vet och möjligheten att bevilja dessa, i den mån . detta behof och denna möjlighet visa sig i närvarande stund och för tidon till näsia riksdag — dertill anser jag min pligt och mina rätt såsom ledamot af StatsUtskottet vara inskränkt, men förmädde icke inse, aatt Utskottet skulle vara behörigt till sådana militäriska förslags afgilvande, som innehållag hufvudsakligen i de vid betänkandet bifogade tabeller och kalkuler. För hvarje sund: och oförvilladt omdöme måsie det förekomma olämpligt, att representanter, hos hvilka sakkännedom icke kan föruisättas, att ledamöter af de tre ofrälse stånden, till öfvervägande antal, skola utgöra en delegation för uppgörande af sådana planer. Trodde detta äf ven motsägas af 30 Rikedagsordningen, hade ickel:! helier före förslagens försdragning i Utskottet varit! i tillfälle att tega fullständig kännedom af dem, ! och vidblaf sin mening, att framställning af hvarjo-:! handa förslager 1 grund af den egna motionsrätt: Utskottet trott sig ega, kan leda till bstänkliga miss-! tag och ingrepp i andra Utiskotts områden., Såsom prof deraf må jeg nämna, att öfverbefälhafveren i Stockho!m väl icke lärer kunna indragas, emedan ! han pämnes i Rogeringsformens 402 såsom leda-: mot af Riksrätt; och om jag rätt fattat meningenil betänkandet, som synes häntyda på generalbefålbaf-: varen i distriktet, lärer det icke blifva lämpligt att ! den sistnämnde i Riksrätten intager öfverkommendantens plats. KonstitutionsUtskottet måste derfö ! re först bereda detta ärende. En betänklig inkon! seqvens synes äfven det vara, att vid förslsget till! en reorganisation af Gottlands beväring, denna gä-j ges möjligen kunna ske på priccipen af en frivillig! tjenstgöring för befälet. Etw sådant experiment fö-: rTekommer mig desto rmindre billigt att anställa, inom en enskild provins, som Utskottet annars tillstyrkt, att genom eftergift i andra åligganden t. ex. passevolanser, gifva någon ersättning och lindrirg för den allmänna frivilligt åtagna beväringspligten., eruti instämde Biskop Heurlin. Prosten Säve: cEnligt hvad en värd talare nyss har erinrat, är det svårt, måhända förmätet, att yttra sig öfver denna hufvudiitel för den, som icke är militär eller ex professo kännare af ämnet. Jag skulle dock anse mindre öfverersstämmeande med min representantpligt, att i alla de frågor, som ej tillhöra mitt yrke, iskttaga en absolut tystnad, ellar ursäktande mig, genom min ringa insigt, lå:a helt och hållet bero vid hvad andre anfört, helst då fråga nu återigen blifvit väckt om förhöjda statsanslag. Jag skall! i allt fall vid öfverläggningers slut blifva affordrad min röst till antingen bifall eller afslag å betänkandet, och jag bör derföreitid vera betänkt att åtminstone på något sätt för mig och andra kunna redogöra för min mening, Jag skall afgifva mitt yttrande utan anspråk och jag bör då ej frukta att, så ringa det är, det skall: blifva utan betydenhet, då det är på skäl grundadt, då det utsäges frimodigt, om också ej vätaligt; ty det skall genom dessa egenskaper ej blott vinna undseende utan måbändasäfven gifva eu väckelse: och föranledning åt de sakkunnigare, till en mera insigtsfu!l och fullständig ämnets utredning. D2 enda kuaskapskällor jag ägt att rådfråga äro! 4) Kongl. Möj:is nådiga proposition med dertill. hörande bilsgor och 2) Högl. Statsutskottets här förelagda och sakrika betänkande. Uti den förra igenfinner man en militärisk, en stor Konungs och hans ministers åsigter och önskningar, som äro att möjligast komplettera Svenska earmåens till lands ! ännu bristfälliga ekipering, aflöning och materiel, allt detta med en ny kostnad för staten af 437,386 Rdr 41 sk. 40 rst årligen; och hvem erkänner ej, att det afseende man är en så upphöjd och sakkunnig auktoritet skyldig, lägger bär en utmärkt vigt i vågskålen. Uti den sednare yttrar sig en delegation af Rikets Ständer, utan tvifvel mindre erfaren i krigsärender, men måhända mera upplyst om Svenska folkets sanna ställning, tånkesätt, bebof och tillgångar. Tal. upprepade derpå ett stycke ur Utskottets utlåtande, som slutade med den förklaring, att Utskottet cpå det hela saknat den 4 j j j a a a KS mm mH AS mm Ö mm -— MM -— -— sk PE AA vägledning, som en omfattande plan för försvarsverkets organisation kunnat lemna, och fortfor: aaf detta och hvad som vidare följer är uppenbart, att, enligt Utskottets åsigt, beviljandet af de nu proponerade nya anslagen om de ock af statsverkets redan på andra håll nog tillitsade tillgångar medgåfvos, ! blott skulle fördröja den vid flere riksdager påyrkade, !t afnationen högt påkallade reformen af vårt militär9 väsende, genom hvilken ensam kan vinnas en sökt lindring i roteringsbesväret samt i allmänhet en billig jemkning i skattebördorne. Och då det höglofliga Utskottet, dertill föranledt af flera inkomna motioner, tillåtit sig att uppgifva förslag så väl till utvidgning af beväringens tjenstbarhet och vapenöfningar, sora till minskning i de indelningsverket åtföljsnde kostnader, genom att ställa en del af indelta infanteriet på vakansafgift, samt ändtligen till en successivt vidiagande sammanslagning och reduktior äfven af några värfvade trupper, genom hvilka en icke ringa besparing skulle vinnas i befälets aflöning; så är jeg så långt ifrån att häruti finna någonting konstitutionsvidrigt, än mindre löjligt, att jag fastmera, instämmande i Utskottets allmänna åsigtor, får derför förglara Utskottet min synverliga tacksambet, och tillägger jag den uppriktiga önskan, Pb att Riksens Ständer villa taga förslaget i moget) öfvervägande, eller, om det befinnes alltför brist-)ri fälligt, hvilket någon Talare här låtit förmärka, ic uppgöra ett bättre, hvilket, understäldt den endra statsmaktens pröfning, skall af Hans Maj:t säkert bevärdigas med den nådiga uppmärksamhet, som! sjelfv4 sakens vigt och folkets här uttalade önskan påkallar.o — Biföll Statsutskottets allmänna utlåtande. Kontraktsprosten Svedelius, P. G., hade tagit 8 sin synpunkt för förslagets bedömmande från hi-ti storiens fält och trodde, att tillfälle gifves, då äf-C ven den, som vunnit erfarenhet i krigsyrket, har!! något att inhemta af en, som aldrig lärt att föra svärdet, men vinnlagt sig om historiska forskningar. aDen starkaste grundvalen, sade han, aför Sverges förmåga, att emot de mäktigaste stater försvara sin sjelfständighet, har varit och måste vara en krigisk anda hos dess befolkning. Det är härigenom, som den svenska nationen af ålder och med en mindre folkmängd, än nu, mäktat icke blott afvisa fiendtliga anfall, utan äfven föra segrande armeer in i hjertat af andra större och NA me -— folkrikare stater. Ifrån barndomen erinrar iag mig gr at de til rä