något att inhemta af en, som aldrig lärt att föra
svärdet, men vinnlagt sig om historiska forsk-
ningar. aDen starkaste grundvalen, sade han,
aför Sverges förmåga, att emot de mäktigaste sta-
ter försvara sin sjelfständighet, har varit och må-
ste vara en krigisk anda hos dess befolkning. Det
är härigenom, som den svenska nationen af ålder
och med en mindre folkmängd, än nu, mäktat icke
blott afvisa fiendtliga anfall, utan äfven föra se-
grande armeer in i hjertat af andra större och
NA me -—
folkrikare stater. Ifrån barndomen erinrar iag mig
gr
at
de
til
rä