208 ULL fo ht MEJA EO MvJ MM ME BV UvVeaeR
tjensteskyldigheten förblifva i sitt tryckande skick
för jordbrukande klassen, olägenheterna för detall-
männa ökas och den arbetande befolkningens
produktionskrafter försvagas. Det synes vara
(ett nödvändigt vilkor för hushållningen med
statsmedlen, att Rik, St. läte ett under deras
garanti och vård stäldt uppbördsverk emottaga
hela rikets uppbörd, samt erligt fastställd riks-
stat utanordna allt hvad för statskontorets utbe-
talningar erfordras. Om så, genom nya depar-
tementalindelningen, riksstaten kan få en pas-
sande form, så att hvarje departement får sitt
belopp att enligt den fastställda staten dispone-
ra, med bestämda anslag för extra utgifter och
oförutsedda behof, samt rättighet att förfoga om
de besparingar, som genom förändrade organisa-
tioner kunna vinnas och i annan väg erfordras;
då först vore det mål vunnet, hvarpå Rik. St.
på flera sätt sökt framgå, men hvarifrån de hit-
tills alltid blifvit afledda, genom regeringens och
embetsverkens framställda hinder, samt af obeslut-
samhet att taga det afgörande steget, till upp-
bördsverkets afskiljande från Statsverket.
Närings- och handels-lagstiftningen har man
sett utöfvad af regeringen, utan allt system: en-
dast den redan af oss antydda benägenheten att
i undantagsväg stifta lagar för serskilda fall, ja,
man kunde nästan säga, serskilda personer, är
en princip, som framstår vid hvarje åtgärd. Den
del deraf, som rörer spanmålsproduktionen, landt-
mannahandeln, bränvinsfabrikationen, o. s. V.,
har ofta visat en fullkomlig obekantskap med så
väl våra inre som yttre ekonomiska förhållanden
och handelsbruk. Erfarenheten synes ock nu-
mera tillräckligt hafva upplyst nationen, att den
icke har att vänta något för sitt välstånd och
sin trefnad, förrän frihetsprincipen blifver er-
känd såsom allmän lag, och de enda undanta-
gen ifrån denna frihet blifva de privilegier, som
hädanefter endast kunna, under vissa vilkor,
tillerkännas nya uppfinningar. Denna frihet i
de ekonomiska välfärds-angelägenheterna utgör
den säkraste grundvalen för den borgerliga och
politiska friheten. Må den ej längre aflägsnas
genom sofismer, understödda af osannfärdiga upp-
gifter och förvillande förespeglingar! Nationen
bör ej tveka att yrka denna frihet: den är en
allmän rätt, endast maktspråk hafva kunnat in-
skränka den; intressena hafva varit maktsprå-
kens allierade, okunnigheten dess handtlangare;
men nationen behötver icke att låta sig längre
af dessa beskattas på ett sätt, som ohjelpligt un-
dergräfver dess välfärd. Hon behöfver det så
mycket mindre, som de i följd af de så kallade
privilegierna nu bestående näringsidkare icke
böra förlora genom frihetens införande, så vida
de vilja beflita sig att begagna de företräden de
ega genom sin redan ordnade rörelse; och fram-
för allt bör hon icke låta förleda sig, att un-
der föregifvande af dessas så kallade rättigheter!
och vådor ingå i ett skadestånds-system, som
skulle medföra ökade offer, för att framkalla!
I
I
i
nya privilegier och nya skadestånd i en vexlan-
de ordning.
Detsamma, som bär blifvit yttradt om närings-
lagstiftningen i det hela, gäller ock specielt om
tullväsendet.
Det är lätt förklarligt, att jordbruket, bergs-
handteringen och skogsväsendet hafva icke un-
der en sådan regerings ekonomiska system kun-
nat vinna den förkofran, hvactill nationens flit
och omtanka, under andra förhållanden, säkert
skulle fört den. Wi hafva antydt skattläggnin-
garnes förderfliga inflytelse på nyodlingarne.
Dessa sednare äro dock vilkoret för boskaps-
skötselns utvidgande. Det är den gamla jorden,
som skall ingå i cirkulationsbruket. Det är den
nya, som skall utvidga detta och öka ängsod-
lingens möjlighet. Det är denna, som skall gif-
va verklig styrka till åkerbruket. Men — be-
hofver man sky förbättringen, för att ej blott-
ställas för godtyckliga nya beskatiningar, rote-
ringar, m, m., då blifva odlarens bemödanden
ringa — och i ett land der odlingen bar så
stor inflytelse på klimatets mildring och på be-
folkningens tillväxt, är det nästan ett brott mot
det att icke blott skydda, utan äfven, att icke
uppmuntra densamma. Det är bindren emot
jordbrukets förkofran, såväl de negativa, som
ligga i bristande kommunikationer och afsätt-
ningstillfällen och i handelsbruken, som de di
rekta i tjenste- och arbetsskyldigheter och skatte-
väsendet, som höra genom alla samhällsklassers
bemödanden afhjelpas, på det att dessa sedan
gemensamt med landets jordbrukare må kunna
njuta frukterna deraf. MHvarje lindring i de bör-
dor feodalväsendet, katholska klosterskyldighe-
terna eller Carl XI:s inrättning af en krigare-
kast fordom pålagt svenska jordbrukaren, är ett
hjelptag i spaden, som vänder en ny torfva;
och denna skänker en rik lön åter, till alla
samhällsklasser, genom ökade tillgångar på jord-
brukets produkter och minskade pris. Det är
ett af vårt svenska borgarestånds största misstag,
i vår sista hundratjuguåriga riksdagshistoria, att
det understött regeringens samt frälse- och lön-
aristokraternas ensidiga motstånd emot all för-
minskning i jordbrukets skatter och onera;
Ra
;
mm (0 pe on
-
e
i
.
-- GA AA mm
- mm