embetsman med familj, för att äga nödtorftig ber
ning. Densom rejan hade inzomster al en tjens
motsvarande derna summa, borda ej kunna befo
dras till ännu en tjenst. Yrkade derföre återr
miss af betänkandet. — Friherre Hamilton, Hug
talade för bifall till betänkandet. I Statskontor
och andra verk, som de sednare åren blifvit reo
ganiserade, fiage ingen förena tvenne tjenstor. FE
ord. tjensteman borda sköta en tjanst och icko vaj
inskrifven på 5 å 6 ställen för litet ljuspengar hi
och der. Det är omöjligt, att på alla dessa ställe
förvärfva sig någon erfarenhet af verkligt: gagn. FE
minimi-summa för en embetsmasns lefaadskostna
med familj, ville talaren åtminstone afsäga sig att sök
uträkna. H: Nordensköld, Ot o, trodde ej, att någo
borde hafva mor än en fullmakt och en ordinarie lö!
Om enfavoriserad person fiaga tvenne löner, så stäng
de han derigenom vägen för en annan. Iafseende p
förvaltningen af sjöärenderne siadgade stt Kong
bref, ait ingen tjensteman der finge ianshafva tjen:
i ett annat embetsveru. — Hr von Hartmansdor
ansåg en tjensieman i allmänhet blott böra isnt
hafva en tjenst; men den tålde dock många undan
tag. Mel engagement i flere verk följde svåra olö
genhater. Tjenstemannen springer från ett stäl!
till ett annat och hinner ej mycket uträtta på nå
gotdera. Hvyarken allmänheten eller hans förmå
kunde vara säkra att få reda på honom, då de
behöfdes. Att förena flera tjenster, vore äfven för
derfligt för tjonsteamännena sjelfva, då da komm
fråa första tjenstemannasteget. De vänjde sig a
sköta tjensten på hefs och lärde sig ej att älsk
dem. Ea mängd mindre vigtiga tjenster bestå doc
mest i renskrifning, och Talaren såg ej någon olä
genhet i att en må innehafva flare dylika bsfat:
ningar, emedan de till stor del kunde skötas hem
ma. Bästa utvägen vore, att hos Konzl. Mej:t an
hålla, att han serskildt för hvarje verk täcktes be
stämma, hvilka tjenster inom detsamma finge in
nehafvas tillika med andra. Man blefv2 då obesvä
rad af kalkyler, huru mycket som behöfdes för hu
stru och barn. Den, som är engagerad i flare verk
anser dem ofta alla för befordringsbanor, utan at
bestämma sig för något visst. Detta slutas ej säl
jan så, att han ej blir befordrad i något. Om dei
unge mannen deremot saties i nödvändighet, at
idigt bestämma sig för något visst verk, så skull
man slippa att se så många aförolyckade ynlingar
hvilka hinna ända till 30 år, uten att ega någo:
beställning. — Hr Rosenblad ansåg väl önskvärdt
Itt ej tvenne embeten måtie innehbafvas af en per
jon, men trodde dock, att Utskottet bordt ingå
ön fullständig undersökning af förhållandet mec
hela tjenstemannapersonalen inom de lägre grader
na. I Preussen, der embetsmannabildningen onsk
igen står på en ganska hög punkt och der admi
Itrationen är så väl ordnad, tilläts det ej blott
1tan ålåg till och med de yngre tjenstemännen
Itt göra tjonst i flere verk, med något samband
mellan hvartdera, innan de vuano befordran til
yrdinaria beställningar. De, som sökte inträde
sorps diplomatique t. ex., måste tjenstgöra såson
refsrendarier vid alla minisie:er i Berlin, och fö
ndra befattningar fordrades att hafva arbetat vic
lomstolarne och i provinsregeringarne. Den vä
endtliga skilnaden emellan tjensigöringen i fler:
rerk hos oss och i Preussen låg deri, att här tjenst
sjorde man i flera verk på cn gång, i P:eusser
leremot 7 ell i sender, bvarigenom kännedora om
le ärender, der handlades, blefve säkrare och mera
oncentrerad. — Hz: Ribbing, B., förenade sig mec
Ir von Hartmansdorff, i fråga om den anhållan
sn föreslagit borde göras hos Kongl. Maj:t. För.
indrade sig för öfrigt öfver olägenheten hos Eko
iomiutskotiets Ordförande (Friserre Hamilton), at
j vilja gå in på uträkningar, som syftade på at!
kozomisera. Talaren föreslog, att minimisummar
ör en tjensteman i Stockholm skulle bestämmas
Ill 2000 Rir och för en utom Stockholm till 100
dr. — Återremitterades.