embetsman med familj, för att äga nödtorftig ber ning. Densom rejan hade inzomster al en tjens motsvarande derna summa, borda ej kunna befo dras till ännu en tjenst. Yrkade derföre återr miss af betänkandet. — Friherre Hamilton, Hug talade för bifall till betänkandet. I Statskontor och andra verk, som de sednare åren blifvit reo ganiserade, fiage ingen förena tvenne tjenstor. FE ord. tjensteman borda sköta en tjanst och icko vaj inskrifven på 5 å 6 ställen för litet ljuspengar hi och der. Det är omöjligt, att på alla dessa ställe förvärfva sig någon erfarenhet af verkligt: gagn. FE minimi-summa för en embetsmasns lefaadskostna med familj, ville talaren åtminstone afsäga sig att sök uträkna. H: Nordensköld, Ot o, trodde ej, att någo borde hafva mor än en fullmakt och en ordinarie lö! Om enfavoriserad person fiaga tvenne löner, så stäng de han derigenom vägen för en annan. Iafseende p förvaltningen af sjöärenderne siadgade stt Kong bref, ait ingen tjensteman der finge ianshafva tjen: i ett annat embetsveru. — Hr von Hartmansdor ansåg en tjensieman i allmänhet blott böra isnt hafva en tjenst; men den tålde dock många undan tag. Mel engagement i flere verk följde svåra olö genhater. Tjenstemannen springer från ett stäl! till ett annat och hinner ej mycket uträtta på nå gotdera. Hvyarken allmänheten eller hans förmå kunde vara säkra att få reda på honom, då de behöfdes. Att förena flera tjenster, vore äfven för derfligt för tjonsteamännena sjelfva, då da komm fråa första tjenstemannasteget. De vänjde sig a sköta tjensten på hefs och lärde sig ej att älsk dem. Ea mängd mindre vigtiga tjenster bestå doc mest i renskrifning, och Talaren såg ej någon olä genhet i att en må innehafva flare dylika bsfat: ningar, emedan de till stor del kunde skötas hem ma. Bästa utvägen vore, att hos Konzl. Mej:t an hålla, att han serskildt för hvarje verk täcktes be stämma, hvilka tjenster inom detsamma finge in nehafvas tillika med andra. Man blefv2 då obesvä rad af kalkyler, huru mycket som behöfdes för hu stru och barn. Den, som är engagerad i flare verk anser dem ofta alla för befordringsbanor, utan at bestämma sig för något visst. Detta slutas ej säl jan så, att han ej blir befordrad i något. Om dei unge mannen deremot saties i nödvändighet, at idigt bestämma sig för något visst verk, så skull man slippa att se så många aförolyckade ynlingar hvilka hinna ända till 30 år, uten att ega någo: beställning. — Hr Rosenblad ansåg väl önskvärdt Itt ej tvenne embeten måtie innehbafvas af en per jon, men trodde dock, att Utskottet bordt ingå ön fullständig undersökning af förhållandet mec hela tjenstemannapersonalen inom de lägre grader na. I Preussen, der embetsmannabildningen onsk igen står på en ganska hög punkt och der admi Itrationen är så väl ordnad, tilläts det ej blott 1tan ålåg till och med de yngre tjenstemännen Itt göra tjonst i flere verk, med något samband mellan hvartdera, innan de vuano befordran til yrdinaria beställningar. De, som sökte inträde sorps diplomatique t. ex., måste tjenstgöra såson refsrendarier vid alla minisie:er i Berlin, och fö ndra befattningar fordrades att hafva arbetat vic lomstolarne och i provinsregeringarne. Den vä endtliga skilnaden emellan tjensigöringen i fler: rerk hos oss och i Preussen låg deri, att här tjenst sjorde man i flera verk på cn gång, i P:eusser leremot 7 ell i sender, bvarigenom kännedora om le ärender, der handlades, blefve säkrare och mera oncentrerad. — Hz: Ribbing, B., förenade sig mec Ir von Hartmansdorff, i fråga om den anhållan sn föreslagit borde göras hos Kongl. Maj:t. För. indrade sig för öfrigt öfver olägenheten hos Eko iomiutskotiets Ordförande (Friserre Hamilton), at j vilja gå in på uträkningar, som syftade på at! kozomisera. Talaren föreslog, att minimisummar ör en tjensteman i Stockholm skulle bestämmas Ill 2000 Rir och för en utom Stockholm till 100 dr. — Återremitterades.